Mia i Tavelsjö
Visar inlägg från december 2011

Gott Nytt År!

 Önskar jag till alla som jag känner och tycker om. Alltså- tro inte att jag tycker om alla jag känner, utan jag önskar bara lycka och välgång till dom jag tycker om. Ni får rannsaka er själva och gissa!

Ikväll ska jag köra taxi, brukar vara en kväll som sakta börjar lite pianissimo, för att sedan glida över i crescendo och slutligen hamna i ett dyngfullt tillstånd av kaos, aggressioner, lögner, ilska, tårar, utanförskap och slagsmål. För kunderna, vill säga.

Har ingen årskrönika, jag krönar lite varje dag istället- ha det bra tills imorgon, eller när jag får lust att skriva!

"Nu haver jag haspat

 nu haver jag haspat, precis överallt!" Sa Emil i Lönneberga. Jag säger: nu haver vi skurat nu haver vi skurat precis nästan alldeles strax överallt!

 Ni kan tycka vi är slöa, men här talar vi nikotin. NIKOTIN! Dom flyttade in 1985, och tamejfadricken är det inte städat sen dess. Ja, Erika funderar på om det ens är städat sen huset byggdes, 1929. Men jag funderar på om det inte är byggt före det årtalet. I allafall så skurar jag och Jack taket just nu. Det är så skitigt att vi måste byta vatten för varje halv kvadratmeter. 

Lägg förresten märke till min egenhändigt gjorda verktygslåda, som jag är omåttligt stolt över! Inte en enda spik eller skruv, bara fasat, sinkat och limmat! Inga maskiner, bara handhyvlat. 

Min idé om taket är att måla vitt- inte riktigt kritvitt, och sedan väggarna antingen ljustljustgröna, eller vitlaserade. Ser ni det ohyggliga golvet? Skulle helst riva bort det, och ha furu som är under. Men då kan det bli dragigt.Det ska bli ljust och fräscht i slutändan, må ni tro. Annars....

Elementen under fönstren ska vi ta bort, det är decenniers smuts bakom. Kanske gömmer det sig tuberkulosbaciller (dom kan överleva i 50 år i en dammtuss, har jag läst någonstans), eller spetälska, böldpest eller kolera. 

Sen blir det ju vår. Tomten är...liiite eftersatt. Jag får börja med att röja bort runt husgrunden, och gräsmattan ska vi inte tala om. Den är så ojämn att trimmern köm att gå varm. Röja, riva, köra bort, elda, gräva ner, göra om, slänga och städa. 

 

I Umeå stad

föll snön sakta denna decemberkväll, och barnen voro inomhus lekandes med sitt till juls klappandes Lego.
Mor och far sutto tillstädes i varsin emma åtvid brasans muntra sprakande. Mormor kurade i ett mysigt hörn av sammetssoffan och hunden blinkade trött och fällde 748 hårstrån på den nya fällen han hade fått i klapp.
Utanför irrade hemlösa vinddrivna existenser i snöyran med skitiga mössor och oklippt hår, tappert försökande hitta en varm port att vila fötterna och sila T-röden i.
Allt var idylliskt, och mor sade till far "om vi skulle ta oss en liten tekopp, tro?" Far riste på sin långa kropp och ginge så ut i köket att tillsäga husan Emma (ej att förväxla med fåtöljen) att göra iordning lite kulinariska schangdobla smörgåsar.
Emma rusade glad åstad att uppfylla herrns önskningar (läs order), hon hade icke en avlägsen tanke på avtalsenliga arbetstider eller fackföreningar- hon var endast en enkel flicka från landet.
Efter en stund satt de och förplägade sig av hjärtans lust. Stearinljusen på bordet fladdrade vänligt och småbarnens ögon glittrade.
"Vad vi har det bra härinne, usch vilket oväder det är därute" sade den blida modern.
"Ja-det är tur att Amalia är i tryggt förvar hos kusin Berit" sade fadern.
Men i en varm port på Ringvägen 94 satt storasyster Amalia bland de T-röds rödögda vännerna och smidde stora socialistiska planer...

När man har skrivit

 alla sina texter på skrivmaskin i över 50 år är det svårt att lära sig dator. Min pappa håller på att lära sig göra det genom sin sonsons hjälp. Väldigt gulligt. Själv tänker jag smyga mig ut och fara iväg och provköra en ny Volvo S80. När man är i stan måste man ju passa på! Sassabrassa mandelmassa ut på E4:an å ba draaaa....

Men jag köper ju inte en ny Volvo, nä, ingen ny bil kan vara så varm som min gamla 745:a. Har ni någonsin lagt märke till att alla som har gamla skruttiga bilar alltid försvarar dom? När det egentligen är så att vi är för snåla för att köpa nåt annat.

Om jag fick välja skulle jag vilja ha en Mini Clubman eller ny Golf kombi med DSG- låda. Men nu slutar jag drömma och far ut i världen

 

Det gäller att hänga med!

Man är liksom så motsträvig mot framtiden. När jag hörde talas om appar första gången tänkte jag surt: "det skiter väl jag i". Istället skulle jag väl ha tagit reda på vad det var och vad det skulle kunna innebära för bra saker för mig. Sen köpte jag en IPhone- och si, allt uppenbarade sig för den tröga blondinen!
När min mormor var barn kom vedspisen in i svenska kök som en teknisk revolution. Kanske hennes mamma Jenny blängde småländskt envist och misstänksamt på den svarta, tunga tingesten i gjutjärn med snirkliga bokstäver?
Sen kom självlastarvagnen, kombisåmaskinen, utgödslingen, permanentvätskan, tvättmaskinen, kärnkraften, m.m.
Nu blänger vi misstänksamt på smartphones och tycker att he dug fint ve gammobilen. Man ska ju ändå bara ringa. Trodde vi, ja! Nu kan man surfa, deklarera, betala räkningar, blogga, ta hem spel och musik.
Vad ska det sluta med? Kommer vi att kunna ladda hem appar med braständare? Sminkspegel? Röksignaler? Batonger och pepparspray? Nikotintuggummi?

Kalle Anka

 passerade, liksom Karl-Bertil Jonsson, och disken stirrar oss ilsket i ansiktet:

Och vissa personer vilar/laddar för kvällens jobb

...medan julprogrammen på tv:n obönhörligt rullar vidare. Jag hoppas alla jag känner har haft en bra jul, fast egentligen är det väl så att jag önskar att dom har det bra jämt. 

Min pappa har fått sin dottersons gamla (inte särskilt gamla, alltså) dator, och ska nu invigas i Internets möjligheter. Han kanske kommer att fastna i Google- träsket? Han kanske kommer att börja spela poker? Han kanske börjar handla med obligationer?

Man vet aldrig vad pensionärer tar sig för! Nuförtiden är dom så försigkomna, såna var dom inte på min tid, minsann. Nä, då var dom nöjda med att sitta snällt och lyssna på lämplig musik som Jokkmokksjocke. 

Men- nu!!! Dom är så bortskämda att dom kommer att kräva allt av livets goda när dom bor på äldreboende. Camembertostar, årgångsostar, jordgubbar i januari, Jacuzzipooler, manikyr och pedikyr, feta BMW:ar, modevisningar, kryssningar, lyxyachter. 

De stackare som ska jobba på äldreboende i framtiden måste vara både stilkonsulter, sommelierer, gourmetkockar, manikyrister, hårfrissor och butlers.

Det kommer inte att heta vårdbiträde längre, de kommer att vara äldrevårdskonsulter.

Jag stickar...

 och stickar och stickar. Och när jag stickat har jag stuckit en stack, tror jag. 

Jag har banne mig stickat, virkat, tovat, vävt, spunnit, tvinnat, sytt, broderat, växtfärgat och krokat hela livet. Varför jag säger banne mig är för att det är väldigt mycket det jag har gjort, fast det mesta har jag gett bort. Särskilt tjocksockar. Det finns ett omättligt behov av hemstickade sockar därute i världen. Sätt dig på en offentlig plats och sticka sockar- och det ska inom 15 minuter uppenbara sig någon som vill ha likadana. Alla vill ha dem, ingen vill betala för arbetstiden- och ingen ifrågasätter tjocksockens obeskrivliga nytta och behaglighet.

Jag har gjort babyfällar, täcken, västar, tröjor, mössor, vantar, mattor, dukar, löpare, väskor, lapptäcken, och benvärmare! Förutom när jag har vävt har jag alltid gjort sakerna utan att ha någon beskrivning. Kan inte läsa beskrivningar- det är helt proppat med underliga frkrtningar, man fattar nada. Så jag har gjort mina egna grejer- valt garn och sticktjocklek och räknat ut hur jag ska göra själv, vilket stundtals har varit otroligt osäkert och bökigt, med ungefärliga mätningar, matematiska uträkningar och åtfäljande felberäkningar. Rivit upp och gjort om har jag fått göra.

 Jag har egentligen tyckt att jag varit väldigt korkad- varför inte stoppa in stoltheten i ett hörn och för faderullan ta tag i att lära mig läsa beskrivningarna även om de är frkrtade och krångliga?? MEN- så kom jag häromdagen vid över 50 års ålder och efter c:a 40 års textilarbetande på att:

(ta-daaa) det jag har gjort hela tiden, det är ju att DESIGNA! Själv! det är ju det dom däringa stora modeskaparna gör hele dagera i ända!

Jag har ju faktiskt lärt mig jättemycket på att hålla på som jag gjort. När man gör hantverk av vad slag det vara månde, är inga misstag eller fel bortkastade- man lär sig något på allt.

 

Jag tänker inte

 visa några foton på ett vitmålat hem med plommonfärgade julgransbollar. Däremot kan jag berätta om en bok jag på min kurs i administration/ekonomi fick i läxa. Det heter Inköpsteknik och sägs vara en "praktisk handbok för effektivare inköp. Jojo. Praktisk kallas den- ändå hittar jag inte någon enda siffra eller ett nyckeltal . Det är faktiskt en otrolig bok. Bara en massa allmänna ordalag om inköp. 

På de första 40 sidorna har han lyckats få in citat eller liknelser från Einstein, Akilles, Oscar Levant och Mark Twain. Vad dom nu har med detta att göra. Vi får också oss en del viktig information:

När man ska välja leverantör från annat land:

* Kulturskillnader: Innan du börjar handla med ett land ska du besöka landet och sätta dig in i människornas kultur. Olika kulturer har sina egna värderingar när det gäller att passa tider, sköta betalningar, att umgås och att bedöma värdet av affärsrelationer och hur de ska underhållas. 

* För att göra det enkelt för dig i utvärderingen av kostnadsläget kan du också ställa dig frågan vilka länder det är som redan har de naturtillgångar som krävs för att framställa dina varor. Det är kanske inte någon mening med att köpa produkter gjorda av naturgummi från länder där inte gummiplanteringar förekommer, eller att köpa linnetyg från länder där de växter från vilka man gör linnetyg inte frodas.

* Språkliga hinder. Kommunikation är A och O i alla affärer. Det blir extra svårt att göra affärer om parterna inte talar samma språk. All kontakt  mellan dig och dina laverantörer sker genom kommunikation,....

På dryga två sidor avhandlas vikten av att hålla ordning på sina papper. Hör här:

* En av förutsättningarna för att du ska kunna sköta ditt inköpsarbete på ett effektivt sätt är att du har ordning och reda på din arbetsplats.

*Många inköpare är mentalt plågade av att dagligen behöva se sina skrivbord överfyllda med pappershögar. Ett papper, en blankett eller något dokument representerar vanligtvis något som måste utföras. 

* Konsten att arkivera papper i papperskorgen betecknas faktiskt som en av de viktigaste talangerna inom personlig effektivitet.

 

Driver ni med mig, kära lärare? 

Fossil-Mia

känner jag mig som. Gick in på Bolaget på rasten och tänkte att jag skulle köpa en quarting Kapten löjtnant. Hittade ingen, men en jättesöt expedit tittade på mig snällt och sa att hon kunde söka efter det jag ville ha. Hon sökte och sökte i databasen och till slut kom den fram på skärmen. Jodå! Så...att...den sista flaskan såldes 1996.

Jaha. Så känns det att vara ett fossil. När jag och de andra 50-talisterna blir lite äldre kommer vi att vara som UFON.

"Nej vaddå tändstickor? Det har vi inte haft sen 2015- nu laddar man bara hem en app på mobilen och så håller man den mot vedträet."

"Cigaretter? Nä, nu har man små rör av återvunnen plast som fylls med tobak och så tänder man med mobilappen Tänd".

"Penslar att måla med? Nä, nu maskerar man hela rummet och så ställer man en färgburk med ytterst lite sprängmedel i i mitten".

"Jogga i skogen? Nä, den är ju full av varg och björn. Nu har man ett löpband framför en TV-skärm med valbara skogsmotiv, och så laddar man hem luktappar till mobilen, vettu. Tallskog, Florida beach, Schweizeralper, Sörmländskt betesmark eller Årefjällen."

Julrestriktioner

 från mig till er:

Ta ingen JUL gran. Låt skogsägarna ha sitt kapital ifred.

Bli inte arga för småsaker. Avbrutna naglar, borttappade nycklar och gnälliga grannar är ingenting mot att ha cancer, inte kunna gå eller ha ständiga smärtor.

Ät inte sötsaker.

Far ut och motionera. 

I övrigt gäller bara några få regler inför JULEN :

Räkna tappade granbarr, ställ ut gröt åt tomten, var snäll mot grannarna, glöm inte kattens p-piller, övervattna inte JUL stjärnan, låt inte barnen dra hunden i svansen, den som inte går i JUL ottan måste källsortera allt hela helgen, ha inte alkohol på bordet när barnen är med, kör inte något fordon full, nyp inte prästen i rumpan, håll sams, kräks inte i handfatet, spräng inte brevlådor, spräck inte strumpbyxor, gräv inte i grannens rabatt när det är tjälat, kolla inte vad julklapparna kostat och snyt er ordentligt i en serviett.

Inget om julen

 skrivar jag nu. Inte alls. Skulle inte falla mig in!

Ej heller ska jag ondgöra mig över Håkan Juholt (som jag förresten tycker skulle heta Julle Jumper), ärkebiskopen, arbetsmarknadsministern eller folk som skriver arga lappar och sätter på ens bil. JUL!

Sånt händer bara i stan faktiskt. Jättearga lappar underskrivna FFS. Vilket jag gissar är for fucks sake. Passar sig inte i denna JULE tid.

Jag ska sitta i soffan hos pappa och bara titta på Leif GW ikwäll och vi ska inte ens JUL! tänka på någon kommersialiserad helgdag. 

Min syster ringde igår och vi pratade JUL! om allt möjligt. Hade nu detta varit en blondinblogg hade jag på sida efter sida redogjort för att utomordentligt intressant samtal om filande av naglar, hennes pojkvän, min hund och naturligtvis problemen att hitta bra skor. JUL! 

Och om det eviga receptbytandet och bakandet och fejandet och den stressiga jul hetsen.

Apropå JUL ruschen, så vad 17 är det som har hänt i alla matvaruaffärer? Det verkar pågå en helt otyglad massexponering av alla varor. Varenda vara liksom slåss om att stå längst fram. På hyllgavlarna är det en massa reavaror, och förut var det så att om t.ex. JUL rearussinen fanns på en hyllgavel, så fanns dyrrussinen inne bland hyllorna DÄR! Men nej, nu är de andra russinen nån helt annanstans och man får jogga runt i affären för att hitta. Det är som med peston. Den kan stå i kryddorna, eller bland tacogrejerna eller hos ketchupen eller där pastan är!

Det går inte som förr att man sitter hemma och gör en handlingsslinga där man skriver upp det man ska köpa i den ordningen det finns i affären, för det är helt upphackat och ombytt platser. Så man ska alltså inte längre klä sig fin för att fara till stan och handla, utan joggingskor och JUL myspysbyxor och svettband är vad som gäller!

Eller också har jag blivit gammal.

 

 

De e ju inte klokt

 vad en enda envis kvinna kan åstadkomma med lite målartvätt!

Notera särskilt skillnaden i taket. Lite sot och 25 års nikotin. 

Toini och Erika tog garderoben. Och frysen. 

Men i veckan ska jag handla julklappar till barnen. Dom ska få: En burk tandpetare, en gassvets, 4 hässjestörar, lite jordnötssmör och... nä. Skoja bara. Dom ska få nåt nyttigt eller sportigt. 

Jag gjorde ett försök att möta julhandeln i eftermiddags, det gick bra och ingen blödde heller, fast det gick hårt till. En kvinna ville gärna sälja en miljövänlig mascara för bara 375 kr- men jag var stark och stod emot. Jag menar- 375 kr, det får man ju 3 burkar dalbränd tjära för- och tänk vad mycket mer den räcker till! Vattenfast är den också.

Alla frågar:

 "Nå, hur går det? Har du kommit i ordning i det nya huset än?" Och negativa jag bara: Heheheheheee... Höhöhöhöhhhhh....

Ska ta lite foton så får ni se att det inte är direkt aktuellt med julpynt så att säga. Det är fortfarande städ och röj.

Bara att få bort grejer dom lämnade!

Var de till mig ägnade?

En dålig räkost de mig fägnade-

jag blev så arg att jag rämnade!

Jamen för att inte trötta ut er med klagande så kan jag berätta att detta vårt byggnadsvårdsprojekt nu iallafall kommit så långt som till att jag har målartvättat och provmålat en bit av väggen. Om någon är intresserad (kanske för att de själva ska renovera ett gammalt timmerhus nångång) så tänker jag berätta om den lååånga resan till ett fint hus som detta ska göra. 

Problemet är emellertid att linoljefärgen inte riktigt fastnade på de fernissade(?) el lackade panelbrädorna- den liksom bara betedde som en Lidingöbo och flöt runt ovanpå. Dessutom har vi ett major problem med den enorma mängd cigarettrök som under 25 års tid rökts där. Skurvattnet är gult och grått och det är svårt att få en god lukt. Men det är bara att kämpa på. 

Förmodligen måste även väggarna borstskuras 2 gånger och sen kanske sandpappras. Jag återkommer. 

Helt fantastiskt är det med denna värme, tänk om det hade varit -25. Nu kan jag ju t.o.m. putsa fönster och bära in grejer utan att det blir kris. Och snart ska jag göra det mest spännande, nämligen kolla elmätaren.

För övrigt läste jag i DN igår att svenska kyrkan hade kostat på sig en opinionsundersökning där de frågade ut folk om hur de mådde psykiskt och om de var stressade inför julen. OCH kan man tänka sig- de var mycket ner stressade i år än förra året- och KAN man tänka sig att det berodde antagligen på att de mådde dåligt för att de var oroliga för att de inte skulle ha råd att fira en sån jul de ville. Ärkenötet- förlåt, ärkebiskopen tyckte att julen hade blivit alldeles för kommersialiserad och att vi borde alla tänka över detta.

Det är ju bra att det bara tog ärkebiskopen 50-60 år att märka att julen inte är så religiöst betonad längre.

 

Nu är det dags

för den stora Julpressen. I min familj är vi ju redan hjärtligt less på all konsumtionshysteri redan när den är som vanligt, alltså lider vi i juletider och vad det lider blir det sent omsider nästan nåt som liknar strider när man julhandeln genomlider.

Jag och min pappa har ett nytt koncept i år: vi ska pressa oss igenom julhandeln där julstämningen den virvlar som tätast och svårast - där ska vi vara.Vi ska gå på Ica Maxi Strömpilen den 23 på eftermiddagen. Där kan man känna andedräkten av alla julhandlare, där man erfara den sanna totalt oreligiösa julglädjen, där kan man känna köpkraften brusa och dunka genom massorna!

Vi ska kasta oss över den sista varan i reakorgen och skrika: "Jag såg den först!" Om någon bara för ett köprusigt ögonblick aldrig så lite släpper taget om en fullastad kundvagn ska vi hugga den, rusa åstad och ropa: "Lämnat får man ta!"

Så ska vi stå i vägen framför mysljushyllan och dividera om bästa julfärgen. Ska den vara plommonlila eller spygrön i år? Sen masar vi oss sakta mot kassorna motstridiga och motsträviga motströms alla andra stackare. I kassakön står vi och trampar av och an och pratar om var vi ska hugga granen i år.

"Jomen si- jag tyck vi ska taga borti nAllans skiftet. He jer he bästa frodvuxna granarna!" 

"aAnna, hon sa då att int fick vi hugg nån gran borti deres. nAllan han vart då så till sig i fjol att han gatt uppå lasarettet å få säj nå hjärtmedecin".

"Tror du vi kunn tala ve Nilssons? Dem vara ju Vittnen å fira ingen jul?"

"Men vi kunna icke tala om Julgran ve dem! Då jett vi säga att vi sku så innerligen gärna vilja hava ett vinterträd. Då går det bra".

Jomen- så gör vi!

 

Kanske är det så att ord-

 inflationen jag pratade om förut kommer sig av att vi helt enkelt har olika verklighetsuppfattningar. Typ att alla jag känner tycker att världen (eller vårt samhälle i varje fall) ser ut på ungefär samma sätt. I stora drag nånting sånt här:

Man jobbar och försörjer sig själv, har man ett jobb på heltid så bör det räcka med normal arbetstid och man ska få en lön som går att leva på om man rättar mun efter matsäcken, man ljuger inte, man omskriver eller skönskriver inte saker, man tar konsekvenserna av det man gör, man försöker att inte förstöra för andra, man betalar skatt till ett samhälle som tar hand om sjuka, gamla, bovar och banditer som förstör för oss andra, fixar skola, barnomsorg, vägar- ja, ni fattar. 

För oss vanlia männschor betyder de där orden politiker och annat löst folk (typ bankchefer) säger såhär, med ytterst små variationer:

* Trygghet: Att man vet att man får hjälp när man verkligen behöver, att man får mat och husrum, att det finns folk som får lön för att upprätthålla det sociala skyddsnätet. Omedelbart när man behöver det, förutsatt att man inte gjort fel med mening eller skadat andra

* Ansvar: Att den som är i ansvarig ställning verkligen sätter sig in i vad det innebär, ser till att saker blir gjorda på rätt sätt (omedelbart- innan kissblöjan har skavt sår) och inte håvar in en massa lön och hivar över ansvaret på andra och sedan förhäver sig över sin egen förträfflighet.

* Försäkring: Att den som sköter sig och inte fuskar eller med brottslighet tillskansar sig ersättning inte blir straffad och misstänkliggjord och får vänta på sin ersättning bara för att alla ska lära sig veta hut i största allmänhet.

* Lögn: Att säga saker som man vet inte överrensstämmer med hur det är. Hur det är= mätbara faktum, och en verklighetsuppfattning som åtminstone större delen av oss medborgare delar.T.ex. att man inte tar av andra, att man inte gör av med alla sina pengar på lyx för att sedan tro att andra ska täcka upp med pengar till mat och hyra, att man förvaltar andra människors förtroende. Även att vränga till omständigheter eller sin egen insats med grammatiska krypvägar. T.ex. att använda formuleringar som gör att man framstår som ovetande.

* Vård: att vi andra på bästa sätt tar hand am de som inte kan ta hand om sig själva.

Plättenkelt. Emellertid får jag en känsla av att de som beslutar har fått en konstig uppfostran som snedvridit deras uppfattning om orden. När de var unga gick det kanske till såhär.

Trygghet: Betyder att det barn som råkat få bra föräldrar som kan se till att barnen har det bra får en trygg uppväxt. Resten får skylla sig själva, några slås ut i konkurrensen.

Ansvar: Man kan gärna ta på sig ansvar. Det medför bara en högre lön. Hela knepet med ansvar är att se till att någon annan tar det och att man kan försäkra att man inget visste.

Försäkring: Alla betalar en premie, och de som är skickligast på att navigera mellan de finstilta villkoren får ut ersättning.

* Lögn: Det är något man aldrig använder. Men en del vinklingar kan man ju alltid lägga.

* Vård: Något som kan fås om man verkligen orkar bevisa att man behöver det. Om många tycker att vården är dålig, kan man överväga att kvalitetssäkra den, men set tar många månader att komma fram till bra metoder att mäta sådana många parametrar.

Men orka...

Brukar ungdomarna säga. Men orka torka utspilld mjölk, orka plugga till matteprovet, orka lära sig sticka tjocksockar, orka skura kaninburen...
Grejen är att man måste kämpa hela tiden.
Se bara på Håkan Juholt. Han orkar tycka en hel massa om saker som han tror väljarna helt plötsligt har börjat bry sig om. Han orkar t.o.m. ta tillbaka det han sagt redan nästa dag.
Ett levande exempel på kämpaglöd och ork.
Som JokkmokksJocke- han bara sjöng och sjöng. Eller Göta Kanalgänget.
Det gäller att ligga i från vaggan till graven. Som en 86 år gammal färdtjänstkund sa till mig en gång: "man får inte ge upp, vet du, och falla ihop som en soppåse!"

Som mormor...

 Jobbar jag ikväll, när Erika är lite krasslig. I övrigt är det förstås att städa och städa och feja och bära skräp uppe i huset som jag ska flytta till. När det har blivit målat. Målarmästare Mia ska göra det. Billig och villig och prillig.

Aron somnade direkt, och Isak sitter uppe och spelar Wordfeud (Alfapet, alltså) på min telefon, ute har det slutat snöa och blåsa. Frid och fröjd. 

Det här verkar ju bli en sån där dötråkig blogg där man bara berättar vad man har gjort, tänker göra, kan tänkas eventuellt att tänkas göra och även om hur det man gjorde gick som det gick, eller varför det inte blev av. Sånt som är omåttligt intressant för alla ni trogna läsare.

Ja- jag tror jag ska bli sån- inga åsikter om något viktigare än färgen på vänninornas nagellack, bara blogga om inredning och mode (ute i Överrödå, såklart) och de senaste trenderna och TIPSEN. Ni vet att jag hatar alla löjliga Tips i tidningarna. Inga utsvävningar om Håkan Juholts patetiska utspel och parentetiska ledarskap. Inga ilskna utrop om äldrevården, inga roliga anekdoter om mina stolliga vänner- nänä, bara ett evigt tjatande om gardinuppsättningar, fönsterfoderfärg, tröskelslipning, barnbarnslekar, vad grannarna hade på sig på senaste älgfesten, nya intressanta vinklar på spotlightsen, senaste mattan från Ikea....

Eller så brakar jag lös som vanligt och skriv om det som faller min ständigt arbetande hjärna in. 

Faktum är att det som faller mig in ändå råkar vara hur jag ska fixa dom buckliga väggarna i vardagsrummet, vilken färg jag ska ha i köket, hur jag få ut elementen och sånt som alla byggare funderar på. Och nu ska jag läsa saga för Isak och sen bums i säng. 

Vill man ha sig ett gott skratt

Kan man ju bara gå in på Lundsbergs skolas hemsida och kolla in vad rektorn säger och skolans flik "mål och ambitioner".

Jag utgår ifrån att alla hört/sett om pennalismen och skolinspektionens kontroll av den anrika skolan i Värmland, vars rektor heter Staffan Hörnberg. Men egentligen tycker jag ju inte att man ska skratta åt skolans vackra ord (särkilt orden "trygghet", "vänskapsband", "samhörighet", "ansvarstagande","vuxet ledarskap" och "genomgripande utvecklingsmöjligheter" frapperar), utan jag ser dem som ännu ett ganska alarmerande tecken på att vi har en ruskig ordinflation i vårt samhälle. Orden blir liksom inget värda.

De som går på Lundsberg måste få en underlig uppfattning om vad orden betyder. Genomgripande utvecklingsmöjligheter? Att de äldre eleverna får utöva övergrepp när de vill? Trygghet? Att tillbringa hela sin tid i skolan och fritid i rädsla för att någon ska förtrycka en? Vänskapsband? Att de som är elaka inte skvallrar på varandra?

Hur ska vi kunna göra oss förstådda om orden mist sitt värde?

Tänk bara på avslöjandena inom äldrevården. "Det ska vara så tryggt, vi lovar att, det ska kvalitetssäkras, ingen ska behöva lida, det är viktigt att, behörig personal, kontrollera, djupgående utredningar..."

Överallt pratar politiker ord, företags hemsidor översvämmas av ord, reklamen likaså. Oftast i praktiken till intet förpliktigande.

Lite ärlighet kanske inte skulle skada. Det är ju ändå bara ord.

 

Trevlig helg!!??

 Vaddå önska "trevlig helg"? Det är så svenskt och mesigt. Trevlig! Ett sånt lagomt ord! Man ska väl inte önska folk en trevlig helg sådär i största allmänhet. En helg ska helst vara exotisk, erotisk, explosiv, underbar, fantastisk, omtumlande, inspirerande, kreativ, inspirerande eller bara helt enkelt förargelseväckande. Vadsomhelst annat än t-r-e-v-l-i-g. Det är samma sak med God Jul, Glad Påsk och Gott Nytt År! Som folk önskar en.

Inget nytänkande, inget rebelliskt, inget spännande och inget stötande. Bara trevligt och normalt och lagomt. Alla ska gå i sin jämna lunk fram och tillbaka till jobbet och inget annat ska hända. 

Inget önskande om en lyckligt raggande, ett gnistrande nytt kök eller nya underbara vänner, inte.

Eller : Lycka till i dina försök att få rätt emot Myresjöhus i mögeltvisten! Hoppas det går bra i vårdnadstvisten! Härlig jogginghelg! Må du nå framgång i dina försök att få upp tilläggsisoleringen i ytterväggen! Gott nytt föräldramöte! Glad skilsmässa! 

När man spelar alfapet

 eller Wordfeud på mobilen så har man stor nytta av nygamla ord. Det pluppar upp ord man aldrig använder, som hugad, åga, ack, väna, tapto, göl och töva. Och fast man inte får skriva egennamn, så är det en hel hop med namn som faktiskt också är ord, det tänker man inte på annars: Lisa, Hulda, Emma, Bo, Nisse, Linda och Hans t.ex.

Det är som att lösa korsord, fast kreativare. Och så mindre skador än fotboll. Sic!

Kanske ökar man sin allmänbildning och på det viset kanske man kan hitta sig en utkomst. 

Förresten, undrar hur det står till i toppen på Carema nuförtiden? Man kunde ju tro att de springer runt och kvalitetssäkrar och dubbelkollar och överbemannar för glatta livet. Jätterädda för att de ska tappa en massa avtal. Men det tror inte jag. Jag tror att de sitter och funderar på en helt ny verksamhet att investera i. Gärna något som inte har så mycket vakande ögon över sig...

Någon verksamhet som inte de väldigt arga politikerna ideligen tar krafttag i och journalister inte har så stort intresse av. 

Eller också något som är för obegripligt- optioner och skalbolag är ju alldeles för enkelt. Gemene man kan börja härja omkring i sånt med sina små löjliga pengar. Nä, det måste vara något ohyggligt invecklat (Matematik H-typ) som innebär att massor av små människor fås att investera fruktansvärda mängder av sina små pengar så att de får en mikroskopisk utdelning och att det hela är... om inte lagligt, så iallafall lätt att förklara så ingen begriper när man blir utfrågad i Aktuellt om varför man själv fått 150% utdelning och miljoner i lön, medan de som bara investerat lite småpengar fått 0,05%. 

Ah! Jag vet! förklaringen varför banktoppar får så mycket pengar för sitt arbete! Om dom inte fick så mycket, så skulle dom sluta sitt jobb och ta ett mer välbetalt (Allihop? På en gång??) och det skulle ju vara hemskt för småspararna. Dom kanske skulle råka ut för att de fick sponsra en toppavkastning till chefen på bara 99% och kanske bara någon miljon i lön på någon klåpare som inte alls skulle klara av att ge dom sina 0,05% i avkastning, utan bara 0,02%!!!

Så måste det vara.

 

 

Först blevo vi förvånade

sedan misstrogna, sedan misstänksamma, sedan förorättade, sedan trötta, ledsna, irriterade. Sedan arga och nu förbannade.

Om man säljer ett hus till t.ex. min dotter, (eller till vemsomhelst) och har skrivit under ett köpekontrakt där det på ren svenska står att det ska vara rengjort och välstädat så förväntar sig köparen att det ska vara det. Det är inte fåraktigt eller naivt av köparen.

Nåväl. Det var inte städat. Överhuvudtaget. 

Säljaren tycker det är städat, men ger sig till slut och lovar bekosta flyttstädning. Det är bara det att det finns inget företag som har tid, så vi får göra det själva. 

Så det är tur vi är arga- för energi he kom vi att behöva. 

Min pappa sitter i allafall i lugn och ro och tittar på EM- fotbollens lottning av spelordning. Jag fattar inte det där, men så mycket fattar jag att ingen vill gärna möta Tyskland eller Spanien de första omgångarna. Fisigt att fara dit och så få lomma hem direkt med svansen mellan bena- eller vart de nu bär skamsvansen.

Tappert försöker jag få upp några slags känslor för fotboll och hockey, men det går enormt trögt. Jag är så okunnig om detta att jag förmodligen bara med stor koncentration skulle kunna våga mig på en vild gissning om att troligen det ena laget var något bättre än det andra om jag finge se en match mellan Malta och Tyskland i fotboll eller i hockey Italien och Canada. 

Men vi är alla olika, en del kan precis se vilken juniorspelare som kommer att bli en stjärna, vilken travhäst som kommer att bli bra eller bedöma en lovande tennisserv. 

Det tycker jag är ganska fascinerande att vi är så olika- tänk vilken tur! Annars skulle alla vilja ha samma yrke, bo på samma ställe, äta samma falukorv och köra Volvo ini bleka dön!

vk.se Nyheter från VK
vk.se Mest lästa på vk.se just nu
Valfritt innehåll
RSS-flöde
RSS-flöde
RSS-flöde
Mia i Överrödå
RSS-flöde
RSS-flöde
RSS-flöde
RSS-flöde