Uteliggare

Om en dryg timme ska jag på 50-årskalas. Med eller utan röst. Även om presenten är fixad sedan några dagar tillbaka, så var inte blommorna det. Jag bestämde träff med min kompis på blomsteraffären för att komponera ett arrangemang.

Är man har varit så pass risig som jag varit nu i några dagar går man liksom in i någon sorts mysbralle-stadium. Alltså har jag vandrat mellan sängen och soffan iförd svarta långkalsonger och en urblekt brundaskig lång tunika. Jag blev lite frusen på eftermiddagen så jag drog tjocka ylle-polotröjan över alltihop.

När jag nu skulle till blomsteraffären hade jag faktiskt inte en tanke på att jag kanske skulle ha tagit på mig något mer representativt än långkalsonger.
Det var som om hjärnan inte fungerade när jag snörde på mig mina illande silverblå gymnastikskor till uppsättningen. För att inte tala om den käcka accesoar min rosa-orange handväska måste ha utgjort till kittet.

Jag fick omdömet när jag kom hem. ’Mamma, du ser ut som en uteliggare’

Jag måste nog duscha och klä om innan kalaset.