Medmänskliga män

Ungefär allt som kunde gå fel gick verkligen fel idag. Så när jag äntligen anlände bilbesiktningen, sen och bräddfylld av adrenalin, hade jag förmodligen varenda tagg utanpå kroppen i stridsläge.
Det var då han dök upp. Han som hamnade på listan över tänkbara män!
En oljeprickig, skitig, besiktningsman med halvlångt hår och släpig gångstil.
"Välkommen till bilbesiktningen" sa han. Vänligt dessutom.

Jag kom helt av mig. Ja, för en sekund alltså.
"Om du vill kan du ta en kopp kaffe där borta"
"Medan jag lugnar ner mig, menar du" svarade jag misstänksamt.
"Eller kanske för att det är gott?" svarade han.
"Jag gillar det här ungefär lika mycket som tandläkaren" fortsatte jag.
"Det brukar vara så" svarade han lugnt och av någon anledning så lyckades han få mig också snäll och lugn.

Så jag satte mig på bänken och studerade medan han ryckte i alla delar på skrotvolvon. Och plötsligt kände jag mig på riktigt bra humör. Man är så van ett visst bemötande från en del sura medelålders män (inte alla) på den där inrättningen. Ett par vänliga ord, inte minsta märkvärdiga, vände min dag på rätt köl. När jag fått mitt kvitto och min lapp smålog jag hela vägen ut därifrån.

Om jag fick igenom bilen? Naturligtvis inte. Han var ju varken oärlig eller trollkarl!