Klubban

Efter ett kommunfullmäktige som gick till historien igår så var mitt huvud helt slut. Jag skrev klart, åkte hem, åt resterna av kall tacomiddag och gick raka vägen i säng. Klubbad som ett fullmäktigebeslut.
Där väcktes jag av min mans väckarklocka någon gång mitt i natten.
Irriterad som fasen hörde jag den pipa långt, långt borta.
Ja, tills jag plötsligt upptäckte att det var min egen vill säga.
Det var dessutom inte mitt i natten, om man nu inte betraktar 7.15 som natt.

Jag fattar inte hur jag kan bli så sjukt klubbad. Visserligen är jag inne på tredje veckan av förkylningen, men ändå. Det mindre roliga är att jag har en riktig grisvecka framför mig dessutom. Bara att bryta ihop, bita ihop och komma igen.