Glad eller vad?
Det är något som ligger i luften. En sorts allmän trötthet. En sorts oro. Jag vet inte om det är hösten? Man är less och slut innan saker ens har dragit igång. Ungarna är trötta och småhängiga. Är det bara jag eller är det såhär överallt, funderade jag häromdagen.
Och så dyker det upp ett sms från en gammal vän som jag inte pratat med på flera månader. Där står det ”jag känner mig aldrig riktigt glad numera”.
När jag ett par timmar senare är ute och handlar träffar jag en annan gammal bekant som berättar om allt roligt som ska hända i höst. Nytt roligt jobb, resor, en ny tid i livet. Men så kommer de där orden. ”Men jag känner mig aldrig riktigt glad längre”
När jag för tredje gången samma dag hör exakt samma ord yttras av en kvinna i min egen ålder börjar jag fundera. Är detta något allmänt? Den medelålders kvinnans lott i livet att aldrig känna sig sådär himlastormande glad? Eller har det med tiden att göra? Jag menar, glad kan man vara, men sådär vansinnigt, himlastormande jättelyckligt glad då?
För drygt tre år sedan hade den där diskussionen med min man. Om när man var riktigt, riktigt lycklig senast. Jag minns vad han svarade.
” Det var när Drake (Berekowski) avgjorde mot Leksand i kvalserien i fjol”
Den repliken ligger definitivt på topp tio över vad du som äkta man inte ska svara på en sådan fråga.
Men frågan kvarstår. Är det slut på riktigt himlastormande ruskänslor numera? Eller är världen bara i en liten svacka just nu? Eller är det bara att vänta på att hockeyn ska dra igång?
Senaste kommentarerna