Fredagkväll var som sig bör en skrämselkväll.
Mina barn dekorerade bron med den fula döskallen för att skrämma besökare.
Min man roade sig med att skrämma ”småspöken” som kom för att tigga godis, genom att lysa med ficklampan på dem i kolmörkret och (antar jag) leka vålnad med att lysa upp sig själv underifrån.
Mina större barn roade sig med att skrämma skiten ur lillebror och hans kompis när de kom hem från fritidsgården vid tolvslaget. Det är alltid lika roligt att stå i kolmörker innanför dörren och hoppa fram och skrika tydligen.

Jag blev väckt av ett sms. ”Kan du ringa mig när du har vaknat”
Inget märkvärdigt. Någon kanske har glömt sin nyckel, vill att jag ska hämta någon eller handla mjölk när affärerna öppnar.

Sonen har varit utan flickvän i nio dagar. Man kunde snarare tro att det rörde sig om nio år. Att han inte fått överansträngd tumme av allt smsande är en gåta.

Nu är det bevisat. Det vilar en förbannelse över mig när Leksand spelar bortamatch. Jag har aldrig sett en vinst i Sundsvall,de vinner ALDRIGmot Björklöven om jag är där. "Jamen sist vann de ju mot Löven" försöker sonen... "Ja,för att jag låg hemma i 39 graders feber!" klipper jag av honom. Jag är tydligen dömd till att aldrig se en bortamatch på plats. Jag får helt enkelt åka oftare till Leksand.

Okej ,jag kunde möjligen unna mitt gamla förskolebarn Nicklas Johansson ett mål,men jag kunde inte unna Sundsvall tre. Leksand ser ruskigt stumma ut och har matchrekord i felpass. Som "bonus" fick vi en totalt felaktig puck out-utvisning i slutminuterna av andra perioden. Jag vill se mer skärpanu i den tredje perioden. Jag hatar verkligen att jag aldrig fått se en Leksandsvinst på plats i den här ishallen!

Gamla lövare vill man ju helst inte kalla Nordmalingsspelare men ibland är det ju så! Och självklart träffade vi Nordmalingsföräldrar när vi kom in i Sundsvallhallen. Nicklas Johansson som spelat i LN91 och Björklöven hör ju numera hemma i Sundsvall. Nu är det bara att inkassera tre poäng till Leksand och sen dra raka vägen hem.

Känn ingen sorg för mig Göteborg....nu lämnar vi stan och drar vidare mot hållplats Sundsvall. Jag ska se Leksandsmatch där i kväll hade jag tänkt. Vi kom alltså iväg på utsatt tid 7.30, trots att det kändes högst tveksamt när vi landade isäng opackade halv två i natt. Jag är förpassad till mellansätet eftersom den nyopererade behöver mer svängrum för stela och långa ben. Dagens bästa var att vi tjänade en timme i morse på vintertiden. Jag undrar hur trötta vi hade varit utan den?

Pappa handlar typ sprit (enligt Isa) barnen spelar Xbox och mamma tittar på sälar i Slottsskogen. Vi har kanske vuxit ifrån varandras intressen, för ingen vill minsann titta på sälar med mig längre! Jag har just strosat genom Slottsskogen med en chattkompis från Göteborg som jag känt i sex år nu. Vi försöker ses när våra vägar korsas och det är alltid lika energigivande att diskutera sina senaste livsinsikter med Catta som för övrigt hade en ruskigt snygg skinnjacka, en sjukt cool väska och ett hårsvall som jag skulle byta till mig vilken sekund som helst!

Bengaliska eldar,smällar och en hel del rök blev det när Malmö kvitterade på straff i Slutminuterna. Nu är vi på väg ut från Ullevi. Det var en del Malmö-supportrar med mask och bar överkropp som säkerligen tar chansen att slåss utanför....En trist sida av fotbollen.

Poliser överallt men väldigt bra stämning än så länge. Att gå på fotboll är ett måste när man är i Göteborg. Ikväll är det Gais mot Malmö och eftersom lillebror är Gaisare är det bara hålla sig till grönt ikväll!

Petter och jag har varit på återbesök hos Leif Swärd på IFK-kliniken nu på morgonen.
Förutom alla tackbilder på klinikväggarna, från David Beckham, Foppa, Carl Dyall och andra kändisar, så träffade vi skidåkaren Mattias Fredriksson på väg ut. Det gillade Petter. Det känns pålitligt!

Man är aldrig för nyopererad för shopping tydligen. Sonen har mycket mindre ont än förutspått så en vända i Nordstan med kryckor står på schemat. Han och lillasyster har plötsligt gemensamma intressen så lite drogpåverkad måste han vara fortfarande! Och när allt kommer omkring så är det inte plånboken som är amputerad. Än.

Jag skulle ha varit sövd idag jag också. Åtminstone över Leksand-Mora. Vilket bottennapp! Är det nu man ska börja oroa sig för Troja-matchen på fredag?? Vi var hemma strax före lunch idag jag och sonen. Otroligt. Han har haft förhållandevis lite ont och operationen var nödvändig och gick helt perfekt. Höftleden hade klarat sig från skada tack vare att han kom in nu.Hade han väntat två år hade det blivit att byta höftled sen. Nu var benet och kulan så fint tillslipad och alla broskkanter var städade och uppsnyggade. Helt fascinerande att man såg det så tydligt på bilderna idag. Som att få facitungefär. Fyra veckor på kryckor och sen ytterligare två månader innan han får belasta höften blev domen. Han blir frisk lagom till den andra ska opereras. Det ligger ett drygt träningsår framför honom. Men jag ser mest fram emot en dryg natt,för den här dagen tog totalt slut på mina krafter. Jag lär somnasnabbare än om jag blivit sövd!

Fort var det gjort att karva ur en höft. Operationssköterskan stack just ut huvudet och meddelade att allt gått fint,att de hade väckt honom och att han sagt att han var hungrig. Vi kan vara härifrån vid lunch eventuellt. Effektivt som sagt. Jag sitter och läser i skinnsoffan i väntrummet och när ögonlocken håller på att trilla ihop så går jag en runda och tittar på alla signerade fotbollströjor som hänger i korridoren.

Klar för operation. Nålen är satt,höften tuschmålad och tvättad...igen! Petter rullades just iväg för att sövas. Leif Swärd berättade just att man först lägger sonen i sträckbänk strax innan han sövs och sen går man in på två ställen vid höften kollar om det finns förändringar och skador inuti. Sen plockar man bort benbitarna på höftkulan. IFK-kliniken är fruktansvärt effektiv märker jag, som själv är opererad på andra sjukhus. Själva operationen tar någon timme och sen skulle han vara pigg och alert redan någon timme efter uppvaknandet. Själv sitter jag och läser Paulo Coelhos "Veronica bestämmer sig för att dö". Som alltid är jag träffsäker i mina valda titlar.

Prinsessan på ärten har just stoppat i sig en macka och försöker tänja sin stela kropp till full vakenhet. Man har ju inte sovit sådär djupt och avslappnat i natt, trots att vi kom isäng i god tid. Anton har snurrat runt på uppblåsbara madrassen och vädjat om att få dela 120 cm madrass med migoch maken.Blankt nej har jag yrat varje gång. Men när jag har en viktig tid att pappa sover jag ju inte så himla avslappnat. Sonen är duschad och oäten inför operationen och vi ska strax bege oss till IFK-kliniken bredvid Sahlgrenska för att påbörja en intressant dag. Jag lär ha gott om tid till att blogga i alla fall.

registreringsskyltar på bilar är en aldrig sinande källa till nya roliga lekar tydligen. Petter och Isa roar sig nu med att hitta skyltar medkemiska beteckningar. Just nu ligger vi bakom "väteklorid 833". Just för your information...

TV-intervjuer i parti och minut är det för Sofia som har TV-veckor på sin journalistutbildning.Hon var ganska glad att hon hade tillgång till vår bil de här dagarna. Det är en del grejer att släpa på för dagens multijournalister, där man ska klara allt själv på en person. Tåg,buss och tunnelbana är ingen hit med kamera, stativ,mikrofoner,papper och pennor. Nu har vi lämnat av henne på skolan och är på väg mot Göteborg.med en extremt välduschad son.

Tvättmaskinen går för fullt, men det är också det enda som går för fullt. Eftersom min man och son såg baseboll till vid tretiden i natt, så är det djupa snarkningar just nu. Jag sitter och jobbar och mellan varven kollar jag tvätt och torkning.

 

Snacka om totalt utslagna.Anton är rastlös som få och har ylat halva eftermiddagen om att det är skrämmande förändringar på gång i familjen igen. "hur kan hela min familj ha blivit så lat, ni orkar inte för göra roliga saker???" Well, om jag sov lika bra som han verkar göra när han sparkar migi ryggen på nätterna,så kanske jag skulle vara mer livlig idag! Vi har i alla fall haft besök av en av mina nätkompisar och hans sambo och ettåriga dotter. Det är rätt skönt att man inte behöver vakta barn som här har ett helt smörgåsbord av smågrejer att snaska på! Väninnan har varit här och ätit middagoch nu ska Petter och jag hänga med henne och titta på sonens nya lägenhet. Sofia är på sitt studentspex och har Isa med sig. Maken ligger utslagen i soffan och väntar på att någon dator ska bli ledig...och den rastlöse lilla ungen som inte fick någon action på familjen idag...han är plötsligt för tröttför att göra något.Skitunge!

Snacka om totalt utslagna.Anton är rastlös som få och har ylat halva eftermiddagen om att det är skrämmande förändringar på gång i familjen igen. "hur kan hela min familj ha blivit så lat, ni orkar inte för göra roliga saker???" Well, om jag sov lika bra som han verkar göra när han sparkar migi ryggen på nätterna,så kanske jag skulle vara mer livlig idag! Vi har i alla fall haft besök av en av mina nätkompisar och hans sambo och ettåriga dotter. Det är rätt skönt att man inte behöver vakta barn som här har ett helt smörgåsbord av smågrejer att snaska på! Väninnan har varit här och ätit middagoch nu ska Petter och jag hänga med henne och titta på sonens nya lägenhet. Sofia är på sitt studentspex och har Isa med sig. Maken ligger utslagen i soffan och väntar på att någon dator ska bli ledig...och den rastlöse lilla ungen som inte fick någon action på familjen idag...han är plötsligt för tröttför att göra något.Skitunge!

Vi har just bevittnat vad som kan vara det roligaste någonsin enligt Petter.
Det låg en massa folk utanför biljettkontoren vid Globen.
Ja tältade alltså.Eller hade filtar och liggunderlag.

Vi trodde förstås att det var Iron Maiden, Coldplay eller Madonna man skulle ha biljetter till. Nåt liknandei alla fall.
När min man frågade vad de köade till svarade de: Melodifestivalen. Biljetterna släpps i morgon.
Petter höll på skratta hjäl sig. Jag blev mest bekymrad...Melodifestivalen... Någonting måste vara fel på ungdomen nuförtiden.

Skitmatch! Jag hade bänkat Peter Nordström om jag hade varit coach.
Oavgjort hade varit rättvist.
Och nästa gång jag träffar polis Forström från Umeå så lär jag måsta ge honom ett ont öga för idag hade han gulsvarta tröjan när han dömde på Hovet.
Han ska nog vara glad att Leksingarna inte blev mer irriterade än så,för han var en hårsmån från att tappa matchen.

Jag tror att det värsta man kan tvingas genomlida på en hockeyläktare är att omges av okunniga AIK-are som inte kan fler nidord än falukorv,knäckebröd och bög. Det blir tröttsamt när intelligensnivån ligger långt under medel..

Det kommer att bli ordentlig fajt på Hovet i alla fall.
Leksand har missat några sjukt enkla målchanser och Jocke ser lite darrig ut i vårt mål. Det är väl det som möjligen oroar mig lite.

Det som roar mig är att vi kom in snorbilligt på biljetter från en av börshajarna utanför strax innan match. Då slapp man stötta AIK med onödigt mkt pengar...
AIK-klacken sjunger "vi är överallt" ....................................................................................
"ja utom på hockey" skulle jag vilja tillägga om jag inte var så hes! Det är fler leksingar än råttor här.

Jag undrar förresten om Sveriges  vanligaste klackramsa är "Vi hatar Leksand".
Var är uppfinningsrikedomen? Vad fan..nåt borde de väl ha kunnat utveckla på en sådär 30 år?

Sofias dator lät inte så pigg i morse. Fläkten håller på att krascha och det är inget nytt fenomen, för min gamla bärbara dator som hon fått överta i väntan på sin nya. Men min man gillar ju att fixa och trixa med saker så nu har han gett sig in i datorn.

I morse slog Isa upp ögonen med en smäll. Ja det var nästan så.

Det är inte måndagmorgon. Men mitt huvud känns så tungt. Jag kanske har sovit för lite??

Sofias sambo Anna har besök av småbarnsmamman Lina från Lycksele. Hon ska skämmas bort! Anna har därför gjort debut som nagelfixare ikväll och gjort supersnygga naglar på sin kompis. Känns som länge sedan jag läste en Vi föräldrar senast....men den funkade ju fint som nagelunderlag! Dessutom jobbar man bra med ett glas rosé som energikick.

Här ligger mitt biosällskap och tar en väldigt lång powernap i systers nya ögonmask.Alltså ställde vi in bio och jag äter istället brända popcorn och dricker vin nu när jag är typ barnfri!

Färgen kallas AIK-gul och kommer att bli ett utmärkt attribut när jag ska slåss mot skinheads i AIK-KLACKEN i morgon. Vänta bara tills de får se vad jag ska göra med mitt svart-gula hår!

Drottningarna av shopping ,aka mina döttrar,inne på sluttampen av en heldag i Skärholmen city-the capital of shopping enligt reklamen. En helt normal dag där min man gick vilse i parkeringshuset, Anton gjorde slut på alla pengar och Sofia handlade mest prylar. Nu har familjen åkt för att se hockey mellan Skellefteå och Södertälje medan Isa och jag ska ta en powernap, färga håret och dricka rosévin. Ja Isa kanske får nöja sig med läsk. Om vi inte har däckat totalt sen så sticker vi över till min kompis och är sociala i ny färg.

Äntligen framme och vissa är redan nerbäddade. Den här gången är vi åtta som bor i stordotterns lilla tvåa. Vissa trivs utmärkt med att få uppta en halv dubbelsäng medan mamma och pappa klamrar sig fast för att inte trilla över kanten.

Anton börjar bli hungrig. Ingen högoddsare.

Anton: hur långt är det till Örebro?!?
Isa: Du menar pennybridge?
Anton: Vi skulle ju äta där!
Maken:Nej det skulle vi inte,vi åker ju inte Ens den vägen.
Anton: Men åhhh ...var skulle vi äta då?
Maken: I damn-e
Anton: Jag vet inte var det är!
Maken:Svär!

Någon som har räknat ut att vi ska äta i Gävle?

Mina familj leker sina vitsiga ordlekar igen.
Man ska gissa ett fotbollslag eller ett hockeylag eller ett land eller en stad....utifrån en engelsk eller svensk ordlek som inte har med stavning utan med uttal att göra.

Till exempel blir "leverbassäng" Liverpool.
"Karl-bröst-öra" blir Man-chest-er.
Engelska bark-land blir Själland.
Dock känner jag att det börjar urarta nu när Isa föreslog "runka-över" och Petter svarade Vancouver....och fick full pott.
Det är inget fel på deras engelska ordförråd i alla fall.

AIKarna är ett pack! I fjol gick de ut med att folk inte kom till AIK-Leksand för att se Leksand..Man kan ju undra då hur de kan ha Höjt biljettpriserna till kriminella 220 spänn om du tillhör bortaklacken! För AIKare eller annat folk som kan tänka sig att se hockey utan att stå just med leksingar kostar det 170 spänn. Detta faktum lär splittra familjen på söndag. Vissa vill nog inte betala överpris för att få sitta med mina blåvita polare. Vill man se AIK mot Almtuna kostar det 60 kronor mindre... Är det inte märkligt att man ska betala så olika priser för att se just AIK?? Eller är det såatt man tar betalt för att folk vill se Leksand...?Självklart. Vilka fån de är som inte kan medge det! Någonting måste ju vara sjukt i svensk hockey när det är dyrare att se allsvenskan än elitserien.

Det är dags igen. Väskorna står packade för avfärd så fort ungarna kommer hem från skolan. Då åker vi mot Göteborg, med ett stopp i Stockholm under helgen, och kommer inte hem förrän nästa helg.

Notering från utvecklingssamtalet, som för övrigt gick i rekordfart tack vare min heshet och som inte bjöd på några negativa överraskningar.
Isa har efter att ha haft trä- och metallslöjd sedan i sexan, nu plötsligt bytt till textilslöjd i nian.

Det här med social kontroll kan vara väldigt praktiskt. Förra veckan när jag var och köpte tyg till Julias födelsedagskjol, träffade jag en bekant som hade varit vikarie i Antons klass. Alltså var jag välinformerad när barnen kom hem från skolan.

Min röst verkar ha fått ett bakslag. Så idag råder total tystnad tills vidare.

Sofia ringde från Stockholm i morse. Hon var på väg till skolan och var jublande glad.

Det tycks vara färdigsovit för i natt. Torrhostan har slagit till med full kraft och jag är för lat för att gå ner och hämta hostdämpande. Istället ligger jag och räknar ut hur många minuter till jag egentligen borde sova och låter matchsekvenser från Leksand-Malmö flimra förbi i huvudet. Detär alltid roligt att spela ut skåningar och jag blir fortfarande upplivad av att tänka på totaldominansen i den andra perioden. Lövens vinst mot Almtuna borta med 0-1 kanske hade varit ett mer lämpligt sömnpiller?

Det låg en fotboll mitt på gatan när jag skulle ut på jobb i morse.
Min första tanke var att ta in bollen som mina barn naturligtvis hade slarvat iväg.
Men så insåg jag plötsligt att det där nog inte var vår boll.

Det slog mig att just nu har vi en massa barnfamiljer runt omkring oss och det är inte längre mina barn som råkar slänga ut fotbollar på vägen.Det är inte ens säkert att det är mina barn som lever om mest i kvarteret. Det är inte mina barn som leker på den förbjudna gatan numera.

Jag kan säga att det var inte med ett uns vemod jag konstaterade detta faktum.
Jag stör mig inte på att grannbarnen leker på gatan eller tjoar och skrattar.
Jag stör mig inte på att det studsar in bollar på min gård eller att jag får flytta på en och annan dockvagn ibland när jag ska backa ut bilen.
Tvärtom.  Jag njuter av liv och rörelse.

Men mest tror jag att jag njuter av att jag slipper ta ansvaret och känna mig som en usel mamma som inte har dockbarn som sitter stilla i sandlådan utan hellre har levt rövare på gården. Den där bollen blev som en symbol för nya tider med nya möjligheter.

Man ska aldrig, aldrig, aldrig sätta sig med ett poängspel vid midnatt. Innan man vet ordet av är man inne på en rekordbana och när man har avslutat den och tror att klockan är typ kvart över tolv, så visar den sig vara halv två.

Fast jag var nöjd med mina 88203 poäng. Ända tills jag satte upp mig på Highscore-listan och såg att de 30 första hade sexsiffriga poäng. Nu har jag tappat sugen lite. Och vad värre är - jag har tappat sovtid! Att jag aldrig lär mig!

Min chef har fått barn i natt. Eftersom han är Luleåanhängare ( i den verkligt bisarra och smaklösa kombinationen med Mora-inslag) så kan man ju misstänka att ännu ett barn lyckligt ovetande föds in i hockeymisär!
Jag funderade på om jag skulle skicka honom en liten Leksandströja, men jag insåg att den ju självklart aldrig kommer att hamna på det stackars lilla barnets kropp.
Man får vara smartare än så. Alltså skickade jag ett sms till honom i morse.

"Jag är inte säker på att du vet att Leksand har en sorts figurer som funkar ungefär som små voodoo-dockor...där man kan ge små bebisar livslång hockeykänsla och medlemsskap i Leksands IF, helt utan att föräldrarna vet om det! Gissa vem som använder den tekniken just NU. Grattis!"

Jag är en liten glädjespridare jag. Jag ringde upp mitt intervjuoffer ikväll igen.

Jag: Hej. Monica Lundqvist igen.
Han: Du låter liiiite bättre på rösten
Jag: Jo, men det är jag.
Han: (gapskrattar)
Jag: Vad är det?
Han: Jag tänker på när du ringde igår. Jag har aldrig hört en så hes människa. Jag 
          hade aldrig hört att det var du om du inte sagt det!
Jag: Nähä.
Han: Haha, jag kan inte sluta skratta när jag tänker på det!

Det är ett jädra handikapp att vara utan röst minsann. I morse skulle jag ringa en stockholmstidning som jag gjort ett uppdrag åt, för att kolla att de fått vad de beställt från mig. Vi hade grava kommunikationssvårigheter jag och den unge Oscar i andra änden.
"Det är så svårt att höra vad du säger, du är så hes" förklarade han.

No shit Sherlock??? Jag fick till slut maila honom istället.

Samtidigt är jag lite besatt av att höra min egen röst när jag låter såhär. Som småungar när de blir hesa. Men nu är jag ju trots allt vuxen och ska försöka agera som en sådan, så det blir till att hålla käft helt enkelt.
Jag måste prata lite jobb senare  idag dessvärre. Med betoning på lite. Jag hoppas jag kan väsa så pass att jag klarar det.

Det taktfasta ljudet av min mans "anti-snark-maskin" är inte ett dugg sövande när man ligger och försöker låta bli att hosta. Tvärtom. Det ärhelt omöjligt att låta bli att lyssna och höra nyansskillnader i hans väsande. Jag har däremot testat min röst ensam i badrummet under denna tidiga sömnlösa timme och det låter som att jag kanske har någon form av ton senare idag i alla fall. Men då är det väl hjärnan som slutar fungera,av sömnbrist, istället! Man vill ju inte vara alltför förhoppningsfull och positiv.....man har ju trots allt norrbottensblod i ådrorna!

De odrägliga barnen tycker det är väldigt roligt att jag inte har någon röst. Jag gissar att de ger igen för uteröjningen. Isa började fnittra hysteriskt när jag skulle försöka ge lite order. Vid middagen satt Julia och hennes kompis Tinika vid matbordet och hade roligt åt mig.

Jag har gruvat hela dagen, men ikväll tog jag mig i kragen och ringde ett tänkt intervjuoffer för att boka en tid. Jag tog i från tårna för att göra mig förstådd med min knappt hörbara röst.

Barnarbete i dess bästa form!Eftersom vi kommer att vara borta i flera helger nu så var det ingen återvändo på utejobbet.Alltså har trädgårdsmöblerna och studsmattan plockats in,krukorna tömts,häcken klippts, riset räfsats ihop och altanen rensats.Ena bilen har fått vinterdäck och barnen har hackat loss murbruk från 127 begagnade tegelstenar som ska fylla luckorna efter våra gamla utbytta fönster.Detta har gjorts under mycket gnäll och sura miner och jag har inte bara en gång velat bunta ihop mina tre hemmavarande barn och göra sånt som Lars Ekborg en gång föreslog...Viss aggresionskontroll har jag dock. Jag har inte ens skrikit åt dem-mest beroende på att det inte varit lönt. Jag har nämligen ingen röst nu efter den här piss-förkylningen.

Ja men då kör vi igång firandet då! Varm choklad får hon hemma. Vad det blir på krogen ikväll har jag dessvärre inte mycket att säga till om från och med idag. Jag kan bara tycka.

Minuterna har precis passerat midnatt. Tre minuter över. Precis som för 18 år sedan. Då kom en liten blåstjärtad flicka utsusande med ändan först, i en jädra fart.
Så fort att hon inte riktigt hann med själv och pappa fick rusa med personalen och den lilla bebisen till ”upplivningsrummet” för att skaka liv i henne.

Innan dess hade jag stridit hårt med en surmulen barnmorska som först vägrade köra ner mig på förlossningen eftersom hon bedömde att jag hade många timmar kvar. Bara för att jag inte skrek tillräckligt mycket. Väl där tog det fyra minuter och det var inte riktigt vad min förlossningsläkare hade tänkt sig eftersom det var ett sätesbarn och jag dessutom hade ett för smalt innermått på mitt bäcken.
Med viss skadeglädje såg jag barnmorskan skällas ut av förlossningsläkaren efteråt.

Men mest av allt är jag glad över att min lilla flicka klarade sig alldeles utmärkt, precis som idag när hon fyller 18 år. Grattis Jullibull.

Jag höll planerna öppna till vid fyratiden, men där fick jag ge mig. Det var bara att inse att det inte skulle bli något Skycom för mig ikväll, hur mycket det än sved. Med tjocktröja, te och saffranhonung i soffan  i Antons rum, framför Isas bärbara dator, fick jag följa Björklöven- Leksand. För 79 kronor på s24.se fick jag se Prestberg dra tre lövare och sätta den slutgiltiga spiken. Men de såg fasligt bleka ut stundtals, mina blåvita pojkar. Lite gäspande.

Vi är en stor familj. Mina syskon har också stora familjer. Det innebär att våra kalas alltid har varit ganska välbesökta. På tre syskon, jag, bror Lars och syster Annica, är vi faktiskt 19 personer. Men det där ”krymper ju liksom nu när ungarna börjar flytta ut till Stockholm och Göteborg och Australien och lite varstans. Det insåg Anton i morse när han började räkna in vilka som kommer i morgon när Julia fyller 18 år.

Direkt när jag slängde benen över sängkanten i morse insåg jag att jag hade feber. Det är en speciell känsla i kroppen. Det kom väl inte som en jätteöverraskning efter en ganska orolig natt i svettiga lakan. Men man kan ju ha fel tänkte jag och plockade fram termometern.

Plötsligt händer det. Mitt i värsta jobbstressen kände jag plötsligt hur halsen bara täpptes igen. Några minuter senare kunde jag inte svälja utan att gruva mig. En kvart senare sitter jag med huvudvärk, tjocktröja och duntofflor och huttrar. Jag känner att febern börja koppla grepp om mig. Och det går plötsligt upp för mig varför det gick så kopiöst tungt på vattengympan igår kväll.

Hur kan en förkylning slå till så kopiöst fort??

I morse satte sig Anton med en djup suck vid frukostbordet.

Isa har företagande på skolan i veckan. Det innebär att hon och några klasskompisar ska baka och sälja fikabröd i cafeterian. Genial idé förmodligen. För det innebär att hon hämtar ingredienser från sin mamma, bakar med en kompis och sen säljer tillbaka kakorna till sin mamma och tar vinsten. Well, de ska som sagt var sälja på skolan också, så det kanske inte blir så många kakor över att köpa?

Värsta småtjafset på alla fronter vid frukost i morse.Alla verkar sänkta,trötta och sura. Utom jag förstås,jag ska ju på Ikea i Sundsvall när vi kommer dit!

Plötsligt var mina stora pojkar små igen. De har blivit helt besatta av hockeybilder. Nu ska vi hem och plocka fram alla hundratals bilder som Anton så sent som för en vecka sen ville slänga. Jag sa nej. Tur för honom. Klockan två i natt röt min man från sin säng. "Pojkar,nu får ni gå och lägga er! Ni får leka mera i morgon!" Fast nu till frukost hör jag även min man diskutera vilka bilder som är bäst att ha så...han kanske bara vill leka på andra tider helt enkelt?

På väg hem från hockeyn,trötta,hungriga och glada.Maken har agerat just pappa och med bestämda blickar fått Sofia att avstå efterfesten med Brian Moore från Detroit som återfick sitt mastercard just för att pappa observerade att han tappade det på läktaren. Julia och Isa har varit hos kusinerna i Hässelby under tiden.Imorgon ska vi ta en ny vända övningskörning i stockholmstrafik med Julia.Det gick bara fint idag. Petter och Anton byter hockeykort som om de var sju år båda två. Det delades nämligen ut sådana på Globen. Jag ska försöka få loss mina fötter ur skorna.Det känns som att de sitter som gjutna...på ett mindre roligt vis.

St Louis och Detroit har kommit in på isen och Uppvärmningen är igång.Sjukt kul!Vi har spridda platser alla fem...men självklart hamnade jag bredvid en Leksandssupporter från Växjö. Det går ingen nöd så mig alltså. nu kan vi sjunga leksandsramsan ihop:Bara leksingar-överallt leksingar!

Unge Lundqvist skjuter på den äldre Lundqvist.Man måste helt klart vara här i timmar innan match om man ska hinna göra allt kul.

Hockeystjärnorna på plats i Globen...ja och vi andra också!Sofia har just kostaterat att hjälmattrappen inte är särskilt smickrande för frisyren,samt att de inte säljer snus inne i Globen...abstinensen har tydligen kopplat grepp.

Kungens kurva IKEA tog nästan musten ur mig och de andra fem tjejerna igår.Och tänk..jag måste ändå stanna till på IKEA i Sundsvall på väg hem! Idag har jag fyndat ett IKEA-överkast och en skinnväska på loppis för typ inga pengar alls.På äkta storstadsmanér har jag och bästisen druckit latte och ätit foccacia på café medan de andra shoppade och Petter åkte på fotboll på Stadion. Nu ska vi in till stan och fixa lite och sen ut till svågern i Hässelby och äta middag innan det bär iväg till Globen.Dagens utmaning blir att få på sig stödstrumpor utan tå för att eventuellt få in fötterna i något merelegant än foppatofflorna.Åh jag känner mig verkligen fashionabel med mina pensionärskrämpor i knän,fötter och tår!

Dårhusbilen har avverkat de första 20 milen med Julia kontrollerande vartenda vägmärke mellan Nordmaling och Sundsvall innan hon och lillebrorbörjade rappa och framföra hiphop-låtar.Längst bak i bilen har Petter utnyttjat lillasyster Isa till sina studier.Hon har förhört honom på fysiologi i 20 mil.Nu har de övergått till att tävla om sina kunskaper i periodiska systemet. Själv har jag sovit en stund, men nu har jag fått överta hiphop-sätet med Anton för Julia ska övningsköra till Gävle minst.Kanske ända fram till Stockholm. Petter har redan upplyst henne om att hans första övningskörning i Stockholm är det mest stressande han har gjort i hela sitt liv så vi kan väl kalla henne väl förberedd mentalt!

För första gången i världshistorien kom vi iväg före utsatt tid.Är detta ett ålderstecken?? Klockan har just passerat halv sex och vi är redan förbi bron.

Idag bär det av till den Kungliga Hufudstaden för att klämma in oss åtta stycken i dotterns 2 1/2 :a över helgen.