Fredagkväll var som sig bör en skrämselkväll.
Mina barn dekorerade bron med den fula döskallen för att skrämma besökare.
Min man roade sig med att skrämma ”småspöken” som kom för att tigga godis, genom att lysa med ficklampan på dem i kolmörkret och (antar jag) leka vålnad med att lysa upp sig själv underifrån.
Mina större barn roade sig med att skrämma skiten ur lillebror och hans kompis när de kom hem från fritidsgården vid tolvslaget. Det är alltid lika roligt att stå i kolmörker innanför dörren och hoppa fram och skrika tydligen.

Jag blev väckt av ett sms. ”Kan du ringa mig när du har vaknat”
Inget märkvärdigt. Någon kanske har glömt sin nyckel, vill att jag ska hämta någon eller handla mjölk när affärerna öppnar.

Sonen har varit utan flickvän i nio dagar. Man kunde snarare tro att det rörde sig om nio år. Att han inte fått överansträngd tumme av allt smsande är en gåta.

Nu är det bevisat. Det vilar en förbannelse över mig när Leksand spelar bortamatch. Jag har aldrig sett en vinst i Sundsvall,de vinner ALDRIGmot Björklöven om jag är där.
”Jamen sist vann de ju mot Löven” försöker sonen…
”Ja,för att jag låg hemma i 39 graders feber!” klipper jag av honom. Jag är tydligen dömd till att aldrig se en bortamatch på plats. Jag får helt enkelt åka oftare till Leksand.

Okej ,jag kunde möjligen unna mitt gamla förskolebarn Nicklas Johansson ett mål,men jag kunde inte unna Sundsvall tre. Leksand ser ruskigt stumma ut och har matchrekord i felpass. Som ”bonus” fick vi en totalt felaktig puck out-utvisning i slutminuterna av andra perioden. Jag vill se mer skärpanu i den tredje perioden. Jag hatar verkligen att jag aldrig fått se en Leksandsvinst på plats i den här ishallen!

Gamla lövare vill man ju helst inte kalla Nordmalingsspelare men ibland är det ju så! Och självklart träffade vi Nordmalingsföräldrar när vi kom in i Sundsvallhallen. Nicklas Johansson som spelat i LN91 och Björklöven hör ju numera hemma i Sundsvall. Nu är det bara att inkassera tre poäng till Leksand och sen dra raka vägen hem.

Känn ingen sorg för mig Göteborg….nu lämnar vi stan och drar vidare mot hållplats Sundsvall. Jag ska se Leksandsmatch där i kväll hade jag tänkt. Vi kom alltså iväg på utsatt tid 7.30, trots att det kändes högst tveksamt när vi landade isäng opackade halv två i natt. Jag är förpassad till mellansätet eftersom den nyopererade behöver mer svängrum för stela och långa ben. Dagens bästa var att vi tjänade en timme i morse på vintertiden. Jag undrar hur trötta vi hade varit utan den?

Pappa handlar typ sprit (enligt Isa) barnen spelar Xbox och mamma tittar på sälar i Slottsskogen. Vi har kanske vuxit ifrån varandras intressen, för ingen vill minsann titta på sälar med mig längre! Jag har just strosat genom Slottsskogen med en chattkompis från Göteborg som jag känt i sex år nu. Vi försöker ses när våra vägar korsas och det är alltid lika energigivande att diskutera sina senaste livsinsikter med Catta som för övrigt hade en ruskigt snygg skinnjacka, en sjukt cool väska och ett hårsvall som jag skulle byta till mig vilken sekund som helst!

Bengaliska eldar,smällar och en hel del rök blev det när Malmö kvitterade på straff i Slutminuterna. Nu är vi på väg ut från Ullevi. Det var en del Malmö-supportrar med mask och bar överkropp som säkerligen tar chansen att slåss utanför….En trist sida av fotbollen.

Poliser överallt men väldigt bra stämning än så länge. Att gå på fotboll är ett måste när man är i Göteborg. Ikväll är det Gais mot Malmö och eftersom lillebror är Gaisare är det bara hålla sig till grönt ikväll!