Svärmorsdrömmar
Vissa dagar får man absolut ingenting gjort fast man håller på med något hela tiden. Jäkligt konstigt. Idag var en sån dag. Vart tar tiden vägen?
Jag har mest varit social. Pladdrat, lyssnat, pladdrat lite till och lyssnat igen.
Jag pratade med stordottern på datorn och fick en liten uppdatering på livet i storstan. Och på presumtiva svärsöner, vars egenskaper jag har omvärderat med tiden.
Tänk vilka visioner man hade om dem när döttrarna var små. Händiga jämställda män med en aldrig sinande energi och intressen som passade familjen.
Numera är det inget krav att de ska älska hockey, kunna bygga altaner och reparera min bil. Jag nöjer mig med att de är snälla med min dotter, inte hamnar i fyllcell efter krogsvängarna, vet skillnaden på dag och natt och inte sniffar kokain.
Börjar jag bli desillusionerad??
Senaste kommentarerna