Dopp med propp
Jag tog förmodligen säsongens sista utomhusbad igår. Vi kan väl säga att det var frivilligt, men på grund av tålamodsbrist.
Jag pratade nämligen med min mamma igår som hade varit ute i stugan och plockat in det sista för vintern. Hackat loss båten från sjö-isen och dragit upp den till exempel. Vi hade egentligen tänkt göra det där förra helgen, men då kom ju det där 70-årskalaset så hastigt på.
I Ockelsjö har det uppenbarligen varit betydligt kallare än här, för det låg som sagt plötsligt is på sjön.
Man behöver inte vara Einstein för att räkna ut att det förmodligen skulle ligga is i badtunnan också, om det var tillräckligt mycket vatten kvar. Och nog var det vatten alltid. Badvatten som fyllts på av regnvatten till hög lårhöjd. Och tömningsproppen sitter av naturliga skäl i botten.
Så min man och jag gjorde en akututryckning när han kom hem från jobbet. Jag tog med mig badhandduk och torra tjocksockar. Jag hade en vag aning om var det skulle sluta, även om min man tog med sig allehanda små finurligheter för att tillverka ett verktyg att skruva loss proppen med uppifrån, ovanför ytan alltså.
Jag var högst tveksam.
Först försökte han hacka upp isen i tunnan. Det insåg han ganska snabbt att det inte skulle funka, så min man kastade ett cementblock genom isen, som visade sig vara 7 cm tjock. Man hade kunnat åka skridskor på den.
Men att sedan hitta proppen där i svart vatten och så försöka få något att vrida om den med var lättare sagt än gjort. Det behövs lite kraft också.
Jag stod och räknade minuter, eftersom vi var tvungna att vara tillbaka hemma på ett par timmar för att hinna med middag, hockeyträning och handling. Jag räknade med att ett snabbt dopp i tunnan inte skulle ta mer än en minut och sen borde jag väl få på mig kläderna ganska fort.
Ibland har jag inget tålamod alls. Eller rättare sagt, varför öda tid på ett projekt som är i princip dömt att misslyckas, när man kan åtgärda det snabbt och enkelt?
Jag slet av mig kläderna till mammas och min mans protester och kommenderade honom att flytta sig ur vägen. Sen klev jag ner på isen, sen i isvaken. Fötterna domnade ju snabbt bort så frysa hinner man ju liksom inte göra. Sen skruvade jag ur proppen.
När jag klev ur tunnan fick jag så mycket barr och skit på fötterna så jag fick ändå kliva i en ränna i sjön och sen upp på bryggan för att kunna torka bort det värsta och få på mig kläder och skor. Jag vet inte var det var kallast – i tunnan eller i sjön. Jag återfick inte känseln riktigt förrän vid Mosjö-vägskälet på väg tillbaka.
Det bästa med doppet var att jag nu ska smälla min rekordinriktade lillebror på fingrarna med att jag var den som badade senast i år. Jag har alltså familjerekordet! Åtminstone i Sverige. För att han ligger på en sandstrand i Florida just nu, det räknas ta mig tusan inte.
Och det lär bli svårslaget att bli den sista som badar i sjön nu efter mig. Jag räknar med tjock is och ett rejält snötäcke innan han kommer hem.
Senaste kommentarerna