Dubbla domedagar
Det var inte direkt klackarna i taket på övervåningen där jag fick sitta vid lill-TV:n och se Leksand få däng av ett mycket tungt och smart spelande Rögle. Jag avreagerade mig med dammsugning i pauserna, för jag orkade inte höra mer på Wikegård. Jag tycker det är fantastiskt att man ”gnäller” på att det är lite folk, när det är vargavinter i Leksand och nästan 5000 pers på läktaren en tisdag i december i Allsvenskan. Men hallå – hur ser det ut i Elitserien??
Nu tog kommentatorerna tillbaka det i slutet av matchen men då var jag redan så irriterad på att allt tydligen var fel i Leksand denna kväll.
Jag orkade inte ens höra på slutintervjuerna utan gick ner för att bli lite upplivad. Eller inte.
För om det var begravningsstämning uppe hos mig, så var det domedagsläge på bottenvåningen. Där sopade Modo just in sitt 3-1-mål i öppen kasse mot Skellefteå på bortaplan. Tre mycket tystlåtna män i varierande ålder blev vittne till katastrofen. Två av dem fick avreagera sig på spanskaläxan.
Som grädde på moset kliar det i min hals och jag har ont i kroppen. Mjukbrödet är slut, det är 100 minusgrader ute och jag bröt just av en nagel. Livet är hårt just nu.
Det var bättre förr.
Senaste kommentarerna