Sår och vår

Förbandsväskan lär få högsäsong igen. Det här är förmodligen bara början.

Sår och vår. Det hör liksom ihop. Lillsonen skaffade sig ett präktigt skrubbsår redan innan vi åkte iväg. Det har väl inte direkt blivit så väldigt fint läkt med en något försummad sårvård, sand och skit som har en benägenhet att ta sig in genom vilka häftor som helst.
Men nu är det vardag och tillgång till stora förbandsväskan igen. Jag har en ganska välfylld sådan efter otaliga nageltrång och skrubbsår. Den fick göra entré redan före frukost idag, för att försöka få bukt med den grå-gröna sörjan som flyttat in under det senaste kompresslagret.

Det finns en enda sak jag tycker är fascinerande med sårvård och det är när man får hälla väteperoxidlösning på sår. Det skummar så häftigt! Idag såg sonens ben ut som att det just skulle växa fram ur en sån där pumpa som fanns i min tonårstids "Världsrymden anfaller" .
Minns ni den? De där skummande växterna som tog över ens liv och blev en kopia av en själv om man somnade? Jag såg bara en lillson när han gick till skolan iaf men risken att han skulle somna vid bordet i morse var överhängande efter en tuff gårdag. Och ja, jag vet att man lika gärna kan tvätta med tvål och rent vatten, men det skummar inte lika fint som i "Världsrymden anfaller".