Tårtångest

Tårtångest. Det begreppet karaktäriserar verkligen denna dag, när vi äntligen har avverkat alla miljoners kalas vi har i den här släkten i mars månad. Och då har det ändå varit lite lugnare i år, eftersom stordottern bor långt hemifrån och svågern undanbad sig all uppvaktning på sin 40-årsdag.
Min första tanke i morse var att jag absolut inte ska äta ett uns tårta förrän nästa mars! Typ.

Med andra ord har jag gjort mitt bästa för att betvinga tårtångesten och varit och simmat en timme vid lunch, tillsammans med Isa. Det kallar jag äkta vardagslyx.
Det värsta var att när jag kom hem och fick se den överblivna tårtan från igår, så såg den riktigt inbjudande ut där den stod. Hur är det ens möjligt när jag nästan fick kväljningar av att tänka på den i morse?