Sexåringen – den lille mannen – har ett stadigt ökande hästintresse. Nyligen studerade han en hopptävling, där mästaren Rolf-Göran Bengtsson deltog.
– Pappa?
– Ja?!
– Vem är han som hoppade på hästen nu?
– Rolf-Göran Bengtsson, svarar jag. Han har vunnit jättestora mästerskapstävlingar.
– VA? ÄR HAN BÄTTRE ÄN MEJ??
– Vart ska du pappa?
Sexåringen, den lille mannen, ser lite ledsen ut när han ser att jag packar väskan för att åka på möte. Det hugger till i pappahjärtat.
– Jag ska iväg på mötet. Men det är bara två dagar, jag kommer hem imorgon.
Sexåringen lever helt i nuet. Han funderar.
– Två dar… inte två år va? För vet du, sitter du på mötet så länge har jag fyllt år många gånger innan du kommer hem. Fast… ni skulle nog inte orka hålla på så länge.
Femåringen – den lille mannen – och jag ska ta bussen till Hoting. Bussar kommer och går, men inte vår buss.
– Pappa! När kommer vår buss?
– Den kommer snart. Den står där borta och lastar gods.
– Jaså…
Han funderar en stund. Sedan går han bort mot några andra väntande passagerare och jag hör hur han muttrar
– Vår buss kommer inte. Den står bara där borta…. och lastar snus!
Idag är landstingsmötet fyllt med tillresta Dorotea- och Åselebor som protesterar med nedläggning av vårdplatser i Dorotea och ambulansen i Åsele. Jag blir alldeles varm av känslan att så många hemifrån är här. Ni är fantastiska och underbara allihop som jobbar för att vi ska få vård på lika villkor också i inlandet!! Jättehärligt att ni är här!
Hälsningar
Nicke
– Pappa! Jag ska göra ett eget parti.
Sexåringen har precis konstituerat sig och har för tillfället övergivit sitt engagemang för Jan Björklunds liberaler.
– Det låter bra, säger jag. Ska ditt parti tycka något inför valet.
– Jaa, mitt parti tycker om djur…
– Ja, det passar ju dig, som tycker så mycket om djur.
– Mm, men du pappa, mina hundar, va…?
– Vad är det med dina gosedjurshundar?
– Jo, dom är ju inte så bra på sånt. Alltså, min goldenretrievervalp, Lucy, du vet. Ja, hon är ju rätt korkad, faktiskt, när det gäller val.
– Öh, du, pappa?
Sexåringen packar och stökar med sina gosedjurshundar.
– Ja?
– Alltså, jag tror inte att jag tänker hjälpa till med Folkpartiet så länge till.
– Jaså…
– Nä, det blir i alla fall inte längre än till då mina barn har blivit stora…
– Möten och möten och möten, morrar sexåringen. Det är jättetråkigt med möten!
– Ja, men när jag var på möte med Jan Björklund, så var du på Junibacken. Du har faktiskt inte varit med på något möte på ganska länge, försöker jag. Och du tyckte det var jättekul och ville aldrig gå hem.
– Hm.
Sexåringen tänker. Hon är en god förhandlare och vet att lite tålamod inom politiken, förbättrar förhandlingsläget.
– Vart ska du på mötet? frågar hon i ointresserad ton.
– Umeå. Jag ska prata med en massa människor om vad vi ska tycka när blir val.
Sexåringen tänker. Umeå=större utbud än Dorotea=kolla på Lindex om föräldrarna får lagom dåligt samvete för att man suttit tyst och tålmodig på ett möte.
Hon reser sig utan ett ord, tar ner sin ryggsäck, packar rottweilern, s:t bernhardshunden och samojeden.
Jag tittar upp.
– Vart ska du.
– Till Umeå, säger hon allvarligt. Man kan ha hur kul som helst på ett möte!
Vi är på Dorotea marknad. Jag pratar folkpartipolitik och ungarna pratar om allting. Treåringen, den lille mannen, sitter tillsammans med storasyster femåringen och bekantar sig.
– Hej, säger treåringen. Vad heter du?
– Jag heter Agneta, säger kvinnan han pratar med.
– Jag är så häääär gammal, säger den lille mannen och håller upp tre fingrar. Jag är jättestark, jag kan lyfta allting, ja inte trän. Det kan bara jättar.
– Det finns inga jättar, muttrar hans femåriga storasyster.
Treåringen blir irriterad och fräser:
– Det var ju det jag sa!
Senaste kommentarerna