Detta inlägg skrivs som svar på Conny Forsströms inlägg.

Min grundsyn på politik är att våra politiker skall bestämma så lite som möjligt: det finns trots allt ingen bättre expert på sådant som direkt berör mig än jag själv (med vissa undantag, typ läkare, bilmekaniker och andra med specialkunskap inom sitt område). Måhända jag inte fattar de bästa besluten, men det är åtminstone jag som fattar dem, inte en tämligen annonym politiker långt borta från min verklighet.

Vidare tycker jag att en grundförutsättning för livet är att allt som inte uttryckligen är förbjudet skall, per automatik, vara tillåtet. Och jag är för friheter: ett förbud som införs måste kunna motiveras väl. Att bara förbjuda något för att man personligen inte gillar företeelsen duger inte. Enkelt uttryckt så vill jag ha så mycket frihet som möjligt åt alla, under förutsättning att den enes frihet inte går ut över någon annan. Därför tycker jag att det är helt acceptabelt med förbud mot tex mord, misshandel och liknande. Våra politiker har dock infört ett och annat förbud som jag ställer mig mer tvekande till: tex förbudet mot att köpa sex. På vilket sätt skyddar detta förbud någon annans frihet?

Samhället skall, anser jag, se till att alla invånare får en viss minsta nivå på förutsättningar i livet: skola, ekonomisk trygghet, vård, och så vidare. Men samhället skall inte göra mer än så: de som envisas med att samla pengar på hög, och blir "rika" skall inte bestraffas för det, så länge de håller sig till de lagar som gäller.

Dessutom är äganderätten en viktig del av livet anser jag. Om jag har köpt en pryl skall jag få göra vad jag vill med prylen, inom gällande lagar: om jag köper en kubikmeter bensin skall det inte stå mig fritt att hälla ut den i naturen, för det drabbar andra och skall vara förbjudet. Men om jag köper en tillverkningsmaskin så skall jag få anställa någon som sköter maskinen åt mig, om jag vill det, och den anställde skall inte kunna göra anspråk på annan belöning än den lön vi kommer överens om.

————————

Conny ställer den retoriska frågan, angående resurser, "…så varför ska de inte fördelas jämnt?" Jag tolkar "resurser" i detta sammanhang som "pengar", då de i stort sett är utbytbara: med mer pengar kan du skaffa dig mer resurser. Och har du mer resurser kan du enkelt skaffa dig mer pengar.

Jag vill svara på hans fråga med en motfråga: finns det någon vettig anledning att staten skall tvångsfördela medborgarnas pengar? Om jag valt att arbeta mer än heltid, är det då inte rimligt att jag får mer pengar? Och är det inte rimligt att jag får behålla de pengar jag får? Varför skall då staten komma och ta en del av mina pengar och ge till andra, som valt att arbeta mindre än mig?

Nu skall detta inte tolkas som att jag vill avskaffa tex socialbidraget. Det vill jag inte. Men jag ser ingen anledning för staten att bestraffa dem som väljer att arbeta mer/hårdare än andra, för att tjäna mer pengar.