Om ni eventuellt skulle tycka att det här inlägget är på tok för långt så beror det på att det är precis vad det är! Jag hoppas dock att ni orkar gneta er igenom all denna text för jag tror att åtminstone vissa delar kan intressera er…

Landsbygden har blivit rånad!

Effekterna som uppstår av skolnedläggningar i en tillväxtbygd har vi på olika sätt försökt belysa under en längre tid nu. Idag kommer vi att växla perspektiv en aning och se hur detta slår på privatekonomin för alla boende i de drabbade byarna. Vi kommer även lite ytligt att återigen beröra vilken påverkan detta får på Umeås landsbygd och på samhället i stort.

En mäklare ombads att göra en bedömning av den påverkan nedläggningen av mellanstadiet på skolan i Bullmark kommer att ha på huspriserna i Bullmark med omnejd. Bedömningen är allt annat än uppmuntrande för husägarna. I runda slängar får vi alla räkna med en värdeminskning på våra fastigheter med åtminstone 10%, vilket innebär att Bullmarksbygdens sammanlagda förmögenhet i ett enda slag töms på ca. 25 miljoner kronor. Nu kanske ni tänker att 25 miljoner inte är så farligt trots allt, det gäller ju hela bygden. Men problemet är att detta inte bara handlar om den faktiska värdeminskningen i kronor och ören! Det här är bara början…

Så därför skall vi här nedan lite snabbt gå igenom vilka vilka konsekvenser vi kan förvänta oss både för vår privatekonomi och även avseende konsekvenserna för bygdens framtidsutsikter.

Landsbygdsbornas bostadsförmögenhet minskar alltså rejält vilket innebär att vårt låneutrymme också minskar. Det här får till följd att det blir svårare att få lån för t.ex. bostadsförbättrande åtgärder och renoveringar. Långsiktig effekt av detta är att fastigheternas standard sjunker ytterligare och den nedåtgående prisspiralen fortsätter i all oändlighet. Så ni kan nog glömma den där bergvärmen ni suktat efter så lång tid…

Bostadsförmögenheten är också en grundmekanism för att ett hushåll skall kunna konsumera. Sjunker vår konsumtionstakt så påverkas även affärsidkare och tillverkningsindustrin negativt. Det här innebär alltså att vår möjlighet att hjälpa till att driva på Umeås tillväxt kraftigt reduceras. Att konsumtionselasticiteten i och med detta kraftigt försämras borde i sig göra att politikerna drar öronen åt sig. För kan vi inte konsumera kan inte Umeå växa som det är tänkt. För det är ju trots allt konsumtion som driver tillväxt. Fast nu är jag väl ute och cyklar rejält för i Umeå är det ju kulturen som driver tillväxten om vi ska tro på politikerna…

Landsbygdsbornas belåningsgrad ökar kraftigt med sjunkande värde på våra hus. Med belåningsgrad avser jag här förhållandet mellan det lån som finns på fastigheten och det faktiska marknadsvärdet. Här kan vissa husägare till och med riskera att hamna i en situation där skulderna för fastigheten överstiger det faktiska marknadsvärdet. Tack så hemskt mycket för det kära politiker…

En annan följd av att landsbygdens nettoförmögenhet minskar är att vi får ytterligare en förstärkning av klasskillnaderna mellan Stad och Land. Med andra ord så minskar jämlikheten i samhället kraftigt när landsbygdens förmögenhet och köpkraft minskar. Jämfört med de stigande marknadsvärdena inne i stan så blir detta en dubbel effekt då vi istället för att kunna åtnjuta den uppåtgående trenden på fastighetsmarknaden i stort istället hamnar i en påtvingad störtdykning som kraftig försämrar våra ekonomiska möjligheter. Som sagt vi står alla med mössan i hand och böjer oss inför er enorma visdom!

Ytterligare en viktig effekt av de sjunkande marknadsvärdena blir att skillnaden i pris mellan att köpa ett ”gammalt” hus och kostnaden för att bygga nytt ökar markant. Det här innebär en kraftig bromsverkan avseende nyproduktion av villor i området. Detta är extra tragiskt eftersom vi innan detta låg på en nivå där det faktiskt var ekonomiskt försvarbart att våga investera i nybyggnation. Vi som inte har huvudet under armen inser också att nyproduktion driver en regions tillväxt som inget annat. Men nu sparkar politikerna undan benen för oss rejält, för nu kommer nog bankerna inte att vara så välvilligt inställda till att låna ut pengar till byggande med så dåliga ekonomiska förutsättningar. Återigen så blir den negativa effekten långt mer omfattande än man kan tro vid en första anblick.

Vi har ju redan konstaterat att intresset för inflyttning till våra byar bland unga barnfamiljer kommer att minska drastiskt när skolan nu skjuts i sank. Hur detta kommer att påverka hela bygden behöver man nog inte vara någon Einstein för att räkna ut… Undrar om Umeås landsbygd kommer att åldras med värdighet innan den till sist drar sin sista suck? Min gissning är att Umeås politiska ledning helst av allt önskar att vi bara kunde lägga oss ner i tysthet och acceptera den långsamma glesbygdsdöd de uppenbarligen planerat för oss.

Utöver den minskande inflyttningen av barnfamiljer så skapas det som lök på laxen ännu en allvarlig effekt av detta katastrofalt kortsiktiga skolnedläggningsbelsut. Det kommer att skapas en ”Bo kvar effekt” dels på grund av att de som faktiskt flyttar till en landsbygd utan vettig skolverksamhet styrs av helt andra mekanismer än unga barnfamiljer. Barnfamiljer tenderar i hög utsträckning att lämna byarna när barnen når vuxen ålder vilket innebär att byarna fortsätter att fungera som små drivhus när hela tiden nya barnfamiljer flyttar in. ”Bo kvar effekten” förstärks dessutom genom att många på landsbygden kanske rent av inte har råd att flytta p.g.a det låga värdet på deras hus. Pengarna kommer nog inte ens att räcka till handpenningen på den där fina bostadsrätten! Det blir alltså ingen lägenhet i stan när ungarna flyttat ut…

När barnfamiljerna inte längre söker sig till Umeås landsbygd kommer det att bli ännu större problem för centrala Umeå, för där finns inte den tillgång på billiga villor som unga barnfamiljer behöver. Alternativen är alltså att antingen knöka ihop familjen i en för liten lägenhet i stan eller flytta utanför kommunens gränser där bopriserna fortfarande är mer kompatibla med unga familjers plånböcker. Så antingen blir Umeå av med nödvändiga skattepengar eller också blir Umeå ännu mer sprängfyllt och målet på 200 000 invånare blir än mer avlägset, för det finns ju helt enkelt inte plats. Och Umeå får ju absolut inte växa på landsbygden det har ju våra politiker redan kraftfullt gjort klart för oss alla!

Med en förändrad åldersstruktur och på sikt ett minskat antal bybor så kommer troligtvis byarnas affärsidkare att få problem. Affärerna på landsbygden som redan nu har betydligt sämre marginaler p.g.a det begränsade kundunderlaget och den hårda konkurrensen från Umeås stormarknader kommer troligtvis ganska snart att få slå igen portarna och vips så har den redan höga farten på den nedåtgående spiralen ökat till raketfart. För vem vill bo någonstans där det varken finns affär eller fungerande skola? Ja inte är det barnfamiljer i alla fall…

Vi kan alltså konstatera att Umeås politiker i rent oförstånd, genom ett enda idiotiskt beslut, på Umeås landsbygd har lyckats rasera inte bara vår privata ekonomi utan även hela den ljusa framtid som denna bygd hade ända fram till den 25 februari 2016 när det ödesdigra skolbeslutet fattades. Att våra folkvalda på detta sätt utan omsvep dödar en viktig del av Umeås tillväxtmotor är ju inget annat än katastrofalt. Avsaknaden av perspektiv hos den politiska ledningen är häpnadsväckande.

De samhällsekonomiska effekterna av allt detta är så omfattande att de blir svåra att överblicka, men vi kan nog konstatera att Umeå kommun håller på att ”spara” sig ner i avgrunden. För ingen normalt funtad människa skär väl ändå ner på något som i slutändan genererar pengar.

Tyvärr så inser inte Hans Lindberg och hans innersta krets att deras extremt odemokratiska och kortsiktiga handlande skapar en påtvingad och troligtvis bestående lågkonjunktur i en viktig tillväxtbygd. Troligtvis är detta också oåterkalleligt då en bygd där skolan försvunnit aldrig någonsin kommer att återhämta sig. Men det kanske är det som är själva meningen med att ta bort landsbygdens livskraft. För deras vision om landsbygden kanske förutom att landsbygden skall agera nödskafferi också innebär att byarna skall fungera som ett gigantiskt ålderdomshem där vi alla får invänta sista vilan efter att vi besökt vår sista teaterföreställning på väven…

Vem vet kanske Hans Lindberg i spetsen för Umeå kommun har tänkt lösa in våra hus till det marknadsvärde som de betingade innan den politiska ledningen påbörjade denna fullständiga likvidering av Umeås landsbygd! Det vore väl ganska rimligt ändå…

Hans det är okej att Swisha pengarna om det funkar bättre för dig…