Morgonstund

I morse när jag for iväg till jobbet hörde, såg och gjorde jag både det ena och det andra.

Klockan var ca 05.50 när jag klev ut genom dörren. Eftersom det var så varmt och fint väder i går eftermiddag så lämnade jag bilen ute istället för att köra in den i garaget. Den var så skitig så jag tänkte att den kan stå ute. Jag bor ju som bekant i Skog och vi har ju en bland de värsta grusvägarna så här på våren.

Jag fick därför börja med att skrapa rutorna. När jag stod där så hörde jag alla fåglar som har vaknat. Bofinken är ju vädigt spelande just nu. Den hörs ju tydligt, även om man inte står och "toklyssnar".

Efter vägen såg jag ett antal orrar vid vägkanten, dock inte spelande. Massor med gropar och "potthål"  fick jag även kryssa mig emellan. Samtidigt försöker jag att spana efter eventuella björnspår. Jo, det är ju dags för björnen att kliva upp. Den 14:e ska ju det ske, enligt alla gamla tecken. Ja, man vet ju aldrig, det kan ju hända att han har sett fel på almanackan.

Väl framme på skolgården kunde jag inte motstå att kliva på de frusna vattenpölarna. Det knastrar ju så härligt och jag var dessutom helt ensam, så jag vågade.

Jag log för mig själv och tänkte; Jag hann först!

Etiketter: , , ,

3 kommentarer

  1. Birgitta Johansson

    Att våga vara barnslig – det är att vara vuxen!

    Själv skulle jag känna skräck för björnarna. När vi hade fritidshus i Älvsbyn hade jag stenkoll på björn-agendan och liksom du var jag orolig för ev dyslexi hos de fruktade bestarna sååå…egentligen var jag aldrig riktigt säker.

  2. Christine Svensson

    Svar till Birgitta Johansson (2010-04-14 23:15)
    jag gillar inte björn. Absolut inte och den finns alldeles för nära mig.Samtidigt är jag så barnsligt naiv att jag tror att så länge det finns snö på marken så borde jag kunna se om den finns i min närhet. T.ex. på min promenad. Och OM jag skulle få se ett spår så har han ju alltså redan gått….

  3. ivar

    Björnar behöver man inte vara så rädda för, se bara till att de har nog med mat så är de snälla. För några år sedan hade jag en björnhona med unge som vaktade mitt hus medan jag var borta på jobb. Jag såg nya spår varje gång som jag kom hem men jag fick aldrig se dom. Dom iaktog nog mig men ville inte visa sig. Tur att björnarna inte är lika snarstuckna som vildbin, då skulle det ha varit livat runt mitt hus. Nu när det är vår så får man se om det kommer fram någon ny björn och hälsar på.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.