Fick förmånen att inleda dagen med att prata om min syn på politiskt ledarskap i en offentlig verksamhet för en större grupp chefer på en utbildningsdag om just rubrikens ämne. Visst är det fascinerande vilken mångfald av ledarskap som finns representerad inte minst inom den offentliga och politiska sektorn!? Allt från politiker i kommunalrådsfunktion som tror sig äga kommunen, politiker som ingen kan andas om dom inte har full detaljkoll på rubbet, politiker som föredrar små praktiska frågor hellre än stora visionära, och politiker som lagt ideologierna åt sidan för att primärt se verksamhetens behov. Har man dessutom olika synsätt från politiskt håll contra den tjänstemannaförvaltning som ska utföra arbetet, ja då kan det bli riktig cirkus (vilket kanske inte är så ovanligt?) Här tror jag på klockrena avgränsningar mellan ansvarsrollerna: Politikerna sätter målen, ger ramarna, formulerar policys och följer upp, och ger i övrigt faan i att lägga sig i HUR tjänstemännen väljer att lösa uppgifterna. Men som sagt var, det är inte överallt man har den uppfattningen….
Att bli utnämnd till Chef för ett tidigare kollegie- eller kompisgäng är egentligen ett stort trauma, om man ska tro på de röster man hört. Att efter utnämningens stolthet och yra råka ut för verklighetens bleka eftertanke kan kännas både jobbigt och frustrerande när man börjar inse att man inte längre är en i gänget, utan faktiskt har accepterat en tjänst som i funktionen betyder att man är arbetsgivarens förlängda arm på arbetsplatsen. Det är inte alla som har velat förstå den ’förflyttningen’ och många är dom chefer som misslyckats i sina uppdrag för att man försökt vara alla till lags, inte minst sina gamla kompisar, och dragit sig för, eller t.o.m. underlåtit att genomföra besvärliga beslut från högre chefer. Men här måste man inse valet: Som chef är det ditt fulla ansvar att se till att uppgifterna utförs och att målen uppfylls. Det innebär inte alltid att du fortsättningsvis är älskad och omtyckt av dina tidigare kolleger och arbetskamrater, men det är inte heller det viktiga i chefsuppdraget…. Annars kan man ju välja att inte bli chef…..
Det finns ju hela spannet av beteckningar på det vi pratar om ; Ledaren, Inspiratören, Chefen, Coachen, Diktatorn m.m., m.m., men alla är ju tillsatta (eller har tillsatt sig själv) i ett enda syfte: att få saker och ting gjorda för att uppnå det man vill. Se´n kan man göra det på många olika sätt. Jag läste för många år sedan en förklaring som jag tycker mycket om. Den lyder så här (tagen direkt ur ett lexicon:) ’ Ledare = Ett material genom vilken energi med lätthet strömmar’, och även om alla förstår att översätnningen handlar mer om en kopparkabel än en chef, tycker jag ändå den skulle kunna gälla för det optimala ledarskapet: Se till att Din organisation får den energi den behöver för sitt uppdrag! Amen.