Att avgå från ett uppdrag eller en befattning, vare sig man gör det av egen fri vilja eller tvingas till det, verkar fortfarande vara ett stort trauma i Sverige. I andra delar av världen, inte minst i de regioner som utvecklas snabbast eller kraftfullast, är det fullständigt naturligt att man anpassar ledning och styrning utifrån omvärldförändringar i marknaden, demografi, politiken, ekonomin etc., utan att det blir någon stor sak av det. Inom offentlig sektor finns fortfarande en tröghet kvar i synen på organisationsutveckling, och inte minst modet att sätta rätta sorts ledarskap till aktuell situation. Jag upplever att det vanligaste är att man sitter ganska tryggt på sin chefs-anställning, och förväntas nog inte behöva riskera att ifrågasättas. I det privata näringslivet är det nog mera vardagsmat att man bara har sin ledarposition så länge som den egna ledarstilen överensstämmer med uppdrag och situation och inte minst att den stämmer överens med ägare och styrelses förväntningar och krav. På toppnivå räcker det dessutom idag att förtroendet inte är 100%-igt eller att ägaren har fått en uppfattning om ledarens/chefens framtida bristande förmåga, för att ett ledaruppdrag ska kunna avslutas.
Jag tycker inte själv att det är en stor sak. Har haft förmånen att själv avsluta ett flertal anställningar som haft både hög lön och stor status, för att min och min styrelses uppfattning om prioriteringar, ledarstil, arbetssätt etc har skilt sig åt. För mig skulle det ha varit fullständigt omöjligt att arbeta kvar utan styrelsens fulla förtroende, att veta att man inte är samstämmiga då det gäller företagets framtid, det är helt omöjligt. Och då tycker jag att man ska lämna skutan. Jag tror många organisationer skulle ha haft en helt annan utveckling om man vågat hantera sin chefs- eller ledarsituation.
Såg i en undersökning att 47% av svenska folket misstrivs med sitt nuvarande arbete, och att ’tryggheten’ var det enda skälet varför man gick till jobbet. Vet inte om jag själv skulle palla för ett jobb där man har ett mindre helsicke varje dag (i kanske 25-30 år) bara för att tro att jag är ’trygg’. Undrar om inte fler borde ges möjlighet att ’byta upp sig’…..