Har ägnat eftermiidagen och kvällen åt den officiella invigningen av Regionförbundet Västerbotten. där alla 15 kommunerna i länet + landstinget nu har att samsas och komma överens i ett antal stora gemensamma frågor, främst inom utveckling av länet. Jag lade speciellt på minnet Erik Bergqvists´ svar på frågan om hur man ska kunna enas när man går in i frågorna med många olika (ideologiska och kulturella) perspektiv. Hans svar var:
-’Vi har väldigt ofta olika uppfattningar då vi börjar prata, men vi slutar inte prata förrän vi är överens, och överens i detta fall är överens vad som blir bäst för alla parter i förbundet’. Tänk så klokt, och tänk om den inställningen skulle vara allmänt rådande! I alla verksamheter, lokala, regionala, nationella och globala inser man idag nyttan av samsyn, koncensuslösningar, samverkan, förhandlingar, ge och ta, för man har insett att ensam är inte stark. Styrkan byggs av allas medverkan, där alla bidrar med sin del. Jag tror att det synsättet behöver växa i alla konstellationer. Det förutsätter naturligtvis tillit, förtroende och ett välvilligt sinnelag, att man ser sina partners som jämlikar och kolleger och inte i första hand som fiender och motståndare som skall besegras eller övervinnas. Jag tror på win-win-konceptet, ett positivt förhandlingsklimat, och en attityd att man kan komma sams. Jag har lika lite till övers för samtal, där utgångspunkten är att motparten är en skurk, där ironi och sarkasmer flödar, och där förväntan är illvilja och konspiration från motparten. Det ger aldrig något win-win-resultat och är bara destruktivt och energislukande, i både näringsliv, familjeliv, föreningsliv och politiken.