Ingemar Sandström, oppositionsråd, Nordmaling

Om livets små förtretligheter och glädjeämnen

Tandläkarskräck

Idag blev det ett akutbesök hos farbror tandläkaren. Bet sönder en brygga som lossnade men inte riktigt föll lös, den blev som en rörlig störande del i inre delen av överkäken. Nu hör till saken att jag har en formidabel tandläkarskräck, skapad i barndomsåren i Holmsund där en tandläkare (från Tyskland) med största sannolikhet förstörde en hel generation barn. Förutom att han borrade sönder hela tänder, var hans agerande med barnen något som idag säkert skulle ha anmälts. Men på den tiden var det inte läge att ifrågasätta, inte ens från föräldrarnas sida, utan barnen fick lida och forma sina trauman för det kommande livet. För min del har det varit närmast patetiskt: I många år -när jag fick tandvärk- bedövade jag mig med alla sorters möjliga värktabletter, tills värken gjorde att jag närmast medvetslös bars till tandläkaren. Även i vuxen ålder har en tandläkartid ett par veckor fram inneburit närmast magsår av oro, och även inför en enkel undersökning har pulsen varit skrämmande hög. Spelade som ingen roll, i och med att man satt i stolen sprutade panik-svetten fritt, och ett tandläkarbesök innebar alltid ombyte av kläder. När jag sedan fick en tandläkare som jag litade på, kunde jag åka 60-70 mil för en behandling istället för att chansa på en lokal, okänd förmåga.
Idag var det alltså dags! Min nuvarande tandläkare, Peter i Umeå, är en dröm. Förstår inte hur han står ut med mig som patient, det ska fjäskas och smygas, informeras och berättas i detalj, och allt ställer han upp på. Trodde aldrig i livet att ett besök som skulle innebära att en kindtand måste dras skulle upplevas som lustfyllt, men nu börjar det närmas nåt sånt. Vilken underbar lycka att kunna gå upp till kliniken utan magkatarr, idiotpuls och stressiga stormsvettningar! Tack Peter!
Nog är det rent bedrövligt att jag -och många med mig i min generation- ska måsta ha haft sådana trauman ett helt liv, bara för att en amatörmässig och oförstående tandläkare begick en närmast psykisk våldtäkt på mig i barndomen. Tror väl att det inte skulle kunna hända idag ( inom någon changer) och avundas dom som aldrig behövt utsättas för det.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.