Vaknade tidigt i morse, full av energi och lusta för en ny dag och färdigställande av tak på blivande friggeboden. (Friggebod, förresten: hustruns ambitioner för barn och inte minst barnbarnets nya övernattningsställe på sommarön är betydligt högre än att stanna vid en enkel friggebod..) På flakvagnen fanns redan laminatgolvet och virket till trappen färdigt lastade, så åker rullgardinen upp, och REGN! Sällan har lust och energi försvunnit snabbare! Vad gör jag nu!? Ett par timmar ägnades åt nedkallandet av all onda makters furstar, någon timme åt ett rastlöst vankande med kontinuerlig koll av eventuella förändringar av himlens färg. Sedan togs beslutet, regn eller inte, nu skulle grejerna ut till ön och jag med dem! Hustruns dotter Maria påpekade också försynt att det ju ’inte finns något dåligt väder, bara olämpliga kläder’, vilket stärkte beslutet. På med regnställ och iväg! Lagom till båtplatsen hade regnet upphört, åtminstone tillräckligt mycket för att vi skulle klara båtfärden ut till ön utan att bli som dränkta katter, med virke och allt. Hann precis lasta ur och bära upp och täcka innan det började droppa igen.
Kunde konstatera att man visst kan vara ute och röra på sig även i regnet, även om färdigställandet av taket (och tillhörande taklagsfest) får vänta ytterligare någon dag. Det var riktigt skönt att vara ute, och jobbet blev ju gjort, trots regn. Funderar på om inte dåligt väder ofta blir en orsak till att slippa göra en massa saker som känns besvärliga ändå, det blir så enkelt att skylla på vädret, det går ju inte att göra något åt. men som sagt var, vädret är ju som det är, men man kan ju faktiskt klä sig för utomhusvistelse i regn. Det blev en skön dag, trots morgonens (självskapande) elände!