Jag ska väl bekänna att jag inte är världens bästa på att komma ihåg olika bemärkelsedagar, vare sig det handlar om släktens, goda vänners eller ens mina egna. Hustrun däremot har fullständig koll på alla födelsedagar, namnsdagar och andra dagar hos alla som vi känner, väl eller bara flyktigt.  Det är en egenskap som tydligen är väldigt uppskattad hos dem som får ett kort, present eller bara ett telefonsamtal, och det får man väl anse som förståeligt. Alla vill vi väl bli uppmärksammade, ihågkomna och ärade, för stort eller smått.  Mina egna tillkortakommanden har blivit mycket färre (med hustruns hjälp)  och nu blir också vanligtvis mina hälsningar återgäldade, vilket är mysigt.  I ett enda fall dock, får jag ingen hjälp att komma ihåg, och det är vår bröllopsdag. Där går gränsen för vad som kan påminnas, där finns ett outtalat krav på min egen minneskapacitet.  Hittills har jag varit duktig, så även i år, när 5-årsdagen av bröllopet ute på Sillbergets klipphällor ska firas.  5-årsdagen ska väl ha lite extra uppmärksamhet, och här tycker jag att jag varit väldigt kreativ, romantisk, symbolisk m fl. adjektiv, när jag helt på egen hand sett till att vi gör en exakt repris på den resa med Silja Symphoni, där jag för snart 6 år sedan friade till Britt-Marie.  Responsen så här långt kan kallas lätt euforisk, och jag tror vi båda har stora förväntningar på resan.  Imorgon torsdag bär det av, på fredag firas det, och på lördag kväll är vi hemma igen, förhoppningsvis med några minnen som kan förstärka kärleken och gemenskapen.  Det blir också en väldigt mysig avslutning på de veckor vi kunnat vara lediga tillsammans, med barn- och barnbarnsbesök och sommarstugedagar.   Se´n  gäller det bara att lägga sig i hårdträning för nästa kommande bemärkelsedag som jag själv måste komma ihåg, hustruns födelsedag.  Övriga dagar forsätter jag lita på att jag får hjälp komma ihåg.