Hela förra veckan var fylld med upplevelser som gav sällsam glädje och eufori, i olika former och styrka. Måndagkvällens informationsmöte i Oasen gav mersmak, framför allt av alla kommentarer från besökarna; informationen var efterlängtad, alla frågor kunde få ett svar, och massvis med ny och givande upplysningar om vad som är på gång. Det var mycket skönt att få bekräftat vad jag själv trodde: Att information på det här sättet till allmänheten -utan politisk färgning- är något som behöver spridas med regelbundenhet från kommunen. Att sedan vissa gjorde vad de kunde för att försöka förhindra att några besökare alls skulle komma, påtalar behovet ännu tydligare.

Skönt var det också att i tisdags få behandling och hjälp med min onda axel (klantigt fall med skidorna i djupsnö!) av Åke på Akufys här i Nordmaling. Vilken klippa och vilken tillgång för oss som bryter och vrider och bänder oss med otränade kroppar!

Himmelskt var det också att återigen få besöka TUR-mässan i Göteborg och se denna enorma uppvisning av styrka och tilltro till turismen som bransch och näring. Närmare 400 utställare från mer än 130 olika länder, närmare 10.000 branschkolleger och nästan 45.000 övriga besökare gav också ett lyckorus att få befinna sig mitt i den (sagolika) röran av kontakter, affärer, uppvisningar och show. Att också på plats tacka av mina elever för läsåret la lite sordin på lyckan, men ändå!

Det verkliga lyckoruset kom i söndags, när jag på Oasen tillsammans med ett par hundra övriga Nordmalingsbor fick uppleva en show av världsklass;  Always on my mind / The Spirit og Elvis Presley med Göran Engman och med Kettil Medelius på piano/orgel, dessutom förstärkta under den andra halvan av showen med den fantastiska kören Grace Gospels från Robertfors, ledda av den lika fantastiska dirigenten Petra Falk.  Som stor Elvisfantast har jag höga förväntningar på alla som säger sig vilja/kunna tolka The King, men söndagens föreställning gjorde mig inte besviken!  Vilken show, vilken sång, vilket spel, vilken kör!  När artister och kör i underbar samklang hade genomfört How great Thou art var himmelriket nära. Jag kom på mig själv att tänka att något extranummer behövde nu inte köras, upplevelsen var att verket var fullbordat, komplett, totalt, allomfattande. Lyckan höll i sig så jag knappt kunde somna på söndagkvällen.   På måndag förmiddag och eftermiddag hade vi gruppmöten och kommunstyrelse, men det är en helt annan berättelse….