Det har sannerligen varit lite eljest senaste dagarna. Intensivt och välfyllda dagar, men ändå annordlunda än den vanliga tätskrivna kalendern.   Redan förrförra fredagen hade jag ett hedersuppdrag; att få "inviga" det vernissage av konstföremål som ska auktioneras bort på välgörenhetsdagen den 8 maj ute på Olofsfors. Det kändes helt rätt att få skryta och orda om den händelsen, en fantastisk insats som görs av ett antal människor som vill visa att man bryr sig om andra.  Jag ska återkomma om den 8 maj.

Centern fyller 100 år i år som parti.  I Ostens Hus i Burträsk firade förra lördagen ett stort antal partikolleger från Västerbotten dern stora dagen, med bl.a. vsining av en jubileumsfilm från 1910-talets upprop -"Bröder, låt oss enas!", via Bondeförundets resa till dagens Centerparti. Oerhört spännande och inte minst stimulerande att få se den historiska resan partiet gjort. Sen såg  à Gun (och Anders)  till att det blev en fest som var värd namnet.

I tisdags kväll gjorde jag ett annorlunda framträdande.  Rundviks präst Nils J hade övertalat mig att uppträda på kyrkans cafékväll, inte som politiker utan som trubadur!  Med gitarr och elpiano/orgel och att antal visor och sånger från både barndom, ungdom och vuxenliv, stod jag laddad att framträda inför besökarna.  Det var många år sedan jag "stod på scenen" -åtminstone i musiksammanhang-  så lite hjärtklappning fanns allt med inför de första ackorden och texterna. Ett femtontal sånger och musikstycken fick jag framföra, och den väluppfostrade publiken gav både applåder och goda vitsord efter föreställningen.  Mycket annorlunda, och mycket roligt!!

Roligt var också onsdagskvällen teaterföreställning i Oasen "Skaffa mig en tenor", en riktigt klassisk förvecklingsfars med massa spring i dörrarna.  Det är onekligen skönt att ibland bara få förlora sig i upplevelsen, leva med i skådespeleriet, och få skratta hejdlöst åt tokigheter och vansinne.   Synd bara att inte fler tog chansen att få uppleva en sån kvalitativ show på hemmaplan i Nordmaling.

Har också hunnit med att själv spela ett spel. I Torsdags hade vi krisledningsövning som blev nästan otäckt realistisk. Ett attentat mot kommunens vattenförsörjning skulle hanteras, med massor av kontinuerligt nya uppgifter, störningar, media och inte minst informationsbehovet  till allmänheten.  Mycket annorlunda, tänkvärt och lärorikt!

Är väl kanske tur att inte alla veckor ser ut som ovan, men intressant, och roligt och lärorikt och spännande och annorlunda har veckan varit.  Kan man begära mer?