I fredags var det begravning. En stor hedersman och politiker, Bengt Åberg, hade hastigt lämnat både jordeliv, fullmäktige och kommunstyrelsen.  Jag tycker -som väl de flesta av oss-  att begravningar är känslomässigt mycket jobbiga, , men ville verkligen närvara för att visa min uppskattning av Bengt som person och som en mycket rekorderlig politiker.  Lugn, trygg och saklig med ett äkta engagemang för sin ideologiska uppfattning som man inte kunde låta blia att respektera.  Kommer att sakna Bengt på de politiska arenorna.

Mera glädje och gamman var det på kvällen när Företagarna i Nordmaling bjöd till fest. På programmet stod utnämningen av Årets Företagare i Nordmaling, där både diplom och statyett lämnades över till Magnus Johansson på Mapec.  Ett förträffligt val, Magnus´  entreprenörsanda och känsla för kunden i alla lägen gör honom till solklar mottagare av utmärkelsen. Grattis Magnus!

I lördags hade alla partier valaktiviteter kring kyrkparken. Varmkorv, hamburgare, nybakad mjukkaka, kaffe, ja utbudet från alla partierna var stort tillsammans med det sedvanliga snacket kring politiken och framtiden i Nordmaling. För oss centerpartister var dagen också lite extra speciell då partiledaren, näringslivsministern tillika vice statsminister Maud Olofsson skulle göra en snabbvisit vid vår valstuga i Nordmaling.  Mottagandet från den socialistiska valstugan påminde om att några saknar vanlig hyfs och respekt för demokratin. En av vänsterpartisterna skrek och gormade att säpobilen stod fel och att jag som kommunalråd skulle se till att dom försvann eftersom "jag ju var den som dragit hit´na" !(underförstått bjudit in Näringsministern)   Fortsättningen av uppvaktingen från samma stuga bestod i nidvisor om sittande regering på hög volym så att ministern inte skulle missa budskapet.  Jag ifrågasätter om det är på det viset vi ska respektera demokratins spelregler,  och jag undrar hur ansvariga på den socialistiska sidan skulle agerat om  (Gud förbjude!) någon från borgerliga blocket skulle utsatt t.ex. Mona Sahlin eller Lars Ohly för motsvarande bemötande i Nordmaling.  Brist på hyfs kallar jag det, och jag själv skulle skämmas om jag skulle ha visat den bristen så öppet.