Är det rätt av media att granska kungen? Eller ska vi låta statschefen vara i fred? Är det Hans Majestäts ensak om det skulle vara så att han gick på sexklubbar runtom i världen och kopplas till kriminella kretsar?
Självfallet ska vi granska vår monark. Gärna oftare och mer kritiskt. Den ytterst hovsamma och överdrivet vördnadsfulla bevakning som kungahuset fått genom åren är otidsenlig.
Själv uppskattar jag monarkin, med alla dess fel och brister. Men jag har väldigt svårt för den överdrivet höviska hållningen.
Lyckligtvis fick vi i tisdags för första gången på länge läsa och se en bra intervju med kungen. TT:s reporter Tomas Bengtsson ställde relevanta frågor till en till synes nervös och orolig svensk konung. Intervjun var proffsigt genomförd, utan fjäskande och mil från det tassande som exempelvis Sveriges Television stått och står för. Årligen har de följt kungahuset jorden runt utan att ställa en enda kritisk fråga. Det är inte trovärdigt. Och inte heller särskilt intressant.
Jag är därför glad att media intar en mer granskande hållning till kungahuset.
Men det finns en gräns som inte får passeras. En gräns bortom vilken allmänheten uppfattar bevakningen som alltför närgången och ihärdig. När det så kallade drevet börjar gå.
Vi är nära den gränsen nu.
Det är i mediedrevet risken finns för att såväl privata och som alltför intima uppgifter publiceras. Då är det varje ansvarig utgivare skyldighet att inte dras med, att ta ett steg tillbaka, ta sitt ansvar och fundera en extra gång kring publiceringen.
En alltför påträngande bevakning riskerar att flytta fokus från sakfrågan till media själv och dess behandling av statschefen.
Det vore olyckligt.
För aven om kungen nu vill att vi vänder blad är granskningen av kungahuset viktig, inte minst för dess egen trovärdighet.
Det är nödvändigt att reda ut Anders Lettröms, kungens nära vän, härröre med svensk maffia. Att maffian befinner sig så nära statschefen ställer allt på ända.Därför bör den intensiva granskningen fortsätta. Om än på ett balanserat och nyanserat sätt.

Lennart Holmlund (S) sa i tisdagens VK: ”folk vill samma sak som jag”.
Jaså!
I själva verket rasar förtroendet för kommunalrådet.
Dessa fakta berättade VK i fredags.
Det erfarna opinionsföretaget SKOP har tagit fram uppgifterna på uppdrag av VK. Under drygt ett år har de vid tre tillfällen undersökt förtroendet för Umeås toppolitiker.
Vi ville även ha fakta i vår stora genomlysning av Umeå som vi kallar “Ny tid, ny stad”.
Vi bad därför SKOP att även ställa en mängd frågor om hur Umeborna ser på sin stad.
Fakta är nämligen viktiga. De berättar något.

Men fakta kan också utnyttjas.Fråga oss! VK-redaktion möts dagligen av lobbying och försök att få oss att skriva om olika saker. Ofta används ”fakta” som argument.
Denna lobbying sköts i regel av inhyrda konsulter som får bra betalt av uppdragsgivaren om tidningarna nappar och skriver en artikel eller notis.
Konsulterna är ofta anlitade av organisationer eller företag.

Jag ser inget problem i detta eftersom inget publiceras utan vår vilja.
Problem uppstår dock när lobbyisterna inte är uppriktiga med fakta och inte är sakliga.
Vi upplever också att metoderna som används mot media är allt mer raffinerade och vi vet att stora summor läggs ned på att övertyga oss om att skriva.

Som i alla branscher finns det mer eller mindre seriösa aktörer.
Men det händer allt för ofta att vi kontaktas av lobbyister och PR-konsulter vars så kallade fakta vid en närmare granskning inte håller måttet.
Varför blir då VK intressant för dem?
Förklaringen är enkel: en tidningsartikel är för dem som en lottovinst. En tidningsartikel skänker dem trovärdighet. Inte sällan används den sedan i marknadsföring. I slutändan handlar det om pengar och inflytande.
Därför är vi försiktiga och avvaktande mot dessa aktörer.
För att ge VK-läsarna korrekta uppgifter beställer vi hellre egna undersökningar.
Det är en kostsam inställning,
Att anlita opinionsinstitut är nämligen dyrt
Samtidigt är det en investering i trovärdighet.
Vi måste vara säkra att undersökningar är genomförda på ett korrekt och statistiskt säkerställt sätt.
Du som läsare ska känna att du kan lita på VK.
Därför tar vi gärna den kostnaden.
 

Lennart Holmlund (S) sa i tisdagens VK: ”folk vill samma sak som jag”.
Jaså!
I själva verket rasar förtroendet för kommunalrådet.
Dessa fakta berättade VK i fredags.
Det erfarna opinionsföretaget SKOP har tagit fram uppgifterna på uppdrag av VK. Under drygt ett år har de vid tre tillfällen undersökt förtroendet för Umeås toppolitiker.
Vi ville även ha fakta i vår stora genomlysning av Umeå som vi kallar “Ny tid, ny stad”.
Vi bad därför SKOP att även ställa en mängd frågor om hur Umeborna ser på sin stad.
Fakta är nämligen viktiga. De berättar något.

Men fakta kan också utnyttjas.Fråga oss! VK-redaktion möts dagligen av lobbying och försök att få oss att skriva om olika saker. Ofta används ”fakta” som argument.
Denna lobbying sköts i regel av inhyrda konsulter som får bra betalt av uppdragsgivaren om tidningarna nappar och skriver en artikel eller notis.
Konsulterna är ofta anlitade av organisationer eller företag.

Jag ser inget problem i detta eftersom inget publiceras utan vår vilja.
Problem uppstår dock när lobbyisterna inte är uppriktiga med fakta och inte är sakliga.
Vi upplever också att metoderna som används mot media är allt mer raffinerade och vi vet att stora summor läggs ned på att övertyga oss om att skriva.

Som i alla branscher finns det mer eller mindre seriösa aktörer.
Men det händer allt för ofta att vi kontaktas av lobbyister och PR-konsulter vars så kallade fakta vid en närmare granskning inte håller måttet.
Varför blir då VK intressant för dem?
Förklaringen är enkel: en tidningsartikel är för dem som en lottovinst. En tidningsartikel skänker dem trovärdighet. Inte sällan används den sedan i marknadsföring. I slutändan handlar det om pengar och inflytande.
Därför är vi försiktiga och avvaktande mot dessa aktörer.
För att ge VK-läsarna korrekta uppgifter beställer vi hellre egna undersökningar.
Det är en kostsam inställning,
Att anlita opinionsinstitut är nämligen dyrt
Samtidigt är det en investering i trovärdighet.
Vi måste vara säkra att undersökningar är genomförda på ett korrekt och statistiskt säkerställt sätt.
Du som läsare ska känna att du kan lita på VK.
Därför tar vi gärna den kostnaden.
 

Lilla Sara är fem månader gammal. Hon symboliserar Umeås framtid. Men har hon en bra framtid här?

Fortsatta framgångar för staden är inte givna. Umeå står inför gigantiska utmaningar. Speciellt när målet är 200 000 Umebor.

Vår stad är visserligen omtyckt och älskad av många. Men världen springer fram runt omkring oss och Umeå behöver komma vidare.

Listan på frågetecken blir lång. Har fullmäktige tänkt rätt och har vi ett ledarskap som klarar utmaningarna?

Kan vi lyckas om vi inte på allvar klarar av att sätta fler unga i arbete och attrahera näringslivet bättre?

Kan vi lyckas om vi inte kraftigt förbättrar skolorna? Hur får vi fler unga att i första hand välja Umeå som den självklara staden för studier och karriär?

Är kulturlivet och stadsbyggandet spännande nog för att lyckas?

2014 är Umeå Europas kulturhuvudstad. Men siktet är redan inställt på 2050 då vi ska vara 200 000 invånare. Om målet överhuvud taget ska vara realistiskt kommer hela kommunen stå inför enorma utmaningar. Dehttp://blogg.vk.se/admin/t kommer prägla besluten i Umeå i många, många år.

Det vår stad åstadkommit är imponerande. Vi är Norrlands största stad men det är dags att ställa frågan: är vi starka nog att fortsätta framåt? Vilka effekter får det?

VK inleder i dag med vårt bidrag till det nya Umeå: en serie artiklar som vi hoppas ska stärka debatten om Umeås framtid. Här ger vi ALLA chans att vara med och skapa framtidens Umeå.

Vi lyfter fram tankar och idéer till hur vi skapar den goda fortsättningen som gör Umeå till Sveriges bästa stad. Ideérna överlämnar vi sen till Umeås kommunalråd.

Vi har valt att kalla vår satsning för "Ny tid ny stad."

Vad bör Umeå göra? Skicka dina idéer till [email protected]

New York

Ett av mina favoritställen i New York är John´s i korsningen andra avenyn och 44:e gatan. Det är en vanlig enkel amerikansk diner där de serverar  ”two eggs sunny side up, bacon & hash brown ” och – om sanningen ska fram – rätt dåligt kaffe. Men stället har sin charm och här dyker alla typer av människor in. 

John´s är det stället att läsa morgontidningen på. Så här sitter jag med The New York Times, USA Today och New York Post. För en tidningsälskare är det en perfekt start på dagen.
The New York Times är tjock som en bibel. Just nu följer de Donald Trump extra noga. Efter att han signalerat att han vill bli näste president hårdbevakas allt han gör. Det som imponerar mest i NY Times är dock utlandsbevakningen. Ingen annan tidning i världen satsar lika hårt på den.

USA Todays toppnyhet är att studenter runt om i USA ska få hjälp att plugga även om studenterna inte själva är på plats. Flera universitet satsar på att bygga applikationer till mobilen och läsplattor. Studenterna får all information via dem oavsett var de befinner sig. Något för Umeå universitet?

NY Post har en rolig notis om att de boende på Upper West Side, stans exklusivaste kvarter, begärt att få en egen vägfil för att deras limousiner ska slippa trängas med övriga bilar. Frågan är väl inte lika aktuellt i Umeå.

Nej, det är sannerligen ingen brist på nyheter i den här staden och att sitta i världens huvudstad ett stenkast från FN-huset är en känsla av att befinna sig i världens epicentrum. 
Det är också här många av världens mediehus tillsammans nu ska blicka framåt under fyra dagar för att lyssna och lära av varandra.
De som har ambition att ligga i framkant i utvecklingen måste lära av de bästa. NY Times, USA Today och NY Post är inga undantag. Inte VK heller.
För oavsett om man befinner sig i New York eller Umeå är förutsättningarna för media ungefär desamma. Därför är även VK på plats.

Till sist:
Jag lider med Nordmalingsborna. Det som händer där saknar motstycke i Sverige. De styrande har själva åsamkat kommunen en enorm PR-skada. Självrannsakan? Någon?

På Facebook cirkulerar just nu en nidbild av Nordmalings kommunalråd Ulla-Maj Andersson.

På den manipulerade bilden framställs hon i Moammar Khdaffis kläder.

VK väljer att inte publicera bilden. Tonläget i debatten kring Ulla-Maj Andersson är högt nog och många är upprörda över hur kommunen sköts. Kritiken riktas allt som oftast mot kommunalrådet självt, vilket VK skrivit mängder av artiklar om. 

Det råder ingen tvekan om att kommunalrådet är ifrågasatt och att socialdemokraterna i Nordmaling lyckats reta upp många Nordmalingsbor. Till oss på VK:s redaktion har många Nordmalingsbor vänt sig och uttryckt sitt stora missnöje över hur politikerna skött hanteringen av kommunchefen och de uttalanden som gjorts.

Att tala om en förtroendekris är nära sanningen.

Men nidbilden av Ulla-Maj Andersson är något annat. Den är plump och dum och har inget med sakfrågan att göra.  Att publicera den vore att låta tonläget nå nya onyanserade höjder och flytta fokus från det som är viktigt – att granska och följa det som händer i kommunhuset i Nordmaling.

Därför avstår VK från att publicera bilden.

När president Obama följer attacken mot bin Ladins bostad från Vita husets ”Situation Room” är det bara en handfull personer
i världen som anade att världshistoria skrevs.
Men får vi någonsin veta vad som egentligen hände klockan 01.15 natten mot måndag
i Abbottabad?

Klockan 05.40 samma morgon berättade Obama årets viktigaste nyhet, att Navy Seals hittat och dödat bin Ladin.
Några minuter senare inleddes på redaktioner runt om i världen en intensiv jakt på uppgifter.
Kraften i den nyhetsrapportering som drogs i gång saknar motstycke.
Men trots detta vet vi fortfarande inte exakt vad som hände och så länge
Vita huset inte lägger korten på bordet utan korrigerar sina uppgifter bidrar det till mytbildning och ryktesspridning.

Få i västvärlden saknar bin Ladin. Han var terrorns ansikte nummer ett och hans död är en stor lättnad. Det bin Ladin och al-Qaida gjort världen kan inte nog fördömas och insatsen som soldaterna
i Navy Seals genomförde är historisk.
Svårigheten och problemet i rapporteringen är dock uppenbar: källan är en enda – Vita huset och amerikanarnas under-
rättelsetjänst.
Bristen på opartisk information är svår att bortse ifrån.

Även om nya uppgifter sakta sipprar ut, bland annat från bin Ladins tolv-åriga dotter, kvarstår frågan: vad hände inne i bin Ladins gömställe? Hur agerade soldaterna? Exakt hur dödades bin Ladin?
Många nöjer sig med att terrorledaren är död och uttrycker sig som Obama:
– We got him.
Men media har en skyldighet att ta reda på omständigheterna.
Bilder av den döde bin Ladin vägrar Obama att släppa. Argumentet är att de skulle inspirera till nytt våld från terrorister. 
– Ni kommer inte att se bin Ladin gå omkring på den här jorden mer, konstaterar Obama i stället.

Jag har förståelse och respekt för den inställningen.
Men bristen på oberoende information skapar rykten och myter som kan bli svåra att överbrygga.
Ett är dock säkert – media i världen kommer fortsätta jaga uppgifter så länge det går.
Frågan är om vi någonsin får veta exakt vad som hände.

Vi får mängder av brev och mejl till VK:s redaktion från våra läsare. Det är något vi uppskattar väldigt mycket.
I min krönikor framöver kommer jag att publicera ett urval och ge svar från redaktionen utifrån min roll som ansvarig utgivare.
 
”Jag läser regelbundet VK och kommenterar även på Tyck till på vk.se. Nu tycker jag dock att det börjar bli väl många
personangrepp. Folk kan inte längre skilja på ”sak och person” utan slänger skit på personer som inget har gjort. Jag önskar att ni slutar ta in inlägg med namn på personer. Att man skriver sina åsikter och namnger partier är en sak men stämningen i Dorotea blir mer och mer hätsk ju mer personnamn som kommer in.”
/Åsa

Personangrepp på privatpersoner hör inte hemma i VK eller på vk.se.Vi gör vårt yttersta för att undvika detta. Offentliga personer, exempelvis ledande politiker, måste dock räkna med att få sina namn publicerade. Mängden inlägg på vinjetten

Tyck till på våra Närasajter har ökat dramatiskt och är nu ofta den plats där den lokala debatten förs. Men det är viktigt att den sker med god samtalston, oavsett vem eller vad det handlar om. VK har ett ansvar i att städa bort otrevliga inlägg.

”Borde inte VK satsa ännu mer på att
bevaka Lycksele?”/Jens Jonsson
Lycksele är en viktig ort för VK. Därför har vi två lokalredaktörer på plats, Gunilla Sjögren och Jan Johansson. Dessutom har VK en egen nyhetssajt på vk.se för Lycksele. Där finns massor av material samlat. Sammantaget har VK aldrig haft ett så omfattande material om Lycksele som vi har i dag, mer än alla andra etablerade medier.
 
”Hur får man jobb som reporter på VK?”
/Jenny Eriksson, 15.
Mitt råd är att skriva mycket, läs många tidningar och följ med i nyhetsflödet varje dag. Det gör dig allmänbildad. Ha sedan en bred gymnasieutbildning i botten och specialisera dig vid en bra medieutbildning på högskola, universitetet eller folkhögskola. Och glöm inte att vara nyfiken!

”Hur stor upplaga har VK?”
Vår upplaga är
34 700 exemplar per dag. Därmed är VK Norrlands största dagstidning. Vk.se har omkring en miljon besök per vecka.

Har du frågor om VK och vår journalistik – hör av dig till mig.
Mejla till
[email protected] eller skicka brev till VK, 901 70 Umeå.

Till sist: Mars månads bästa tips till VK-redaktionen gick till Margareta Forsberg. Hon
vågade berätta om missförhållanden som drabbar anhöriga och sjuka i Nordmaling.
Därmed vann hon en Iphone.
Tag chansen du också att vinna.
Tipsa VK om en nyhet eller skicka in en bild. Sms:a till 720 90 eller mejla
[email protected].

VK har valt att inte publicera namnet på den politker som avslöjats för att ha kört bil berusad.
Enligt polisen hade mannen 0,6 promille alkohol i blodet och dömdes att betala 27 000 kronor i böter.
Flera personer ställer frågan varför VK inte publicerar politikerns namn.
När den här typen av händelser dyker upp är grundfrågan som ansvarig utgivare hurvida det finns ett oavvisligt allmänintresse att publicera namnet och vilka effekter en publicering kan få.
Det som hänt är allvarligt och politikern måste självfallet ta konsekvenserna av sitt handlande. Men att politikern kört rattfull leder inte per automatik till en namnpublicering.
I detta fallet rör det som om ett politiskt uppdrag en liten kommun. I sitt nämndearbete har politikern inte handlagt alkoholfrågor. Arvodet för hans uppdrag har varit 2 000  kronor per månad, långt ifrån något heltidsarvode.
Andra faktorer som alltid är viktiga att ta hänsyn till är personens familjeförhållanden. Finns barn i personens närhet som kan lida skada av en publicering?
I en liten kommun är den här typen av frågeställningar extra viktiga att ta hänsyn till. Det är inte som i en storstad, där man är en i mängden.
Skadorna av en namnpublicering kan bli det hårdaste straffet.VK:s stora genomslag kräver därför en ansvarsfull hållning.
Publiceringar av den här typen måste ske med försiktighet. Omgivningens nyfikenhet är inget vägande skäl för namnpublicering.
Beroende på hur ärendet utvecklas kan namnpublicering bli aktuell i ett senare skede, exempelvis om han själv väljer att berätta.
 

Det går inte att blunda.
Vare sig för tsunamis, twitter eller konservativa redaktioner. 
Bilderna när tsunamin rullar in och slår mot den japanska kuststaden Sendai saknar motstycke. Bilar, hus, människor … allt, allt tog vågen med sig.
Den tragedi och förödelse som kom i tsunamins spår påminner oss om det som hände 2005 i Thailand, i Ache, i Burma, Indien.

Men bilderna från Japan är unika. Något liknande har vi aldrig tidigare sett. Många liknar snarast en katastroffilm från Hollywood.
Några dagar efter tsunamin står kärnkraftverket i Fukushima i brand. 200 japanska hjältar offrar sina liv för att rädda landet från ännu en katastrof.
På VK har vår webbredaktör Jonas Redin rapporterat om dramat minut för minut. Filmer tagna av japaner på plats har setts av tusentals personer på vk.se.
Det unika är att filmerna hamnat på VK:s redaktion bara en liten stund efter att de tagits i Japan.
Bilderna nådde oss och den övriga världen främst via mikrobloggen Twitter. Via Twitter kom även mängder av andra ögonblicksskildringar, rop på hjälp och ren fakta.

När jag mitt i natten fick de första nyhetsflasharna från etablerade medier var det långt efter att jag hemma i köket via Twitter och min mobil kunde snappa upp vad som hänt.
På exakt samma sätt fick vi den första informationen från dramatiken i Libyen och Egypten.
Ögonvittne efter ögonvittne berättade om vad som hänt via sina mobiler, skickade informationen till sina vänner som i sin tur skickade dem vidare.
När de etablerade medierna nådde fram till området fick vi en bredare och mer komplett bild av det som hänt. Men som ögonblicksskildring är Twitter oslagbart.
Så ser den nya informationsvärlden ut. Den är blixtsnabb och ofta relevant. Men – den är sällan komplett.
De skickliga svenska journalister som på plats i Japan timma efter timma, ofta i direktsändning, gett oss en samlad bild av händelserna, dessa kan inte ersättas av exempelvis Twitter.
Vissa vill hävda att den information vi får via sociala medier är tillräcklig och minst lika trovärdig.
Jag delar inte den uppfattningen.

Skulle vi enbart förlita oss på dessa uppgifter riskerar felaktigheter att spridas som frön i vinden. För även här vimlar det av felaktigheter, lögner och rykten.
Uppgifter från sociala medier måste tas med en nypa salt.
Däremot utgör de ett nytt viktigt komplement i nyhetsarbetet.
Vi inom media får akta oss för att avfärda det nya, som exempelvis Twitter. Konservatism är ingen vinnande medieformel år 2011. 
Det är därför en självklarhet att jobba sida vid sida med exempelvis Twitter och inse dess överlägsenhet. Men vi måste också se dess svagheter.
De medieföretag och nyhetsredaktioner som lär sig detta är vinnare i framtiden.

Till sist: Att tipsa VK lönar sig. Flera avslöjanden den senaste veckan tack vare våra läsare. Fortsätt höra av er!
Skicka sms till 72090, mejla till [email protected] eller ring oss på 090-151177.