Yttrande- och tryckfriheten
måste försvaras. Arbetarpartiet
behöver Dig i denna kamp – som hårdnar
_______________________________

Ingress
Ett bra initiativ. Den andra februari i år fick jag ett antal frågor av VK-journalisten Anders Wynne rörande hot mot politiker. Frågorna och svaren ingick i ett forskningsprojekt vid Umeå universitet. Det är ett bra och angeläget initiativ. Dock har jag, bland annat, funderat på främst två saker rörande :
a) vilka politiker fick frågorna om hot – det är nämligen inte alls säkert att det är partiernas gruppledare som är mest utsatta,
b) i vilken miljö har det politikernas engagemanget vuxit fram – genom tidningsförsäljning utanför systemet / fackligt arbete på jobbet eller via väl betalda positioner i stadshuset?

I den första delen av mina bloggar kring frågan om hot mot politiskt aktiva tänker jag redogöra för mina svar på de frågor som alla gruppledare för partierna i Umeå kommunfullmäktige fick. I kommande blogginlägg kommer jag att:
a) försöka ge ett historiskt perspektiv på frågorna om hot mot politiskt aktiva,
b) försöka problematisera den situation som har uppstått på grund av det ökande avståndet mellan politiskt aktiva och stora delar av partiernas väljarbas,
c) ta upp den utveckling i riktning mot åsiktskorridorer – inom vilka du ”måste hålla dig” – för att våga delta i den politiska debatten.

Återigen: jag anser att frågan om hot mot politiskt aktiva är angelägen. Därför tänker jag skriva om mina egna tankar kring detta ämne. Men jag börjar alltså med att publicera mina svar på de frågor som alla gruppledare fick. Du kan även läsa övriga gruppledares svar i fredagens (17/2) VK.

_     _     _     _     _

Fråga ett: Har du någon gång blivit utsatt för våld, hot och/eller trakasserier i din roll som politiker?
Ja, många gånger. Den första gången var 1987 och den senaste gången var 2018 – under mer än 30 år.

Fråga två: Om Ja: Har det hänt det senaste året?
Nej. Den senaste gången var i samband med valrörelsen 2018.

Fråga tre: Kan du ge exempel på vad du blivit utsatt för?

Dödshot via telefon, hakkors på ytterdörren, naziemblem på partilokalen, jag stod öga mot öga med 20 våldsverkare från Nordiska motståndsrörelsen när de angrepp Umeå i september 2013, jag fick ett dödshot uttalat mot mig, öga mot öga, på Rådhustorget i samband med valrörelsen 2018. Med mera.

Fråga fyra: Har du anmäld någon sådan händelse? Varför/varför inte?

Ja, vissa.
a) Hakkorsen på dörren 1994.
Vi var rädda för att vår treåring skulle drabbas av att nazisterna kastade in en sten genom fönstret – vi bodde på en loftgång.
b) Jag anmälde även den som hotade mig på Rådhustorget 2018 (jag ringde efter polisen) eftersom jag trodde att den som då hotade mig skulle gå till angrepp.
c) sedan har polisen kontaktat mig (tre gånger tror jag) och meddelat att jag stått på olika nazistgruppers ”dödslistor”. En av dessa blev mycket omskriven bl a i VK åren 1999 och 2006 (tror jag). Den grupp i vilkas register bland annat jag fanns med hade skjutit Björn Söderberg till döds med tre kulor i huvudet.

Man anmäler man inte allt. Även detta blir till slut en sorts vana. Det kanske låter nonchalant – men man lär sig att göra bedömningar av vilka hot som verkar vara farliga (svart) och vad som verkar vara ofarligt (vitt). Svårast är de grå mellanlägena.

Det är nu tio år sedan nazisterna riktade något hot mot mig. Då det var som värst kände jag mig aldrig ensam utan jag kände mig alltid skyddad av partiet.

Yttrande- och tryckfriheten
måste försvaras. Arbetarpartiet
behöver Dig i denna kamp – som hårdnar
_______________________________

Yttrandefriheten och kurderna offras för Sveriges Nato-ansökan.

Låt oss börja med att beskriva Turkiet under president Erdogan och då använda en rapport från regeringskansliet från den 15 maj 2021. I denna rapport från regeringskansliet, under S+MP-regeringen, beskrevs situationen i Turkiet bland annat på följande sätt:
de ”mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer urholkas fortlöpande … Lagar om terrorism … liksom anklagelser om förtal av presidenten, används för att tysta oliktänkande och regimkritiker … Regimen utför frihetsberövanden, hot och våld mot journalister, övervakning, regleringar och självcensur … Regimen utför inskränkningar av yttrande-, press- och informationsfriheten …” (A. Fraurud, blogg, 13/1-2023) Fortsättning nedan …

                     Bild: M. Salomonsson. Protestmöte lördag 18 febr, 2023

… Men idag är detta glömt. Idag kryper både regeringen och oppositionen för Turkiets odemokratiska president Erdogan. Yttrandefriheten inskränks på grund Sveriges Nato-ansökan. Och även kurderna offras av samma skäl. Den svenska Nato-ansökan går före nästan allt annat.

I spetsen för kryperiet går statsminister Ulf Kristersson och utrikesminister Tobias Billström. Kristersson har bland annat sagt att han ”förstår” Turkiets (Erdogans) ilska. Statsministern och har bland annat stämplat aktionen som ett ”sabotage” mot den svenska Nato-ansökan. Även Billström har uttalat ”förståelse” för Turkiet. Och han går längre. I ett skriftligt uttalande säger utrikesministern följande:
– ”Vi ser otroligt allvarligt på det som hänt”,
– ”Detta är också ämnat just som ett sabotage mot den svenska Natoansökan”,
– ”Aktionen spelar Ryssland i händerna och försvagar vårt land”.

Men längst går Carl Bildt som direkt hyllar Turkiets president Erdogan. Det är Bildt som leder angreppet på yttrandefriheten i Sverige. Så här beskriver denne, tidigare stats- OCH utrikesminister, Turkiets president: Erdogan är bland annat ”en kraftfull imponerande politiker” som har tagit itu med ”kurdfrågan” på ett ”imponerande sätt”!

”Kurdfrågan”! Så talar endast den som är för arrogant för att begripa de associationer som uttrycket väcker.

Kanske syftade Carl Bildt på att Erdogan sedan i december ifjol skjuter granater och fäller bomber på kurderna – samtidigt som han hoppas kunna genomföra en regelrätt markinvasion riktad mot de kurddominerade delarna av Syrien – med stöd från den ryske presidenten Vladimir Putin. Till saken hör att president Erdogan är idag en av de få som vill låta sig fotas tillsammans med president Putin.

Kurderna förtjänar allt stöd. Kurderna förtjänar vårt stöd. Både på grund av Turkiets angrepp och de fruktansvärda jordbävningarna. Detta speciellt som kurdernas tidigare ”vänner” – socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister – har övergivit dem. Också det på grund av Sveriges Nato-ansökan

Hyckleri och inkonsekvens. Under hela 2022 kunde Rasmus Paludan, i enlighet med den grundlagsstadgade svenska yttrandefriheten, åka runt och bränna Koraner. Trots kravallerna i sju svenska städer förra påsken – 300 skadade poliser och en kostnad på tiotals miljoner – hördes inte ett kritiskt ord mot den svenska yttrandefriheten varken från Ulf Kristersson, Tobias Billström eller från Carl Bildt. Men i samma stund som Turkiets president Erdogan opponerade sig – och sade att Sverige inte skulle få medlemskap i Nato – började den nämnda trions angrepp. Tydligast var Carl Bildt. Då Nato-ansökan ställdes mot yttrandefriheten offrade Bildt yttrandefriheten. Utan en sekunds tvekan. Deras agerande präglas av hyckleri och inkonsekvens.

Och ”oppositionen” – S, MP, V och C – är inte ett dugg bättre. Varken på att försvara grundlagen eller på att försvara kurderna.

Arbetarpartiet är helt emot att bränna Koranen eller några religiösa skrifter. Det går helt emot den enighet i kampen för att försvara välfärdssamhället och allas rätt till jobb som vi står för. Men vi försvarar även den svenska yttrandefriheten. Vi du veta mer om vår hållning: besök då NyA.nu och läs.

Till sist: Manifestationen blev lyckad trots vädret. Temat ”yttrandefriheten och kurderna offras för Sveriges Nato-ansökan” slog an. Vi kommer att fortsätta vår kampanj på detta tema.

Yttrande- och tryckfriheten
måste försvaras. Arbetarpartiet
behöver Dig i denna kamp – som hårdnar
_______________________________

Kommunal måste nu öka trycket på de politiska makthavarna i Region Västerbotten.

Yttrande- och tryckfriheten
måste försvaras. Arbetarpartiet
behöver Dig i denna kamp – som hårdnar
_______________________________

Inledning
Jag har tidigare berättat att jag, för ganska precis ett år sedan, fick en cancerdiagnos. Under en period – som i mitt fall var barmhärtigt kort – visste jag inte om jag skulle dö i förtid, leva ett längre tag med krävande behandlingar eller bli helt botad. Jag hade tur. Min distriktsläkare anade oråd i ett tidigt skede och remitterade mig till NUS. Där agerade specialisterna inom sjukvården snabbt. Operation. Inga prover tyder idag på att cancern finns kvar. Jag är frisk och lyfter skrot som vanligt. Men jag kommer att vara under observation under tio år!

Tack och tack igen – alla ni inom sjukvården.

Del ett
Under perioden som följde efter cancerbeskedet och före operationen träffade jag ett känt ansikte på min vårdcentral. Det var en gammal kämpe inom arbetarrörelsen vid namn Ulf Björk. Jag vet inte om jag såg nedstämd ut men arbetarrörelse-kämpen Björk var pigg och frågade mig om jag var sjuk. Jag gav ett jakande men oklart svar.

Jag vet inte om denne man är tankeläsare. Men han lyckades, nästan omedelbart, ställa rätt diagnos. Och upplyste mig sedan om att jag skulle kunna få 30 000 kr via de försäkringar jag har som LO-medlem!

Ulf Björk sade sedan (fritt ur minnet): – Det är väldigt många som inte känner till vad deras försäkringar kan innebära ekonomiskt vid allvarliga sjukdomar.

Del två
Tack, svarade jag, som hade blickarna riktade framåt mot operation, rehabiliteringen efter denna samt på valrörelsen (som gick mycket bättre för AP än vad jag då trodde). Ulf Björks pigga och vänliga råd nådde fram. Men jag hade inte ork att lyfta telefonluren. Jag orkade inte med de samtal som jag redan hade tänkt ringa, och tanken på ytterligare ett samtal, som kanske skulle bli komplicerat, var för mycket för mig. Just då. Jag förträngde därför saken, under ett år, och blev skjutsad tillbaka till vår partilokal och jobbet som redaktör / ansvarig utgivare för Nya Arbetartidningen. Jag försökte förbereda så mycket som möjligt inför den stundande valrörelsen innan operationen (eller eventuellt strålningen).  Men jag glömde inte, helt, vad kämpen Björk hade sagt.

För två veckor sedan rann krafterna till. Igen. Jag letade reda på Ulf Björk i ”telefonkatalogen”, och ringde sedan för att be honom repetera vad han sagt nästan ett år tidigare. Det gjorde han gärna och avslutade samtalet med orden: – Men ring Folksam för säkerhets skull och kolla.

Och igår orkade jag göra det. Det blev ett glädjande besked som till och med överträffade Björks förhoppningar. Nu måste jag, inspirerad av denna arbetarrörelse-kämpe, delge andra det som Folksam berättade för mig.

Del tre
Jag har alltså varit medlem i ett LO-anslutet fackförbund sedan i början på 1980-talet. Det som gäller för min fackförening tror jag gäller för alla LO-anslutna fackförbund.

A. Genom min medlemsavgift – jag arbetar fortfarande, och jag kommer aldrig att lämna facket – har jag ett antal försäkringar. Två av dessa handlar om olycksfall och diagnoser. Detta ger rätt till vissa ersättningar.

Sjukdoms-diagnoser som ger rätt till ersättningar:
1. cancer,
2. parkinson,
3. MS,
4. psoriasis,
5. artrit
6. reumatisk artrit,
7. schizofreni,
8. olika sjukdomar i hjärnans kärl.

B. De engångsersättningar som följer för oss som har åldern inne:

Ålder
65 – 69 år: 40 000 kr,
70 – 74 år: 34 000 kr,
75 – 84 år: 27 000 kr.

Detta är vad jag vet gäller för medlemmar i mitt, till LO anslutet, fackförbund.

Men jag tror att det som gäller för oss även gäller för alla som är medlemmar i ett till LO anslutet fackförbund. Vad som gäller för de som ännu inte har fyllt 65 år, eller för de som har hunnit fylla 85 år, vet jag inte.

Del fyra
Det är väldigt många av oss LO-medlemmar som inte har koll på vad vi har rätt att få för ersättningar genom de försäkringar som vi har i Folksam genom vår fackföreningsavgift. Och nu jag säger samma sak till de som läser detta som Ulf Björk sade till mig för cirka ett år sedan: Ring ditt fackförbund eller ring till Folksam och ta reda på vilka försäkringar du har och vilka ersättningar som dessa berättigar dig till i olika lägen.

Exempelvis vid allvarliga sjukdomsdiagnoser.

Avslutning
Vad ska jag göra för pengarna? Då jag var 26 år arbetade jag som personalassistent placerad i administrationsbyggnaden på NUS. Jag hade ett vikariat på Umeå sjukvårdsdistrikt (Umeå, Robertsfors, Vindeln, Vännäs, Bjurholm och Nordmaling). Jag anställde sommarvikarier i parti och minut, samt en hel del andra också, och jag hade fått fortsätta. Det hade varit tryggt. Och klokt. Men jag var inte klok.

Tanken på att bli äldre är abstrakt för många som är 26 år – även om man blev ett år äldre, varje år, då med. Och det verkade spännande att arbeta politiskt, på ”heltid”, för tidningen Offensiv (som sedan blev Rättvisepartiet Socialisterna – som jag och alla andra aktiva i Umeå-avdelningen sedan bröt med för att år 2010 bilda Arbetarpartiet).

Sedan 1984 har jag arbetat som ”heltidare” – vilket mitt LO-förbund översatte till ombudsman – med låg lön. Så jag borde alltså spara pengarna. Om jag vore klok. För ett ”heltidarskap” i ett parti utanför riksdagen ger inget överflöd av pengar. Tvärtom. Ska sanningen fram måste man bo ihop med någon som har ett ”hederligt” jobb, med anständig lön, och den turen har jag

Dessutom hade jag inte klarat av val-cancer-året 2022 utan stödet från denna kvinna – som jag är gift med. Så istället för att vara klok – det är hennes business – tänkte jag bjuda henne på en kopp kaffe – och en resa. Vem fan vill vara klok då man insett att livet, faktiskt, kan ta slut när som helst? För om fjolåret underströk något för mig var det just insikten att livet faktiskt är ändligt.

Men en slant ska naturligtvis gå till Arbetarpartiets kampfond. För man är väl bolsjevik! Hör du det, Holmlund?

Till sist: Tack Ulf Björk – kämpe inom arbetarrörelsen.

Yttrande- och tryckfriheten
måste försvaras. Arbetarpartiet
behöver Dig i denna kamp – som hårdnar
_______________________________

Ingress
Det är skrämmande vad en debatt om snöröjning kan avslöja. De som följer min blogg vet att vi i Arbetarpartiet tog upp bristerna i snöröjningen på senaste kommunfullmäktige måndagen den 30 januari. Jag hade varit med om att skriva en interpellation (frågor med text som ska besvaras). I vår interpellation stod det bland annat följande:

”Under mina drygt 50 år som bilförare i Umeå på vintern har jag aldrig varit med om så stora problem med vägunderlaget.

Vidare

 ”Vid ett av snöfallen hann inte snöröjningen med alls. På många gator pressades snön ihop av tyngden från bilar, lastbilar och bussar. Detta skapade ett mycket ojämt underlag med stora nivåskillnader. När snön började smälta, och sedan frös till is, fick vi dagens situation med massor av iskanter på fem, tio, centimeter mot vilka personbilar riskerar att slås sönder. Bristerna i snöröjningen har även inneburit att många gator idag är för smala, att ledade bussar har svårt att ta sig fram och att sikten på många håll är dålig på grund av snöhögarna. Förtätningen av kommunen har dessutom inneburit att avlastningsytorna idag är långt färre än tidigare. Situationen är helt enkelt oacceptabel.

Del ett
En del av förklaringen till bristerna i snöröjningen beror naturligtvis på vädret. Men vädret, som varit dåligt under årsskiftet 2022/2023, kommer även att vara ett problem – och troligtvis ett större sådant – vid årsskiftet 2032/2033! Det vore ”tjänstefel” om inte Umeå kommun planerade för detta…”

Vi avslutade med att ställa följande frågor till Tekniska nämndens ordförande:
1. Är du beredd att öka resurserna till snöröjningen redan denna vinter?
2. Hur avser du [att] förbättra vinterväghållningen i kommunen framöver?

Så långt Arbetarpartiets interpellation (frågor). Frågor som naturligtvis skrevs på grund av situationen före mötet med kommunfullmäktige den 30 januari.

Svaren från Tekniska nämndens ordförande Christina Bernhardsson (S) var en besvikelse.

Del två
På den första frågan blev svaret ett Nej. Bernhardsson var inte beredd att öka de ekonomiska resurserna till snöröjningen denna vinter. Orsaken uppgavs vara brist på pengar. Uppenbarligen vill inte Tekniska nämndens ordförande begära medel från Kommunstyrelsens anslag för oförutsedda behov – något som är fullt möjligt. Om viljan hade funnits.

Del tre
Den andra frågan besvarades inte. Trots en lång text så lyste svaret med sin frånvaro. Vi fick däremot veta att kommunen prioriterar kollektivtrafik samt gång- och cykeltrafikanter. Det är bra. Men samtidigt uppfattade jag detta som en markering från Bernhardsson – riktad mot alla som äger och kör en personbil. Dessa är inte prioriterade.

Nu förhåller det sig på följande sätt: ALL yrkestrafik som bussar, lastbilar, ambulanser, färdtjänstens taxibilar, andra taxibilar OCH privatägda personbilar färdas huvudsakligen på samma – av bristande snöröjning drabbade – gator i Umeå. Om de privatägda personbilarna riskerar att slås sönder mot fem till tio centimeter höga iskanter löper även ambulanser, färdtjänstens taxibilar, andra taxibilar samt övrig yrkestrafik samma risk att slås sönder mot samma iskanter. Och blir gatorna för smala eftersom snön inte hinner tas bort drabbas både bussar, lastbilar och andra fordon. Bussturer har tvingats ställa in. Att kombinationen av vädret och bristande resurser till snöröjningen kommer att drabba all trafik – inklusive bussar samt gång- och cykeltrafik – borde alla kunna förstå. Det är gator och trottoarer i allmänhet som måste prioriteras – inte endast de gator där bussarna (och så många, många andra) kör samt gång- och cykelstråken. Detta kräver mer resurser till snöröjningen.

Del fyra
Arbetarpartiet (AP) försökte alltså få de ansvariga, S och MP, att förstå att denna vinter inte bör ses som ett undantag. Det var därför som vi skrev följande: ”Men vädret, som varit dåligt under årsskiftet 2022/2023, kommer även att vara ett problem – och troligtvis ett större sådant – vid årsskiftet 2032/2033! Det vore ”tjänstefel” om inte Umeå kommun planerade för detta…”

Vi ville alltså få de styrande att tänka tio år framåt.

De flesta, som håller sig informerade om vad vetenskapen har att berätta, vet att även Umeå har mer ”extremväder” att vänta. Tyvärr verkade Tekniska nämndens ordförande inte vilja ta fasta på detta. Men det verkade däremot socialdemokraternas andra kommunalråd, Janet Ågren, göra. På sitt alldeles egna och lite skrämmande sätt. För kommunalrådet Janet Ågren verkade ha missförstått innebörden av extremvädret. I debatten sade hon nämligen följande: ”Det är inte säkert att nederbörden kommer som snö” (VK 31/1-2023)!

Del fem
Oj, oj, oj, Janet Ågren. Kommunalrådet har uppenbarligen inte förstått följande: Ju mer nederbörd som kommer som snöblandat regn, eller som regn, och som därefter fryser till is under natten, ju svårare kommer det att bli att sköta väghållningen. Isröjning är nämligen svårare än snöröjning! Detta var själva utgångspunkten för vår interpellation. Janet Ågren verkade ha en dålig ”klimat-dag” på fullmäktige den 30 januari.

Del sex
Men det fanns även glädjeämnen. Arbetarpartiet fick stöd för behovet att tänka tio år framåt när det gäller planeringen för snö- eller isröjningen. Detta från en insiktsfull centerpartist vid namn Fredrik Rönn. Han ville också ha en långsiktig strategi och planering. Det var även andra i fullmäktige som hakade på när det gällde behovet av fria ytor att tippa snön på – så att all snö inte skulle behöva fraktas så långt via lastbilar. Detta är nämligen dyrt, dyrt, dyrt!

Avrundning
Om jag skulle sammanfatta debatten om snöröjningen blir det tyvärr på följande sätt: Tekniska nämndens ordförande (S) ville inte ta strid för mer resurser till bättre snöröjning denna vinter. När det gäller kommande vintrar ”hoppas” hon på mer resurser. Men ingen från S eller MP verkar se behovet av långsiktig planering. Eller fler fria ytor (grönytor på sommaren). Attityden var: ”Snöar det så snöar det”.

Till sist: de som sköter snöröjningen jobbar bra. Tyvärr har många av Umeå kommuns egna förare sagt upp sig. Detta var en annan, skrämmande, insikt som följde av debatten. Och något som jag hoppas återkomma till.

Det är faktiskt skrämmande vad en debatt om snöröjning kan avslöja?

Yttrande- och tryckfriheten
måste försvaras. Arbetarpartiet
behöver Dig i denna kamp – som hårdnar
_______________________________

I går antog Umeå kommunfullmäktige en resepolicy som innehöll en vägledning för vilka färdsätt som tjänstemän och politiskt förtroendevalda ska använda när de reser i tjänsten. Denna resepolicy syftar till att begränsa kommunens kostnader och minska kommunens klimatpåverkan, förbättra de resandes hälsa samt öka trafiksäkerheten. Arbetarpartiet anser att denna del av kommunens resepolicy blev acceptabel.

Det som däremot, enligt mig och AP, saknas i kommunens resepolicy är en vägledning om vilka resor som ska respektive inte ska genomföras. Denna brist var skälet till att vi föreslog att resepolicyn skulle återremitteras. Återremittera betyder ungefär att skjuta upp beslutet i ett ärende i syfte att göra en, eller flera, förändringar i det beslutsunderlag som är tänkt att antas.

Arbetarpartiet ville alltså återremittera resepolicyn för att denna skulle kompletteras med en vägledning för vilka resor som överhuvudtaget ska, eller inte ska, få genomföras. Tyvärr fick vi inte stöd för vårt yrkande om återremiss.

I samband med vårt yrkande om återremiss delade vi ut en kort beskrivning av varför vi anser att det behövs en vägledning till vilka resor som ska, och som inte ska, genomföras. Du kan läsa denna beskrivning här nedan. Beskrivningen säger en del om varför vi anser att det är viktigt att vissa resor inte genomförs – på bekostnad av umebornas skattemedel.

Utdelad beskrivning

”Bakgrund

Resor som inte ska företas
I mitten på 1990-talet började ledande politiker och tjänstemän att resa bland annat till Kina. Detta väckte uppmärksamhet. Idag har Umeå kommun både sex vänorter och sex samarbetsorter. Vänorterna representeras av de rosor som brukar delas ut efter att mötena med kommunfullmäktige har avslutats. Samarbetsorterna har varit väldigt anonyma. Anonymt är också vinsterna med, samt redovisningen av, vinsterna med vänorter och samarbetsorter.
De sex samarbetsorterna är följande:

1.Guanajuato, Mexiko,
2.Qufu, Kina,
3.Xián, Kina,
4.Lanzhou, Kina,
5.Seychellerna,
6.Komatsu, Japan.

Arbetarpartiet anser att det resande som samarbets- och vänorterna genererar utgör en dålig förebild. Vi anser att Umeå kommun, bland annat därför, ska avbryta samarbetet med alla sex samarbetsorter snarast möjligt under våren 2023. Motivet för att avbryta samarbetet med de tre kinesiska samarbetsorterna kan vara att Umeå inte ska driva en egen utrikespolitik. Kina utsätter bland annat uigurerna i Xinjiangprovinsen för brutala övergrepp. Därmed faller tre samarbetsorter bort. När det gäller Seychellerna gör Vingresor gör följande reklam: ”Seychellerna består av över hundra öar, har en hisnande vacker och orörd natur och dessutom ett klimat som är behagligt året runt”. Det behöver knappast sägas mer. Alla sex samarbetsorter måste bort.

När det gäller de sex vänorterna bör det oftare redovisas, inför kommunfullmäktige, vilken nytta dessa gör. Om någon nytta inte kan redovisas för de sex vänorterna anser vi att deras antal bör bantas ned. Vi anser dock att antalet rosor som förgyller fullmäktiges möten bör kvarstå.

Återigen: Arbetarpartiet yrkar på att resepolicyn ska återremitteras i syfte att på ett mer utförligt sätt ge vägledning för vilka resor som ska, och inte ska, företas.”

Yttrande- och tryckfriheten
måste försvaras. Arbetarpartiet
behöver Dig i denna kamp – som hårdnar
_______________________________

På morgondagens kommunfullmäktige kommer vi, på Arbetarpartiets initiativ, att debattera den bristande snöröjningen i Umeå kommun under denna vinter. Här nedan kan du läsa vår interpellation:

”Interpellation till tekniska nämndens ordförande
Hur ska vinterväghållningen i Umeå förbättras?

De senaste veckornas återkommande kraftiga snöfall har inneburit att kommunens vinterväghållning har hamnat i blickfånget. På många av Umeås gator är underlaget mycket bristfälligt. Under mina drygt 50 år som bilförare i Umeå på vintern har jag aldrig varit med om så stora problem med vägunderlaget.

Vid ett av snöfallen hann inte snöröjningen med alls. På många gator pressades snön ihop av tyngden från bilar, lastbilar och bussar. Detta skapade ett mycket ojämnt underlag med stora nivåskillnader. När snön började smälta, och sedan frös till is, fick vi dagens situation med massor av iskanter på fem, tio, centimeter mot vilka personbilar riskerar att slås sönder. Bristerna i snöröjningen har även inneburit att många gator idag är för smala, att ledade bussar har svårt att ta sig fram och att sikten på många håll är dålig på grund av snöhögarna. Förtätningen av kommunen har dessutom inneburit att avlastningsytorna idag är långt färre än tidigare. Situationen är helt enkelt oacceptabel.

En del i förklaringen till bristerna i snöröjningen beror naturligtvis på vädret. Men vädret, som varit dåligt under årsskiftet 2022/2023, kommer även att vara ett problem – och troligtvis ett större sådant – vid årsskiftet 2032/2033! Det vore ”tjänstefel” om inte Umeå kommun planerade för detta.

En annan del av förklaringen till bristerna är att de ansvariga politikerna har sparat på vinterväghållningen. I uppåt tio år har det skett besparingar på Tekniska nämndens budget. Därför antogs ett besparingsprogram som kallades ”Handlingsplan för ekonomi och verksamhet i balans” i september 2019. I detta program ingick förslag på årliga besparingar motsvarande 9,5 miljoner inom vinterväghållningen. Det är konsekvenserna av detta program som kan iakttas idag.

En ytterligare förklaring till dagens problem är den överdrivna förtätningspolitiken. Denna har minskat antalet grönytor och andra fria ytor, något som på vintern även innebär minskade avlastningsytor för snö. Och i takt med att grönytor och andra fria ytor byggs igen ökar behovet av att frakta bort den plogade snön – vilket ökar kostnaderna för snöröjningen.

Vinterväghållningen kommer att kräva ökade ekonomiska resurser för att möjliggöra att fler avtal sluts med entreprenörer. Det krävs även ökad hänsyn till behovet av fria (gröna) ytor. Dessa faktorer är nödvändiga om kommunen bättre ska klara dagens typ av snöoväder.

Mot denna bakgrund vill vi ställa följande frågor:
1. Är du beredd att öka resurserna till snöröjningen redan denna vinter?
2. Hur avser du förbättra vinterväghållningen i kommunen framöver?

Jan Hägglund
Davis Kaza
Arbetarpartiet”

Du kan se debatten genom följande länk: https://www.umea.se/kommunochpolitik/organisation/kommunfullmaktige/webbtv.4.5bc0956b1719ab0ae7f18b.html

Yttrande- och tryckfriheten
måste försvaras. Arbetarpartiet
behöver Dig i denna kamp – som hårdnar
_______________________________

Ingress
Jag har i en serie av blogginlägg försökt visa på de hot som idag finns mot de demokratiska fri- och rättigheterna i Sverige. Ett av dessa hot är den föregående och nuvarande regeringens strävan mot att Sverige ska bli medlem i den USA-ledda militäralliansen Nato. Skälet är inte bara det pågående kryperiet för Erdogan, utan även att militäralliansen Nato, i sig, innebär ett nytt och odemokratiskt inslag i det svenska samhället. Jag ska försöka visa detta. Jag ska också försöka visa att detta hot förvärras av det odemokratiska, och fega, samspelet mellan Sveriges politiska och militära ledare.

Del ett
Låt oss börja med det sistnämnda – det odemokratiska och fega samspelet mellan landets politiska och militära ledare. En majoritet i riksdagen har beslutat att Sverige ska ansöka om medlemskap i Nato. Nästa steg handlar om hur Sveriges Nato-medlemskap ska utformas. Låt oss titta på två av Sveriges grannländer, Norge och Danmark, som varit Nato-medlemmar sedan militäralliansen bildades 1949.

Norge och Danmark har gjort två viktiga ”undantag” när det gäller Natos rätt att utnyttja dessa båda länders territorium. Undantagen handlar om att Danmark och Norge, på sitt territorium, inte tillåter a) en permanent närvaro av främmande länders trupp, b) lagring av kärnvapen.

Del två
Det ska naturligtvis vara de folkvalda representanterna i riksdag och regering som uttalar sig om ifall Sverige ska göra undantag på samma sätt som Norge och Danmark – eller inte. Sedan har militären att anpassa sig efter detta. Så upprätthålls den demokratiska processen. Men i Sverige har den demokratiska processen inte upprätthållits. Här hann överbefälhavaren (den för sitt bristande omdöme i privatlivet kände) Micael Bydén uttala sig i dessa ödesfrågor före de folkvalda. I november 2022 sade överbefälhavare Bydén, på en presskonferens, att Sverige inte borde göra som Norge och Danmark. Istället öppnade ÖB både för permanent närvaro av Natotrupp, och för Nato-kärnvapen, på svensk mark. Men inte nog med det. Bydén tog sig även friheten att säga att Sverige borde etableras som ett ”basområde” för Natos mark-, flyg- och sjöstridskrafter. Slutligen reste ÖB även möjligheten att det skulle kunna etableras ett ”regionalt Natohögkvarter” i Sverige!

Del tre
Är Sverige en bananrepublik där militären bestämmer? Nej, i alla fall inte ännu. Om ÖB Micael Bydén, redan känd för sitt dåliga omdöme, medvetet hade kört över de folkvalda skulle han ha blivit avskedad för sitt vidlyftiga gapande om att öppna Sverige för permanent närvaro av Natotrupp- och kärnvapen, om att göra landet till ett basområde för Natos mark-, flyg- och sjöstridskrafter plus ett regionalt Natohögkvarter. Men Bydéns utspel skedde, med intill visshet gränsande sannolikhet, i samråd med regeringen och SD. Detta skulle delvis förklara de uteblivna reaktionerna på detta odemokratiska övertramp från en militär – känd för sitt dåliga omdöme.

Del fyra
De fega folkvalda använde alltså, med intill visshet gränsande sannolikhet, överbefälhavaren för att ”testa folkopinionen”. Om det hade utbrutit en väldig proteststorm mot Bydéns vilja att lagra Nato-kärnvapen på svensk mark, då hade regeringen och SD kunnat säga att ”detta var bara en persons åsikt – som dessutom är känd för sitt dåliga omdöme”. Men bristen på tydliga reaktioner från mediala och politiska (S, C, V och MP) opinionsbildare skapade det felaktiga intrycket att en ÖB har rätt att försöka bestämma utformningen av Sveriges Nato-anslutning. Detta innebär att regeringen och SD, men sannolikt fler partier, kan gå vidare med sikte på permanent Nato-trupp och Nato-kärnvapen i Sverige. De uteblivna reaktionerna på Bydéns utspel antyder att detta är syftet. Riksdagens folkvalda kör, sannolikt, återigen över medborgarna. Denna gång hand i hand med militären.

Avslutning
Den svenska Nato-processen rullar alltså vidare – utan märkbar opposition från anpasslingarna i S, C, V och MP – samtidigt som det demokratiska underskottet i landet växer.

Äntligen kräver någon utrikesminister Tobias Billströms avgång med anledning av kryperiet för Erdogan!

Klicka här och läs DN:s ledare från lördagen

Yttrande- och tryckfriheten
måste försvaras. Arbetarpartiet
behöver Dig i denna kamp – som hårdnar

Ingress
I tidigare blogginlägg har jag försökt visa varför höga statliga chefer i Sverige – exempelvis topparna inom polisen samt överbefälhavaren – har fått ett ökat manöverutrymme. Jag har även försökt visa att detta, i sin tur, ökar sannolikheten för toppstyre och vänskapskorruption. Det är mot denna bakgrund vi ska se skandalerna inom polisledningen – skandaler som även stänker på överbefälhavaren (ÖB). Utvecklingen hotar demokratin.

Något som också hotar demokratin, närmare bestämt yttrande- och tryckfriheten, är agerandet från statsminister Ulf Kristersson och utrikesminister Tobias Billström i samband med den utpressning som Turkiets president Erdogan länge försökt utöva mot Sverige. Denna utpressning har nu trappats upp i samband med den manifestation som aktivister som stödjer kurderna i Syrien genomförde utanför Stadshuset i Stockholm den 13 januari. Aktivisterna hissade upp en docka, med fötterna uppåt, som föreställde Turkiets president Erdogan. Jag ska strax återkomma till detta.

1. Myndighetskulturen undermineras
Innan vi kommer in på agerandet från stats- och utrikesministrarna i samband med utfallen mot Sverige från regimen i Turkiet vill jag kort repetera vad som tidigare har kunnat läsas i denna blogg. Här har tidigare argumenterats på följande sätt: Den systembevarande jämvikten har rubbats – både i små länder som Sverige och i supermakten USA. Då det saknas alternativ till de gamla systemen har den rubbade jämvikten påverkat samhällsutvecklingen negativt.

I Sverige beror den rubbade jämvikten på att den ena sociala och politiska maktfaktorn i samhället – den socialdemokratiska arbetarrörelsen – inte längre förmår pressa borgerligheten till eftergifter. Idag är det istället den andra sociala och politiska maktfaktorn – borgerlighetens olika centra som affärsbanker och exportföretag, militära och polisiära höjdare samt partier som Moderaterna – som pressar Socialdemokraterna till eftergifter. Resultatet är att LO-facken har passiviserats samtidigt som utvecklingen under 60-, 70- och 80-talen mot minskade klassklyftor, ökad jämställdhet samt större löntagarinflytande har förbytts till sin motsats. Sedan 90-talet har istället samhället präglats av utveckling mot ökade klassklyftor, ökad arbetslöshet, ökad segregering där de utrikes födda tillhör de största förlorarna. Det är oftast de med invandrarbakgrund som blir skjutna – och som skjuter.

Samhällsutvecklingen i stort påverkar även myndighetskulturen – med viss fördröjning. Utvecklingen under 70- och 80-talen präglades av ökad insyn och demokratisering även inom myndighets-Sverige. Men idag har rörelsen i samhället mot ökad insyn och demokratisering avstannat. Istället underminerar utvecklingen även myndighetskulturen. Detta ger ett ökat manöverutrymme för topparna inom statsmaskineriet vilket i sin tur ökar risken för toppstyre och vänskapskorruption. Det är mot denna bakgrund som vi ska se skandalerna inom bland annat polisledningen – skandaler som i förlängningen hotar de demokratiska fri- och rättigheterna.

2. Dockaktionen ingen ursäkt att ge efter för utpressning
Under förra helgen fick vi nya exempel på hur de demokratiska fri- och rättigheterna i Sverige hotas. Bakgrunden är kryperiet från Ulf Kristerssons och Tobias Billströms sida inför den turkiska regimens oblyga försök till utpressning mot den svenska regeringen.

Vilken regim styr Turkiet? I en rapport från regeringskansliet från den 15 maj 2021 beskrevs situationen i Turkiet bland annat på följande sätt: de ”mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer urholkas fortlöpande … Lagar om terrorism … liksom anklagelser om förtal av presidenten, används för att tysta oliktänkande och regimkritiker … Regimen utför frihetsberövanden, hot och våld mot journalister, övervakning, regleringar och självcensur … Regimen utför inskränkningar av yttrande-, press- och informationsfriheten …”. (A. Fraurud, blogg, 13/1-2023).

Rapporten ger perspektiv på regimen i Turkiet. Innehållet understryker att en regering i Sverige, som på allvar vill försvara de demokratiska fri- och rättigheterna, inte kan ta utfallen från denna regim på allvar. Tvärtom måste Sveriges regering stå upp mot Erdogan.

Vi ska ha detta i minnet då vi bedömer den manifestation som aktivister, som stöder kurderna i Syrien, genomförde den 13 januari utanför Stadshuset i Stockholm. Aktivisterna hissade upp en docka, med fötterna uppåt, som föreställde Turkiets president Erdogan. Detta kan någon tycka vara osmakligt. Men manifestationen höll sig inom ramen för svensk yttrandefrihet.

För att få ytterligare perspektiv kan vi jämföra dockaktionen med alla de koranbränningar som Rasmus Paludan ägnade sig åt under hela 2022 och de kravaller dessa koranbränningar bidrog till att provocera fram under påskhelgen. Men trots att Paludan verkligen skadade Sverige utsattes han inte för några våldsamma angrepp från regeringsmedlemmar.

Aktionen med dockan håller sig alltså inom gränserna för yttrandefriheten i Sverige. Däremot, vilket vi kan se i rapporten från i maj 2021, ryms dockaktionen absolut inte inom ramen yttrandefriheten i Turkiet under Erdogan. Men detta beror på att dagens Turkiet är ett odemokratiskt land.

3. Panik inom regeringen
Dockaktionen gav Erdogans regim en förevändning att trappa upp sina utpressningsförsök. Regimen påstod att dockaktionen utgjorde ett ”bevis för att svenska myndigheter inte har tagit de nödvändiga stegen mot terrorism”. Den ”turkiska” logiken går alltså ut på att yttrandefriheten i Sverige måste inskränkas för att landet ska bevisa att det tagit ”de nödvändiga stegen mot terrorism”!

Förutom sådana utfall har Turkiets styrande bland annat ställt in ett planerat besök av den svenske talmannen. Dessutom har Erdogans egna advokater inlett en turkisk brottsutredning om den ”dockaktion” som ägt rum – i Sverige!

Erdogans billiga utpressningsförsök verkar tyvärr ha uppnått sitt syfte – att skapa panik i svenska regeringskretsar. Detta särskilt hos Sveriges stats- och utrikesministrar. Istället för att slå fast att dockaktionen (smaklig eller ej) har skett inom ramen för den svenska yttrandefriheten – och sedan kritisera den turkiska regimen för dess oacceptabla försök att jämställa Sveriges yttrandefrihet med terrorism – har Ulf Kristersson och Tobias Billström slutit upp … bakom Erdogan!

Kristersson har bland annat sagt att han ”förstår” Turkiets ilska och har stämplat aktionen som ett ”sabotage” mot den svenska Nato-ansökan. Även Billström har uttalat ”förståelse” för Turkiet. I ett skriftligt uttalande säger utrikesministern dessutom följande:
– ”Vi ser otroligt allvarligt på det som hänt”,
– ”Detta är också ämnat just som ett sabotage mot den svenska Natoansökan”,
– ”Aktionen spelar Ryssland i händerna och försvagar vårt land”.

Kristerssons och Billströms bristande försvar av yttrande- och tryckfriheten i Sverige, i kombination med deras kryperi för den odemokratiska regimen i Turkiet, utgör ett hot mot de demokratiska fri- och rättigheterna på hemmaplan. Deras ovärdiga uppträdande innebär dessutom ett svek mot alla kurder, oavsett i vilket land dessa bor, samt mot alla som drabbas av den turkiska regimens förtryck.

4. Natoansökan mot yttrandefriheten
Hur kan regeringens två främsta representanter krypa så för den odemokratiska regimen i Turkiet? Även kretsar i Finland har reagerat på Sveriges uppträdande mot Turkiet. En som reagerat är Tommy Westerlund – ledarskribent på finländska Hufvudstadsbladet. Han säger bland annat följande om dockprotesten: ”… Demonstrationen var inget lagbrott i Sverige och då ska man inte behöva stryka Turkiet medhårs” (DN 18/1-2023).

Westerlund har naturligtvis alldeles rätt. Genom att använda ord och uttryck som ”sabotage” och ”aktionen spelar Ryssland i händerna och försvagar vårt land” försöker Kristersson och Billström skrämma till tystnad. Dessa aggressiva uttalanden, i kombination med den svaga uppslutningen bakom den yttrandefrihet som tillåter ”dockaktioner”, riskerar att snäva in ramarna för det som anses vara legitimt.

Samtidigt framgår, med all önskvärd tydlighet, att det som ligger bakom stats- och utrikesministrarnas kryperi, samt den bristande uppslutningen bakom yttrandefriheten, är frågan om Nato. Både de aggressiva ministrarna, och den skamligt tysta politiska oppositionen samt huvuddelen av media – etablissemanget i Sverige – oroar sig uppenbarligen för att Sveriges anslutning till Nato ska dra ut ännu mer på tiden.

Det verkar tyvärr som om lojaliteten med Sveriges Nato-ansökan – hos etablissemanget – är större än lojaliteten med Sveriges yttrandefrihet!

Avslutning
Riktningen i samhällsutvecklingen hotar de demokratiska fri- och rättigheterna. Hoten härstammar från statliga makthavare med för stort manöverutrymme, från krypande men aggressiva ministrar, från odemokratiska regimer som den turkiska. Hoten beror även på bristen på motkrafter i form av politisk och medial opinionsbildning mot samhällsutvecklingen. Det som hotas är i första hand yttrande- och tryckfriheten. Detta genom självcensur och nya juridiska tolkningar av vad som får, och inte får, uttryckas.

Vi har gett exempel på vänskapskorruption och visat på Natos betydelse. Dessa frågor har gemensamma orsaker. I grunden handlar det om den förändrade jämvikten i samhället som orsakats av den socialdemokratiska arbetarrörelsens ideologiska kapitulation för borgerligheten. Dagens kryperi för Erdogan började då (S) bytte fot i Nato-frågan och lämnade in en ansökan om medlemskap i militäralliansen.

I den sjätte och avslutande delen ska jag vidareutveckla det hot som Nato utgör mot demokratin.