För det var sveriges nationaladag igår.
Det var som att min fysiska kropp var helt inställd på röd dag och ledighet: Så fort jag kom till jobbet nämligen kom illamåendet och efter bara 30 minuter åkte jag hem igen.
Och då är jag inte dryg. Jag mådde verkligen apa.

Jag åkte således hem och bakade rulltårta med vanilj/choklad smörkräm och jordgubbar.
Det avnjöts i svenskt sällskap till sveriges nationalsång. Länge leve vårt vackra land!
Länge leve min nya vackra familj!

Puss!

Det har varit lite bilder på sistone så nu droppar jag bomben.

Igår hade vi fest i huset!
Det är inte svårt att vara hemmakär när det allt är bäst här. Bästa tjejer och bästa partyt!
Igår fick vi en officiell HusDj:

Och vi partade som galningar.

Vi snackar blod och krossat glas och boxning och 3 äppelskruttar och kinesiska valnötter över hela vardagsrummet.

Den har dagen har mer gått i lugnets tecken. Jag nekade att jobba extra och spenderade istället dan med att plantera blommor i bara bikini.
27 grader, that’s all i’m saying…

Nu ska jag iväg och möta upp och ta hem mina överfina, besökande umebrudar.

Peace out!

Festen slutade såklart inte vid Hyde Park.

Efter en minilur på eftermiddagen satte vi igång middan här hemma.
Pizza och "några kalla".

Vi mådde kungligt i vårt kvinnliga sällskap. Bättre husisar får man leta länge efter.
Efter maten är allt en enda lyckoorgie. Bussar, bar, drinkar, rekorderlig(!!!!), buss, bar, buss, 2 kärlekssms och efterfest.
Klockan 6 gick det inte längre. Jag la mig på Emmas internetdosa och somnade.

Men när solen bjuder till är man inte sen på att vakna till igen. Dagens bestyr.

Om någon har missat det så fick William sin Kate idag.
London loves Will and Kate. Kate loves Willy. Osv.

Vi har firat det kungligt i Hyde Park tillsammans med 120 000 andra flaggviftare.

En fest är svår att beskriva i ord. Därför ska ni få titta på min vän Eloise underbara foton som verkligen har fångat hela stämningen!

Vilken ljuvlig dag!

Hade det inte varit för Mista Z hade jag haft en skitdag.
Många hemska omen;

– Jag kom sent till mötet på banken.
– Bankmannen stötte på mig och bestämde att vi är menade för varandra.
(Vad säger man till någon som bestämt sig att vi ska ut och "drinka" när han precis fyllt i alla mina mest personliga detaljer som alla adresser jag någonsin bott på, alla mina telefonummer, min civilstatus, var jag jobbar osv? Omöjligt att komma undan.)
– America Apparel ringde och bad mig komma in på intervju. Dumma jag sa nej. Dumt. Dummadumma!
– Jag bröt nageln
– Magen slutar inte göra volter

Men Z vände på allt!
Han tog med mig till Hackney city farm där vi sprang runt bland hönor, får och fetaste grisarna:

Jag fick en 3km lång guidad tur där jag hela tiden skulle övertygas om hur otroligt hippt området  var. Och säger inte emot. Otroligt mysigt och hemtrevligt.
Allt slutade i en liten picknick vid kanalen.

Vi pratade om nytt och gammalt över lite röror.
Lite nyårslöftsaktigt om hur fab den här sommaren kommer bli och flashbacks till den tiden då vi i princip var fastlimmade.
(Jo jag har något man skulle kunna kalla bildbevis.)
Min kärlek!

Och jag.

Och fågeln!

Det är något magiskt med Z. Få kan få mig på så bra humör som honom.
You made my day honey!

Big Love till er alla!

Helgen började bittert. Jag var sjuk.
Lagom oglad över att missa poolpartyt, drinkarna med tjejerna, och hiphopklubben.

Men det löste sig ju fint. På söndagen brakade, som sagt,  vår huskines av ett garden party som var mycket uppskattat.
Min och Julias roll kunde mest beskrivas som 2 inhyrda beachtjejer som dansade runt i bikini medan de andra åt och socialiserade.

Och igår mötte jag upp en gammal kollega från disney. Hon som var del av vår klassiska partytrio back in 2008:

Jag var moraliskt stöd (eller nåt) under en 10 timmar lång shoppingtur längst med oxfordstreet.
Vi pinnade av på massa bakgator och hittade mycket fint!

Regent street var dressat till tänderna med flaggor. Kan va så att den alltid ser ut så, men mest gissar jag att det har något med det rojala bröllopet att göra.

Vår promenad slutade i Notting Hill där vi intog fish and chips och tittade på alla fina husen:

Vägen hem gick genom vackra Hyde Park:


 
Hyde Park som förövrigt ligger i närheten av MITT NYA JOBB!
På tisdag intar jag Zara!

På "att göra" listan står:
1. Öppna bankkonto.
2. Be om ett försäkringsnummer.
3. Skaffa ett par jobbskor.

Livet är bra fint!

Det är 27 grader ute och vi har trädgårdsparty.

Jag kan fejksmajla.

Och pandan är en sjukt bra Dj!

Glad påsk igen!

Ni som spinkar på mig på facebook har säkert sett att jag hittat glitter på vår köksmatta. Julia var vänlig nog att citera mig;
" Men du. Det här som glittrar så fint på mattan, är inte det snigelslem?"

Så sant som jag sa det. Jag hittade en snigel i badrummet som hade torkat ihjäl. Som man fick karva bort med kniv. För tankarna, inte helt oväntat, till min Cypernvistelse och våra fasttorkade ödlor, med tillhörande pöl, som dekorerade golven:

Hur som haver. Trots feber, sporadiskt bortfall av smak&luktsinne, fågelskit på min klänning och obetalande, nyiflyttad, nyavliden sambo så är livet här enkelt och riktigt fiiint!

Suttit i solen hela dagen.
Betat av ytterligare 100 sidor av en bok som mer och mer börjar likna misslyckad  erotisk litteratur än en komisk bok om en gubbe.
Förlåt, komisk bok om en snuskgubbe.
Förlåt. Han är bara 27. Komisk bok om en snuskpojke.

Nu återstår det bara att äta och vårda min kropp så den är på topp när det är dags för söndagens blomstermarknad och turistgrejer med min påhälsande finska.

Glad Påsk och varma feber- och solpussar på er!

Humöret är långt från toppen. Som att den japanska maten redan passerat hela tarmsystemet.
Lite såhär:

+ att jag är irriterad och har hög feber.
– att jag faktiskt var glad på bilden. Det är jag inte nu. Fast lite ändå.

Anledningen till det här är alltså gruppintervjun.
Missförstå mig inte, jag har en arbetsintervju med butikschefen på tisdag, I passed. Men vilket helvete det var på vägen dit.
Bokstavligen. Jag brann upp.

Tänker er in i min situation; snörvlig med rinnande ögon (och kropp), en enorm huvudvärk och smärta i varje kroppsdel. 
1,5 timme med 15 vuxna som tillsammans gjort en tidsresa till en skoldag i 7års åldern.

Jag förstår att det är ett praktiskt sätt för rekryterarna att sålla bort dom som inte har en intelligens över 7års nivån. Men måste dom behandla oss andra så?

1 timme av självklara frågor som: "vad gör ni om er arbetskamrat sticker 5 minuter innan ert pass och lämnar en hög med kläder?"

Och då ska 15 vuxna människor SKRIKA (högst vinner) i munnen på varandra att dom skulle städa upp och gå hem när det är klart.
(AJ MITT HUVUD)
Surprise, Vem säger inte en sån sak på en intervju?

Jag har inte svårt för att ta en armbågsfight för något jag verkligen vill ha. Men när det gäller att visa upp sig så till den nivån att det börjar likna nåt zoo eller cirkus så backar jag.

Jag undrar om det är dumt att fira min överlevnad med ett glas vin?
Vad tycker min feber om det?