"Vi kan vara hur effektiva som helst i produktionen, men det blir alldeles för dyrt för oss att köra långt utan stöd." säger en Doroteaföretagare. Det är den verklighet som inlandsföretag ställs inför. Det är självklart så för att uppnå absolut effektivit bör man ligga nära marknaden och minimera transportkostnader. Jag har nyss läst om Alfred Weber och hans lokaliseringteori som kom 1909, den säger att man bör verka för så låga transportkostnader och arbetskostnader som möjligt därför bör fabriken ligga antingen vid råvarorna eller vid marknaden. Ska man hårddra resonemanget ska alla producerande företag som inte är beroende av naturresurser på platsen finnas i närheten av marknaden. Det är i så fall förödande för inlandskommuner som ligger för långt ifrån denna "marknad", och vi utgör själva en alldeles för liten marknad. Men det drabbar alla i vårt avlånga land där stockholmsregionen står för mestadelen av köpkraften. Vi ska istället ägna oss åt den typ av produktion vi är duktiga på i förhållande till andra. Råvaruutvinning och råvarbearbetning. Den typen av företag bör finnas i inlandet. Eller serviceföretag som ej är begränsade av avstånd.

Sedan finns transportstödet, det syftar till att hjälpa företag som slåss med stora avstånd för att få till lönsamhet i produktionen. En statlig subvention som "lurar företag att tro att de är konkurrenskraftiga" enligt vissa. Men verkligheten är den att de blir beroende av stödet för att klara effektivt tillhandahållande av varor på en marknad.

Vad som rimmar illa i kråksången är att större delen av stödet utbetalas till stadsregionerna i Norrland (Umeå och Skellefteå), som själva har en marknad och som dessutom har tillgängliga transporter i form av järnvägar och fartyg, att sänka transportkostnaderna med när storskalighet ger stordriftsfördelar.

Jag argumenterar som så att staten vackert kan betala ut stödet så länge de inte satser ordentligt på billigare kommunikationssätt som ex. järnvägen kan bistå med. Kunde vi transportera de varor vi producerat på elektrifierad järnväg kunde staten istället subventionera denna. Det är bättre ur ett långsiktigt perspektiv. För min kommuns bästa: Elektrifiera inlandsbanan och Storuman-Hällnäs tvärbana! Subventionera sedan kraftigt person och godstransporten det är samhällsekonomiskt och rättvist. Det gynnar både företag och privata.

Ingenting emot stödet så länge det är rättvist men inlandskommunerna ska inte komma i andra hand i förhållande till umeå/volvo!