Dold innovationskraft

Idag tänkte jag säga några kloka ord om små samhällens innovationskraft och driftighet. Jag är av åsikten att vi som bor på små ställen generellt är driftigare än storstadsbor. Jaha, tänker läsaren, varför är det bara arbetslöshet och lågt företagande i inlandet då? Det är enkelt förklarat men om vi börjar med att förklara de bakomliggande faktorerna bakom påståendet. Jag anser att det hela beror på ställens "litenhet" och att man på så vis blir sin "egen lyckas smed" så fort det handlar om att göra något, antingen ett arrangemang eller en aktivitet. Den typen av utbud som stadsbor tar för givet och inte behöver tänka på, detta stimulerar inte dem. Det finns många här i Umeå som lever hela liv utan att ha varit delaktiga i idéellt arbete eller varit sammankallande till träffar och sportarrangemang. Jag har själv erfarenhet av båda världarna (stad och land), och jag tror jag har en poäng även om jag inte känner till om det finns forskning som stödjer det. Att driftigheten inte syns i glesbygd beror på svårigheten att driva företag i inlandet snarare än att tesen skulle vara felaktig, det finns inget utbud för företag, och marknaden befinner sig i ett transitionsstadie där den hela tiden blir mindre. Här i stan förundras man dagligen över hur alla företag i smågränder av ex Haga kan gå runt, det måste bero på att det kryllar av människor så även de företag som är oexponerande och kanske inte konkurrenskraftiga överlever. Vill du ha en utmaning? Driv företag i inlandet, de företagare som överlever där är av rätta virket! Även om många skulle läst marknadsföring, småföretagande och redovisningskurser. 😉 Det långsiktiga problemet är dock att alla driftiga i och med kunskapssamhället numera lämnar glesbygd för att studera, vilket kommer få ödesdigra konsekvenser för de kommuner som inte kan erbjuda attraktiva arbeten/marknader för dessa att återvända till.