Recept

Funderar om jag skall satsa på en karriär eller rädda min hemkommun från undergång? Finns det fortfarande tid för det, är det ens ett rationellt val? Sen tror jag ödmjukt heller inte att man kan dra iland ett så stort projekt själv. Drömmen vore att man fick handplocka in hela SU-programmet och ersätta pensionärerna med dessa. Men hur attraktiv är en utflyttningskommun som arbetsgivare? Det är sorgligt nog lättare sagt än gjort att förvärva kvalificerad arbetskraft idag, och värre blir det. Det finns 289 andra kommuner och tusentals andra företag att välja bland. Samtidigt som pensionsavgångarna nu överstiger antalet som kommer in på arbetsmarknaden, det är som upplagt för arbetsbrist. Man har inte råd att vara insnöad, när man inte har möjlighet att tävla med incitamentet "lön" måste man tävla med andra mjuka värden, jag tänker på kvalité och möjligheter. De möjligheter det innebär handlar om att vara del av en liten administrativ kärna, där alla har översikt över hela organisationen, småskalighet är inget att förringa. Likna det gärna vid exemplet fordismen vs. ingenjörer. – Arbetarna blir ostimulerade vid fordismens löpande band, i en liten kommun får du likt ingenjören bygga hela bilen, du har översikt och är med i att skruva samman varje unik del till en helhet.

Sen måste det göras något åt politikerna. De är förvisso endast brickor i spelet men det går kanske att stimulera fram personer från massan som faktiskt har något vettigt att säga, synd bara att oavlönade politiker ofta är den värsta sortens politiker. Det blir ofta de människor som inte helhjärtat kan satsa på politiken dvs. antingen är pensionärer (fallet Storuman) eller arbetsskygga drönare. De verkligt snillrika människorna, som tänker kreativt varje dag (tänker främst på egenföretagarna), arbetar oftast två heltider och har inget utrymme för engagemang i politiken och avlönade proffspolitiker är det ont om.

Förmodligen fnyser kommunen åt detta, men de anar inte hur nära en lösning detta är. Att fnysa är motsatsen till att vara öppensinnad, åtminstone i min bok. Det sägs att erfarenhet stiger med åldern, är egentligen inget snack om den saken. Men det finns en sak som bevisligen är viktigare än detta och det är nya idéer och innovationskraft. Att vara ny i gemet är att vara driven, energirik och tjänstvillig. Vilka alla är bristvaror i Storumans kommun. Det räcker inte med att man anställer en person under 30 det måste in nytt blod så att dessa är i majoritet, så att de får utrymme och tas på allvar. Snart kommer den avgångsutopin att inträffa, men via pensionsavgångar. Dryftade för ett tag sedan ärendet med en kommunalpolitiker, där jag beskrev läget med ordet "gubbpatriarkat". Det är just detta som står i vägen för nya ansikten och nya idéer. Flera drivna unga jag pratat med håller med om detta "hinder". Snälla rara, gå händelserna i förväg och sök med ljus och lykta efter stjärnor som inte räds en omöjlig uppgift. Våga släppa på stoltheten och stig tillbaka, all respekt men ingen är unik eller oersättlig. Vad som dock försvårar är det underlägsna utbudet.