Hur effektiv är Alkoholskatten egentligen?

”Idag köps cirka 57 procent av alkoholen vi dricker på Systembolaget, runt 10 procent köps på restaurang och krog. Men den återstående tredjedelen köps på annat håll, antingen bränns den hemma eller så importeras den.” Detta inbegriper något förenklat var tredje öl eller cider som dricks i vårt avlånga land. På den konsumtionen finns ingen kontroll.

Med lägre skatter minskar incitamentet till arbitragehandel dvs. att åka utomlands och storhandla, för att sedan sälja eller konsumera här hemma. Lönsamheten fasas ut, detta redan vid små sänkningar. Och på så sätt minskar den ickekontrollerbara försäljningen; det blir inte lika lätt för minderåriga att få tag på alkohol om tillgången på den enbart finns på Systembolaget. Det hävdar lobbygruppen som är för, bland andra Sveriges bryggerier.

Alkoholen för med sig en mängd olika samhällskostnader som inte betalas genom den nuvarande alkoholskatten. Enligt nationalekonom Anders Jonsson kostar alkoholen vårt samhälle 150 miljarder kronor per år, alternativt: som Svenska dagbladet skriver, kostar alkoholkonsumtionen oss cirka 50 Miljarder per år: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/supen-kostar-50-miljarder_4705483.svd

Enbart 10-11 miljarder kommer in varje år i alkoholskatt. Varför ska alkoholbrukare vältra över kostnaden för alkoholens skadeverkningar på samhället? Ska det finnas någon rättvisa måste alkoholskatten höjas. Så säger motståndarna. Välfärdssamhället får ”solidariskt” stå för kostnader, du och jag betalar notan när effekterna av alkoholen skördar liv och egendom. Bakom hur många olyckor är inte alkoholen den gemensamma nämnaren?

Men fetma kostar också stora summor pengar liksom rökning och andra laster. Ska man som medborgare tvingas ingå avtal för sin egen förtäring? Den liberala delen av mig ryser vid blotta tanken på ett sådant samhälle, är vi inte förståndiga nog att ta våra beslut själv och ta konsekvenserna av dem. Är inte det vad det innebär att leva, ska detta inskränka gemene mans rättigheter?

Enligt min mening kommer folk alltid att dricka oavsett priser, alkoholen kommer hitta alternativa vägar från produktion till förtäring. Visst kostar alkoholen pengar för staten men finns det inte alternativa lösningar än enbart högre priser, kan inte individen ta ett större ansvar för sitt handlande? Är det fylla som gäller till varje pris? För studenter är alkoholen ofta subventionerad på studentuteställen, detta leder mig veterligen inte till att farhågorna med ökad konsumtion och ytterligare kostnader besannas.