Västerbottnisk transportkorridor, nära eller långt borta?

Blåvägen styrelsen är en sammansättning kommuner mellan Rana i Norge och Umeå i Sverige. De vill verka för en gasledning, nya järnvägslinjer samt en gemensam storflygplats. Det är helt klart olika preferenser där Norge vill ha en viss sak och sverige en annan. De vill ha bättre avsättning för sina fossila bränslen medan vi vill ha mer lukrativt utbyte med ett rikare Norge. En järnväg mellan Mo och Storuman vore grymt avgörande för vår framtid, jag gillar tanken, men är samtidigt medveten om den enorma investering som skulle krävas om man minns botniabanan. Men en ny elektrifierad järnväg mellan Mo och Storuman samt elektrifiering av sträckan Storuman- Umeå skulle lyfta hela inlandet som hela tiden blir kringskuret av flygplatser som lägger ner. El är framtiden, och också det enda hållbara transportsättet i vårt land. Man kan säkert se på järnvägen med stor skepsis, men vi har något annat än befolkningsunderlag. Nämligen malmer och mineraler som en järnväg för både gods och personer kraftigt gynnar. Då skulle Västerbottens inland på allvar kunna producera och dessutom i min mening bli attraktivare med bättre transportsätt. Tror att ett eventuellt resultat dikteras av Mo och Umeå men också av staten (viktiga angelägenheter), det lär bli en kompromiss. Men infrastruktursatningar av denna magnitut konkurrerar med andra landstings intresseområden. Exempelvis vill man i våra grannlän gynna andra viktiga transportkorridorer. Men jag tror att vi har ett ess i skjortärmen och det är gruvdriften, det ska vi UTNYTTJA.

Vi får hoppas konjunkturen vänder så hållbara satsningar kan genomföras! Varje normalbeskaffad inidvid förstår ju att inte regeringen är tågfientlig.