Sportens finrum

Läste kommentarena på vk:s Storumandel och förutom diverse standard- antagonism, anklagelser och polarisering fanns där en del kloka kommentarer (2%). Jag fastnade för resonemanget kring en kanske trivial fråga som handlade om vem som skulle få stå som avbild vid välkommen till storuman tavlan aka. "Wall of fame". Nu står Björn Ferry där efter att som manlig skidskytt tagit det första OS guldet på länge för Svenskt vidkommande. Han är onekligen den största idrottaren i södra kommundelen men frågan är om han är störst i hushållet? Han är gift med armbrytaren Heidi Andersson som för en tid sedan bärgade sitt åttonde eller var det nionde VM Guld i sin sport. När Ferry står vid skjutvallen vet man att det smyger sig in en bom någon gång här och var och när han inte är iform så förlorar han, inget ont med det han är trots allt bara människa. Men inte Heidi, som den maskin hon är presterar hon igen och igen och detta i det tysta. För armbrytning är en ful sport utanför finrummet där skidskyttarna vallar skidor. Detta trots att båda sporterna genererar lika lite cash. En fotbollsspelare av högsta klass spenderar mer på fruntimmer och dricka en utekväll jämfört med vad dessa bryter och skjuter ihop på en MÅNAD. Det är förresten irrelevant, vad jag vill få fram är varför värderas sporterna olika högt? Sett till antalet utövare är det väl enormt många fler som provat på att bryta arm än som åkt sig svettig för att sedan skjuta på en tavla med en ärtsnärtare. Utan att ha siffror på det skulle jag tro att det går 10000 armbrytare på en skidskytt.

Är det då en könsfråga, är det p.g.a. att Heidi är kvinna som hon blir utan porträtt vid infotavlan? Jag tror inte det, eftersom jag har svårt att se en manlig armbrytare röna svenkt intresse. Heidi är större i sin sport än vad Ferry är i sin. Heidi är (nästan) som Björndalen en gigant med stort favorittryck.

Spika upp ett porträtt till i "Wall of fame"!