Ambivalens kring svensk vargstam

Svenska vargstammen är ett fortsatt hett ämne här hemma i Sverige, dess vara eller inte vara har det dividerats rätt mycket kring. Jag skall inte ta parti för endera sidan i detta blogginlägg även om min åsikt är lika klar som Långvattnet (Hade jag tänkt säga) stryk det. Jag konstaterar bara att min fiendes fiende är min vän.

"I ett brev till regeringen betonar nu EU:s miljökommissionär Janes Potocnik att reglering av varg genom licensjakt, och ett införande av en maxnivå för stammen, troligen strider mot EU:s strikta direktiv för bevarande av rovdjur."

Den upprepade EU-kritiken förändrar dock inte den svenska regeringens vargpolitik. Det är ju bara EU… Men nu har röster höjts från annat håll nämligen FN. 

"James Anaya, FN, uppmanar Sverige att anpassa rovdjursstammarna till en nivå som rennäringen tål, och att rovdjursdödade renar ska ersättas fullt ut av staten." Det är en skarp kritik av svensk rovdjurspolitik men kanske mest av allt skarp kritik av sveriges samepolitik.

Situationen anses vara värst i Sverige av de undersökta nordiska länderna, vilket för mig till slutklämmen. Nu är det bara att välja, antingen skjuta av mer rovdjur eller mer lappar. Jag tycker att det är uppenbart vad som behöver göras. Sveriges starkaste lobby kommer gå vinnande ur denna strid, lika säkert som vapsten kommer klara sig undan jaktbrott. Nu törs jag inte skriva mer, vill inte vakna upp bunden till en fjällbjörk.