Regn över AIK-land. Trist och grått. Kanske finns det en glädje i att regnet tar bort snön som ligger kvar. Totalbevakningen av terrordådet i Stockholm håller på att minska och hålla sig inom ramarna för ordinarie nyhetssändningar. Men det ligger en tung, blöt filt över Sverige och vi vaknar upp i ett land som kommer att byta skepnad där vi kommer att välja bort en del av friheten med intrång i integriteten för att ge plats åt mer trygghet genom mer bevakning, fler kontroller, poliser och bevakningskameror – och hårdare tag mot hemvändande IS-krigare och en snabbare utvisningsprocess för de som inte uppfyller asylrätten. Vi måste vara vaksamma så att detta inte leder till en kollektiv bestraffning av ALLA muslimer och av de som verkligen flytt helvetet i Syrien (och andra krigshärdar) och FÅTT asyl i Sverige.

Idag och i morgon ska jag tillbringa min tid på Medlefors folkhögskola tillsammans med de övriga ambassadörerna i Hjärnkoll i Västerbotten. Ska själv hålla i några av programpunkterna. Ska bli trevligt. Att träffa likasinnade, i det här fallet personer som lider av psykisk ohälsa men som valt att åka runt och berätta om sina erfarenheter, har i sig en läkande effekt. Bättre än piller. Jag har upplevt detta tidigare, dels när jag gick två gruppterapier i ADHD och Bipolär sjukdom, dels under alla de AA-möten som jag under åren besökt. Det kan ibland var svårt att beskriva för en utomstående hur livet kan vara att leva på ”månens baksida” – men i grupper med likasinnade så kan det räcka med en blick för att nå fram till en förståelse.

För övrigt lär det vara så att vi med stigande ålder blir snällare och mer medkännande. Vi har med åren fått en högre social kompetens – eller så har vi kommit fram till att vi vet att vi ingenting vet, att sanningen är relativ och att vi helt enkelt inte orkar käfta emot längre.