Julstäd

Ska det verkligen vara nödvändigt?

Man virvlar upp en massa damm som andra stackare måste inandas. Stora moln av damm som rör sig i rummet för att sedan sakta lägga sig på exakt samma plats igen.

Julgardiner söks med blåslampa och röjsåg. På de mest förnuftsvridna ställen kan man finna dem om man har en ofantlig tur. I år fann jag dem under madrassen där de legat i press sedan förra julen. Troligen en förhastad panikartad handling vid ett oanmält besök.

Fler sådana panikartade händelser verkar ha skett under årets lopp. Öppnar man klädskåpens dörrar kan vad som helst ramla ut. Det kan vara kupévärmaren man sökt sig blå efter eller ett halvfullt påskägg med förtorkade karameller. Det kan vara en trasig bakelittelefon eller helt enkelt en halväten knäckemacka. De röda tomtedukarna lyser med sin uteblivelse.

Öppnar man badrumsskåpet och grundligt studerar alla burkar och förpackningar kan man få ett mindre anfall. Där återfinns dyra parfymer sedan nittonhundra kallt. Medikamenter mot klåda, insektsbett och oidentifierad hudirritation från sekelskiftet. Mjukgörande salvor 900 f.Kr., skyddande salvor mot solens strålar sedan sommaren 1974 och lindrande salvor mot vattkoppepidemin i första klass.

Konstigt att man får ha topsen i troslådan.

Under badkaret uppenbarar sig världens skattgömma. Förutom svart ihop kletat gammalt damm, kan man med säkerhet finna både 16 års försvunna cd-spelare och Mr Charmings borttappade rakapparatssladd. Bland en uppsjö av engångsrakhyvlar, tomma schampoflaskor och tubsockor.

Visst skulle jag behöva städa men varför just i jultid när jag har så mycket annat att göra?

Ingen av mina gäster på dopparedan är av utmärglad mikroskopisk storlek. Ingen skulle av misstag kunna rulla in under badkaret.

Inte någon skulle snokande öppna mitt klädskåp sökande efter en kupévärmare till sin bil.

Ingen kommer att be om solskyddsfaktor måhända något mot ohyra.