När kvinnor fiser luktar det alltid Liljekonvalj

…favorit i repris…

Tänk att en osynlig helt normalt förekommande liten ting kan väcka en sån stor uppståndelse. En liten självproducerande bubbla som bara har en enda önskan här i livet, att släppas fri. Fri ut i den stora sfären att blandas med alla andra bubblor.

Vart tar de egentligen vägen allihopa?

Problemet är väl egentligen inte att de luktar. Trots att en del faktiskt gör det.

Problemet är att de låter.

De som låter allra mest brukar oftast vara som en frisk bris full av lekfull energi. Man hör att de är många och att de har roligt.

Andra är lite dovare till sinnet. Smyger sig ljudlöst fram likt en tung dyster ensling. De äger kraften att brännas och har separationsångest. Man försöker att förflytta sig lite obemärkt, för att frigöra sig men de vägra släppa taget.

Sedan har vi överraskaren, den lille filuren. Kommer från ingenstans, kvick och ljudlig. Borta innan du hunnit blinka.

Vad var det?

Vem var det?

Alla tittar frågande och drar efter andan. Antingen av skam eller av bekräftelse.

Var där en fis?

Kvinnor fiser aldrig…

En fis följs oftast av minst ett leende. Det spelar inte så stor roll i vilken ålder. Allra mest roar de väl män. Släpps en fri så ska den alltid bräckas oavsett om det är någon på gång eller inte. Får de inte fram någon liten odör kan de istället i timmar berätta om den fis de lyckades pressas fram förra veckan – konsistens, tid och decibel.

Så gör inte kvinnor…för vi fiser aldrig.

Vi skrattar inte heller när män gör det. Vi tycker att de är ohyfsade. En gen som blivit kvar hos dem sedan grottstadiet.

Då var det säkert den man som kunde lägga av den största brakaren som hade den största makten. Ljudet och lukten höll antagligen vilda djur och insekter borta i veckor. Det skyddade oss kvinnor från faror med sina stora fisar. Vi kvinnor klarade ju inte detta själva eftersom vi inte fiser. Denna gen och denna kraftutövning om härskartiteln lever tyvärr kvar som svanskotan. Den är överflödig. Vi kvinnor vet ju det.

Vi kvinnor fiser som sagt aldrig. Om vi mot förmodan någon enstaka gång iallafall skulle göra det så:

Luktar det alltid Liljekonvalj – Glöm aldrig det!