Uppstrålning

Föräldrar har ofta en oro och en rädsla när barnen börjar bli så stora att de obehindrat kan vara ute och leka själva. Det kan handla om lite olika saker men oftast handlar det väl om ”fula gubbar”.

Man talar ofta med barnen om detta fenomen och förklarar noga farorna:

– Aldrig tala med främmande personer.

– Aldrig följa med någon som lockar med godis.

– Aldrig hoppa in i en bil för att visa färdvägen.

– Aldrig släppa in främlingar när man som barn är ensam hemma.

I ett annat uppfostringssyfte talar man om för barnen:

– Krama nu Farbror Konrad som du inte sett sedan du föddes. Han är mammas kusin och bor i Växjö.

– Var så snäll och håll upp dörren till Farbror, han har så många kassar med varor att bära.

– Svara nu artigt när Farbror frågar hur gammal du är.

– Spring efter Farbror som går in i den röda bilen. Han glömde tidningen på varubandet.

När 21 år var liten såg han en bild på en ”ful gubbe” på TV och sa tvivlande:

– Den där fula gubben var ju inte alls ful. Han såg ut som Pelles pappa.

Någonstans där hade det felat i min uppfostran och jag hade glömt kanske den viktigaste informationen någonsin.

Personligen är jag nog mest rädd för att bli uppstrålad av ett flygande Tefat. När andras mammor ropar genom fönstren:

– Olle, akta dig för pedofilerna!

Så ropar jag:

– Se till att du är hemma innan det blir mörkt annars…

– Jaja jag vet mamma. Annars blir jag uppstrålad av ett flygande Tefat.