Folkilsken

Sanningen är ju faktiskt den att jag inte alls köper kläder speciellt ofta.

Egentligen skulle jag för husfridens skull köpa betydligt fler kläder än några enstaka plagg per år.

Jag tycker oftast att alla kläder är asafula men råkar jag mot all förmodan hitta ett enstaka plagg är det stört omöjligt att få in mig i provhytten.

Vad är det för fel på alla speglar i alla provhytter i alla affärer i hela stan? Vad är det för superklantig ljusinstallatör de alla verkar ha använt sig av?

De konvexa speglarna kan få vilken okokt spaghettitarm som helst att se ut som en uppblåsbar Barbara, storlek explodera när som helst.

De enorma vikbara backspeglarna skvallrar om överraskande bullhäng över BH bandet mitt bak på ryggen. Vid vilken ålder började fettet lagras bak på ryggen?

Runt mina lår verkar asteroidbältet numera ha förlagt sin bana med tanke på antal kratrar efter antal meteoritnedslag. Lårens baksida är lyckligtvis täckt av slapprumpan som visserligen vållar blåmärken i knävecken.

Det superba strålkastarljuset i provhytterna torde väl hellre vara menat som obduktionsljus. Inte längre kritvit i huden utan numera genomskinlig. Blodådrornas pulserande kan lätt följas i den konvexa spegeln likaså det lilla och stora kretsloppet.

Maken springer omkring som om han hade en dynamitgubbe uppstoppad i röven samt nyss blivit anställd på stylingakuten och lassat den saloonslika tortyrkammardörren med obestämbara gräsliga prövbara textilier.

Som bara vid blotta åsynen framkallar ofrivilliga svallningar under slapprumpan! 

Själv har jag rest ragg på riktigt och sliter i vrede av mig skiten men är noga med att torka den lackande svetten både under slapprumpan och hängpattarna med kollektionen innan jag kastar dem över saloondörren och fromt folkilsket förklarar att jag inget ska ha.

När maken sedan säger till mig:

– Nä, om vi skulle ta och försöka hitta en ny väska till dig…

…måste jag ta mig en ordentlig funderare?

Exakt när i mitt ringa 46-åriga liv förvandlades jag till ett omyndigförklarat intetsägande litet våp med bristande smak samt rådande stil?

Var det ungefär samtidigt som maken förvandlades till en inspirerande modeguru med en tills nu dold konstnärlig ådra?

Är det han som med känsla för mode och kärlek till textilier har dikterat trenderna bakom lyxiga designerväskor kanske?

Nämen det är väl bara att klippa min nuvarande jävligt fula väska i småbitar och pressa ner den i mixern. Köra ett par rejäla varv, blanda med hallonsylt och slutligen trycka in bosset under någon storsten bakom vattentornet.

Kanske att en räv hittar sörjan och käkar upp den. Då kommer väskan garanterat att sluta som den illaluktande tarmuttömning min modeguru har fått den att framstå som.

Shopping är inte min grej helt enkelt jag blir folkilsken av det!