Receptnostalgi

Jag har städat och sorterat och sanerat bland mina recept. Oftast vet jag vad jag söker men får bläddra förbi ark med småkakor och wokad lövbiff och fyllda paprikor som jag aldrig tillagar innan jag äntligen hittar vad jag söker.

Att städa bland mina recept är som att kasta bort delar av mitt svunna liv.

Bakom en gammal lönespecifikation från Kista när jag jobbade i Stockholm år 1985 hittade jag ett recept på en räkgryta. En räkgryta som jag aldrig har tillagat och än mindre är sugen på i dagarna nu. Men jag minns bestämt att jag fick det av min goda vän Eva i Gävle

Bakom ett recept på kladdkaka hittade jag en förteckning över vad hyrorna för olika storlekar på lägenheter hos Stiftelsen Holmsundsbyggnader år 1992 kostade. Mellan Kommunals avtalsbok från 2007, som jag helt klart måste ha fått av Nettan och två reflexer fanns ett recept på Play-doh, som min dotter fick av min mor när hon var liten. Nu är hon 25.

Handskrivet på en helt vanlig pappershandduk som finns i ett litet skåp av plåt på offentliga toaletter finns det bästa receptet av alla – Indonesisk kyckling. Det är det där receptet med sambal, soya, grädde osv. där filéerna simmar i en härlig kryddstark svart sås och man kan med fördel i stället ta kotletter eller fläskfilé. Det fick jag av min arbetskamrat Anita för flera hundra år sedan.

Det är just det att jag just minns när och vem jag fick recepten av som gör det så mycket svårare att kasta.