Fostringslist

När vädret är trist och hjärnan är seg kan man få leta bland gamla texter för att få till ett blogginlägg. När jag då läser dessa gamla texter med fostringsinriktning kan jag förundras över att mina barn trots allt blev ”normala”.

När 25 år var 14 år tänkte jag att det var dags att lära lite om livet. En överlagd fostringsmetod hade formats i min listiga hjärna.

Vid tonårens början ska det mesta ”provas på” och ju högre åren i tonåren blir desto fler oöppnade paket finns att undersöka.

Hot, våld och förbud föder ett tvärtom beteende samt ett intresse. Vad kan i tonåren vara mer fascinerande än att prova det förbjudna?

Alla fall yngel avlad av mig!

Alltså torde en flyktig upplysning som i förbifarten kanske bättre fästa. En information sprunget ur en likgiltig moders mun med blicken mer fokuserad på disktrasan.

– Tänk vad utvecklingen går framåt, sa jag lugnt ugnsgnidande.

– Suck!

– Ja, tänk bara om man på min tid hade vetat vad man nu vet, om cigaretternas biverkningar.

– Gäsp!

– Ta till exempel det här med att brösten slutar växa när man börjar röka.

– Vaddå? sa plötsligt en mycket vetgirig och spikrakryggad då 14 år.

– Jamen tänk om forskarna hade vetat vad de vet nu. Tänk om jag hade fått veta att brösten slutar växa när man tjuvröker, då hade jag aldrig testat.

– Är det sant, sa en rödkindsblossig-stirra-under-tröjan-genom-halslinningen-förtvivlat-tjuvröks-ångrande-då-14-år.

Dramatenmoderligt undersökte jag grundligt de fastbrända ostresterna på ugnsplåten som den betydelsefullaste rest för stunden.

– Tror du att jag skulle ha haft så här små bröst om jag inte hade tjuvrökt när jag var liten, sa jag pekande på mina obefintliga behag.

Obrydd studerade jag ingående ett recept ”Grahamsgrynsgröt” ur Vår Kokbok och såg i ögonvrån hur då 14 år skyndsamt gick in i sitt rum med den trådlösa telefonen i högsta beredskap.

När jag för ett tag sedan berättade för en bekant om min list, spärrade nu 25 år upp ögonen och sa:

– Va! Var det bara lögn?