Dysenteri eller kolera?

I dag är det precis åtta dagar sedan jag började känna mig lite krasslig och exakt lika många dagar sedan saker som ramlade ner i toalettstolen inte längre var i normal brun fast form utan mer som Niagarafallen.

Förra helgen missade jag en säkert helt galet underbar möhippa där vi skulle åka räkbåten och sedan parta på abonnerade Sjöbris.

I veckan har jag missat massor av lärorika timmar i skolan där vi skulle lära oss det nya redigeringsprogrammet inDesign. För alla som känner mig så vet ni att jag verkligen hade behövt dessa lärotimmar.

Jag skulle egentligen arbeta den kommande helgen men givetvis var jag tvungen att sjukskriva mig då jag ännu inte vet om denna åkomma smittar – en fattig student har inte råd att sjukskriva sig.

I dag tog jag tag i saken och i bårläge masade jag uttorkad och kraftlös ner på vårdcentralen och lämnade ett avföringsprov.

Jag har alltid sagt att man måste se ”det lilla i vardagen” och försöka vända det mesta till någonting positivt så:

– I allt detta elände kan jag meddela att jag inte längre har något behov av att slösa dyrbart springskosulmaterial runt barkspåret ty sommarens grillmage är blott ett minne…