Blomman som vägrade bada

Jag har varit långt ner i avloppet i dag. Både under badkaret och under handfatet. I vår familj är det jag som är avloppsrenserskan. Maken är mer musikskaparen och plattsläpparen och stå-på-scen-och-ge-fans-vad de-vill-ha-aren. Jag är mer kloakkvinnan som försöker skala bort andra människors geggiga hudavlagringar från insidan av avloppsledningar. I dag körde jag ett rensband ända ner till Storkonsum och ur avloppet kom Chewbacca. Jag önskar att jag var bra på någonting annat som till exempel att pyssla med blommor, men det är jag inte.

Både min mor och min svärmor och mina vänner har en ömsint förmåga att om våren komma förbi med allehanda självodlade små späda växtligheter. Ibland får jag hjälp att sätta dem i jorden och sedan är det meningen att de ska skötas och vattnas och bli så blommigt fina. Av mig. De ska bilda fina matchande mönster eller klättra efter små snören eller något sorts galler. I min trädgård.

Sällan blir det så.

Jag har en orkidé som jag länge varit oerhört stolt över. Jag fick den i februari på min födelsedag och den blommar fortfarande så vackert trots att jag inte vattnat den nämnvärt. Här om dagen var jag på tjejmiddag och alla mina vänner med illgröna fingrar bytte givetvis odlingstips så här inför våren. Jag lyssnade på ett halvt öra och till min fasa snappade jag upp att orkidéer inte ska vattnas utan ”ställas i vatten” för att själv suga upp den mängd vätska de behöver.

Så fort jag kom hem tappade jag upp ett bad åt mitt ståtliga blomster och försökte lyfta upp växten ur krukan. Men en kniv försökte jag lossa lite runt kanterna men blomman gick inte att rubba. Jag ropade på maken som försökte med manliga muskler men blommar vägrade bestämt att lämna sin kruka. Jag ställde tillbaka kreationen på sin vanliga plats och tänkte att någonting rätt måste jag trots allt ha gjort eftersom den fortfarande blommar.

I går kom min kamrat på besök. Hon som hade yppat hemligheten om att orkidéer ska bada. Lite försyn framförde jag mitt problem om växten som vägrade lämna sin boning. Inte lika försynt svarade min kamrat:

– Men lilla Lotta det här är ju ingen riktig blomma förstår du, inte har du väl vattnat den här sedan i februari?