Polisen..?

Solen stod redan högt på morgonens himlavalv och strålar glittrade på vattenytan som miljoner små speglar. Vägrenens buskage gungade av skönsjungande fågelsång och en ljum bris smekte trädens bladverk. Morgonen efter ett tio timmars nattpass var egentligen för vacker för att vara sann och visst var det någonting i den vackra landskapsbilden som inte hörde dit.

Mitt på den asfalterade körbanan låg ett människoväsen, stilla och utsträckt i sin fulla längd.

Eftersom jag i tidigare gryningar hittat både människoväsen med decimeterlånga jack i huvudet efter svartsjukedrama och trottoarvilande pundare täckt av blod efter vapenattacker, vet jag att man måste vara försiktig när man närmar sig sårade själar.

Jag stannade bilen, vevade ner rutan och utbringade små försynta vakna hallåanden!

Jag funderade ett ögonblick på att ringa polisen. Vilket för stunden bedömdes vara den enklaste lösningen eftersom människoväsendet inte kunde ligga på den hårda asfalten med fara för att mosas under ett nyinköpt sommardäck, okontrollerat av en morgontrött förare.

Jag funderade vidare och tänkte att människoväsendet kanske var i akut behov av insulinvård, alternativt överförfriskad efter en firmafest men också fanns tanken att det kunde ha svepts en cocktailblandning av varierat narkotikainnehåll där människoväsendet hallucinerande skulle se mig som en hotfull drakhona?

Jag knäppte upp bilbältet och närmade mig människoväsendet så fjäderlätt en möjlig hotfull drakhona bara kan. Den rakade skallen och de tatuerade bara armarna verkade till en början fientlig, skapade av fantasier i mitt eget morgontrötta huvud. Jag petade lite försiktigt på den bara hud som inte bar spår av en tatuerares nål. Genast gav människoväsendet ifrån sig en öronbedövande snarkning och det igenkännande ljudet övertygade mig lättat att detta rörde sig inte om någonting annat än en enkel överförfriskning.

Ännu en arla morgonförare stannade till på den asfalterade körbanan. Denna kände mycket väl till människoväsendet och förklarade att detta var en mycket aktad familjefar och fortsatte med att vem som helst kan gå lite för hårt ut när det som bjuds är gratis. Tillsammans baxade vi in familjefader i framsätet och körde mot den adress som den arla morgonföraren mycket väl visste var rätt för den överförfriskade.

Där i bilen såg jag att tatueringarna på familjefaderns armar skvallra om olikformade bokstäver som tillsammans bildade kärleksfulla barnnamn och var med det hela ganska nöjd att jag inte ringt polisen.