Frukost behöver varken vara trist, överarbetad eller ett dystert måste.

Öppna bara kylskåpet, rafsar ihop delikatesserna och vips har du en omelett med halloumi, cocktailtomater och fetaost.

Jag är inte särskilt förtjust i godis. Godis är sött och jag är mer en salt kvinna. Tänk chips istället för geléhallon. Hellre en pizza med fetaost än ananas. Soltorkad tomat i sallad istället för melon. En rostfri pyttig skål fylld med oliver invid en iskall öl är en bättre kombo än med karamellkungens plockgodis. Oliverna ska innehålla kärnor. Det är ett gynnsamt fredagsmys att gnaga på de små läckerbitarna.

Men om sanningen ska fram så måste jag erkänna att jag ibland faktiskt får ett enormt godissug. Ganska exakt en gång i månaden. Ganska exakt några dagar innan lingonveckan, kommunister i lusthuset, indianer i vassen, sylt i tratten, ketchup i kanoten – ja kärt barn har många namn.

Just nu är det ibland.

Men för den sakens skull får det inte vara vilket skräp som helst. Jag stoppar med glädje i mig en dubbeldaim eller Ahlgrens bilar – med fördel de sursockrade. Bilar och choklad är min grej i godisvärlden.

Förstå min lycka då jag här om dagen hittade dessa:

….som är tolv år och steriliserad har aldrig tidigare varit spårlöst borta. Har hon inte kommit hem i tid så har det snarare berott på att familjen inte varit hemma och öppnat dörren i just samma ögonblick som primadonnan behagat känna hemlust.
För en vecka sedan så stack hon plötsligt iväg och försvann spårlöst!
Vi har gått promenader, frenetiskt lockat med familjär jargong, involverat släkt och vänner och lagt ut efterlysningar på Fejjan.
I exakt samma stund som maken sa:
– Nu har jag lagt ut en efterlysning på Blocket…
…tryckte jag hårt på publiceringsknappen på min blogg med samma efterlysning.
Fyrtiofem sekunder senare ringde oväntat makens mobil!
Det visade sig att Fröken Fräs tillbringat den senaste veckan på orten Norra Åsen – som kattvägen mätt egentligen inte är särskilt långt hemifrån. Där i en stuga alldeles intill ett vattenbryn, säkerligen smockad med sprattlande abborrar, brygga och tillhörande båt, vidunderlig outforskad skog och total avsaknad av störande fordon, bodde en herre som uppmärksammat den nya sommargästen.
Denna herre hade kontrollerat halsbandets spritpennsprintade mobilnummer och bemödade sig med ett samtal – till min make.

Nu är hon hemma och rymmer man hemifrån vid enbart tolv års ålder finns inget annat straff än utegångsförbjud.

Enkelt!

Någon som sett Fröken Fräs..?
Hon har halsband med telefonnummer och borde stryka omkring i närheten av Bryggargatan i Holmsund!

Vaknade kl.15.00 av att en otroligt enerverande telefonförsäljare ringde. Flög upp ur sängen, drog på kaffet och hoppade in i duschen. Uppskrubbad, yrvaken och med rosendoftande balsamrester som dröp efter ryggen svepte jag en rykande kopp på stående fot. Förvånat upptäckte jag att klockan i köket inte var mer än 11.00.

Eftersom jag arbetat i natt och inte sovit mer än 3 timmar kändes denna ovälkomna attack inte rättvis.

I den sömndruckna förvirringen förbannade jag Folksam Ömsesidig Sakförsäkring och funderar fortfarande hårt på om jag känner någon torped i närheten av 08-området.

…photoshop eller kan jag möjligen ha legat i buskarna med ett megaobjektiv och smygfotat grannarnas växtligheter?
Inte alls!
För det första är min megakamera obrukbar efter förra helgens badtunnedopp och för det andra har mina grannar inget växthus, utan mer ett kötthus, där det växer kaniner.
Vet att det är svårt att förstå men i mitt växthus knakar det.
Mobilfotobevis: