Månstrålens tröst

Hittade en gammal text i byrålådan. Temat var kärlek och jag försökte tänka lite annorlunda:

Jag är försiktig och tuggar med min mun stängd. Lutar mig fram över bordet. Då borde det inte ramla smulor på det skinande golvet. Vaxdukens alla blommor luktar starkt av plast. Den är ny. En smörklick ligger vid den röda rosens blomblad. Jag kikar under min alltför långa lugg. Hon har ryggen vänd mot mig. Trasan gnider frenetiskt mot den redan så blanka diskbänken. Försiktigt stryker jag med tummen över blombladet. Smöret smakar salt och är varmt. Det smälter i min mun. Känns glatt mot mina tänder.

En hand, våt av disktrasans gnidande, träffar med stor kraft sidan av mitt huvud. Jag borde vara beredd men faller handlöst in i stolsryggen bredvid. Mina andetag upphör. Jag vågar bara titta ner i golvet. Det rinner varmt från näsan ner över min mun. Små röda droppar fläckar det skinande golvet.

Under min lugg ser jag att hennes mun rör sig fort. Mitt bröst känns trångt. Inte förrän den gula diskhandsken ruskar hårt i min arm, andas jag igen. Röda droppar fläckar skåpluckan i köket när mitt huvud skakas fram och åter. Ju mer hon sliter i min kropp desto finare och fler blir blodstänken. Det ser ut som en röd solfjäder mot den vita luckan. Dropparna på luckan rinner i fina små bäckar. Längst ner stannar de upp. Sedan fortsätta ner på golvet. Där blir en röd rak linje.

Cementens grova yta känns kall mot min rygg. Mitt nya fina linne är fläckat. Fläckat av min klumpighet. De vackert broderade rosorna syns knappt mer. Blodet har torkat och etsat sig fast. För evigt. Ett bevis på min dumhet. Det har hon sagt.

Jag kramar hårdare om mina knän. Fukten och kylan gör ont mot min rygg. Det är svårt att andas genom näsan där blod torkat. Det värker i min panna och svider på min arm. Det är mörkt men jag är inte rädd. Jag har varit här förr.

Oroligt kastar jag mig fram och tillbaka. Drömmer om vintern och min borttappade jacka. Jag fryser så jag skakar och är rädd.

Plötsligt sitter jag yrvaken i min säng. Månens stråle lyser genom ett litet hål i rullgardinen. Det blir en cirkel på min gula tapet. Jag skakar av köld och upptäcker att det är blött i sängen. Jag andas inte. Det prasslar till och jag blir kall av skräck. Min hamster, min kära lilla guldhamster är vaken.

Så tyst jag bara kan tar jag av mig trosorna. Gömmer dem längst ner i papperskorgen. Det kalla blöta lakanet hänger jag över en stol. Det har en mörk ros i mitten. Jag försöker vända den stora tunga madrassen.

Plötsligt står hon där. Jag blir stel. Axlarna faller ner liksom luggen. Hon kastar sig fram. Sliter det blöta lakanet från stolen och pressar in det mellan mina läppar. Det är kallt och smakar tvättmedel. Hennes mun är öppen och näsborrarna stora. Hon trycker hårt mot min mun. Jag blöder. Igen.

Mitt huvud pressas bakåt och jag tappar balansen. Min axel stöter mot buren. Det ramlar spån och frön över golvet. Plötsligt släpper greppet om min nacke. Hon försvinner ut ur mitt rum. Jag hör hur det spolar på toaletten. En lång stund står hon i dörren med snäll mun. Ögonen är arga.  Så hör jag det välbekanta klickandet när hon låser min dörr. Från utsidan. Hennes skratt ekar i trappan. Hon skriker att hon spolat ner min älskade guldhamster.

Apatisk ligger jag på golvet. Min mun är sönder och det smakar järn. Jag är naken men fryser inte. Runt omkring är det blod och sängkläder med kiss. Hamsterburen är trasig och tom. Spån har färgats av mosade färgkritor. Min vackra glitterpenna är söndertrampad. Jag tittar på den gula lilla månstrålen på väggen. Den ser ut att vara mjuk och snäll. Jag sträcker min arm och försöker nå med min hand. Det gör ont i min axel. Månens stråle känns varm mot mina fingrar. Väggen är len. Jag kupar min hand. Försöker fånga den. Det blir blod på den gula månstrålen. Jag tittar på den runt lysande lilla pärlan och undrar varför jag är så dum.

Jag älskar dig mamma. Jag försöker vara en snäll flicka. Jag förstår att du blir arg och slår mig. För jag är ett dumt barn. Förlåt att jag alltid blöder. Alltid fläckar ner. Kissar på dina vita rena lakan. Förlåt att jag smutsar mina kläder. Jag vet inte hur jag ska göra rätt. Jag är så rädd att du inte längre vill ha mig hos dig.

Snäll mamma, förlåt.