Textknåperi

Letar man djup i mina i mina byrålådor kan man hitta alla möjliga texter från svunnen tid. Att skriva om saker man egentligen inte har en aning om är en utmaning i skrivkonst:

Jag vill leva i min själ utan min kropp.

En spegelbild återger en perfekt tandrad. Tänder så vita, så raka och precist intill. Leendet är vackert. Läpparna fylliga. Amorbågens två toppar identiska. Lite glans så är munnen fullkomlig.

Näsan är rak och obetydlig. Ögonen stora och fransarna tät. Iris blå ton är mörk. Håret är ljust och når strax vid axlarna. Underhåret lockar sig lite i nacken. Solen speglar svaga skiftningar och lockar glänser som guld.

Tandradens insida är fri från emalj. Upplöst av det sura maginnehållet. Tänder skaver mot tungan. Amorbågen pryds av en dunig hårväxt. Inte strävt som skägg utan mer ulligt. Detta dun finns lite var stans på kroppen. Inte på huvudet.

Det ljusa håret är tunt och livlöst. Vid tinningen växer flikar sig större. Benan mitt på är bred. Huden på händer är missfärgad. Blå. Lika så fötter.

Runt om är det ett organiserat kaos. Vita hyllor ger en fräsch lyster mot en målad grå vägg. Den första är fylld med kokböcker och böcker om bakning. Alla i alfabetisk ordning.

Den andra innehåller böcker om minskning, äta rätt och motion. Dessa är sorterade efter färg. Den sista är fylld med pärmar. Urklippta läckra recept. Många av recepten har inte fått plats i pärmarna. De ligger slarvigt i högar på hyllan längst ner. Det stör.

Den andra väggen är täckt av en anslagstavla. På den hänger diagram. En kaloritabell. Klockslag. Under diagrammet står en rostig våg. Den är ful.

En telefonsignal genljuder rummet. Rädslan är en blixtsnabb känsla utan egentlig tanke. Blå ögon lyser av skräck när verkligheten sviker. En blick på dörren bestämmer att den är låst. Fruktan kommer från ingenstans. Känslan kväver. All kontakt med omvärlden är ett hot mot den totala kontrollen. Självkontrollen. Omvärlden är oförstående.

Ilskan kommer tvärt. Hastigt kastas ett föremål mot spegelns ovala gestalt. Pulserande ådror växer till miljoner sprickor. Äter till dess breda svarta ram. Ett efterlängtat kras följs av miljoner splittrande skärvor. Allt blir tyst.

Små assietter pryder det nötta bordet. Mångfärgade sötsaker fyller dem. Den gröna ryamattan lyser av en tappad klick vanilj. Dippens smulor i den vita gräddfilen har ännu inte löst sig. Spraygräddens kork har gömt sig i en halv Calzone. Där ligger också två geléhallon. I konditorikartongen under soffan ligger en flaska laxermedel. Den är för tillfälligt obehövlig. Kvällens intag kommer i kraftiga kaskader och försvinner bort i avloppet. Med hjälp av två fingrar.

Vågen visar 43.7