Frost & kärlek

Det är kallt. Både inne och ute. Det är inte direkt snö. Men gräsmattan är vit. Kristaller täcker den blå postlådan. Äppelträdets grenar är beklädda med frost. Bilen är av en ljusare nyans och soptunnan lock har förvandlas till is. Rabatternas grödor ligger platt mot marken och sopkvasten sitter fast i fruset regn. Det är mörkt. Det är fult. Det är ruggigt.

I går måste jag ha haft is på insidan av skelettet. Trots min favorittjocktröja, rosa mammastickade tjocksockor och halsduk frös jag så att jag skakade. Inomhus.

Maken gjorde upp en eld i öppna spisen. Jag stod som en staty så nära jag kunde. Sockor sveddes och tunna fjun på överläppen krullade upp sig och försvann. Fingernaglar intog en flamberad nyans men de invärtes frostbrytningarna bestod.

Maken tappade upp ett hett bad, hämtade ett egenhändigt snickrat badbord och hällde upp ett glas rött. Jag låg i badet och flöt tills kroppskostymen fick samma färg som innehållet i det högfotade glaset. Jag vet inte om orsaken var det varma vattnet eller vinets glöd men tills slut höll jag på att drunkna av en överdos av hetta. Skelettets smältvatten rann ur mina tår, tuggverktygen hade slutat att skramla och de invärtes köldskalven var som bortblåsta.

Under tiden hade maken stekt fem packet bacon, kokat pasta och tänt mängder av ljuskällor av märket stearin. I soffan framför en film intog vi en het makeslagad delikat Carbonara och liksom den ljuva doften och den kärleksfulla omtanken spred sig värmen i den tidigare så kalla kroppen.