Skitsnack

Ibland inbillar jag mig att det ska snackas skit om vad som helst bara för att människan för stunden ska få känna någon slags skitsnackssamhörighet.
 Jag kan oftare än sällan befinna mig i olika kvinnokretsar där den sämsta maken ska dissekeras eller vem som har den bråkigaste ungen eller vem det är mest synd när den heltidsarbetande kvinnans make bara ligger på soffan med zappkontrollen fastvuxen i handen.

Jag vet inte om dessa kvinnor söker medlidande där de vill gråta ut i en öppnad famn eller om det är en genetisk defekt som lever kvar sedan hemmafrutiden där man bara dög som kvinna om man hade mycket att göra?

Att maken inte kan tvätta rätt, vika handdukar, dammsuga, laga mat, klä barnen färgskalsmässigt bottnar väl oftare än sällan i att de inte gör det på kvinnans vis än att männen är oanvändbara? Ber man inte sin man lyfta slapphäcken ur soffdynors medvetslöshet och istället grabba tag i en trasa när röjtid råder – får man faktiskt som kvinna skylla sig själv. Vi lever i Sverige och jag har tyvärr ingen som helst förståelser för offer och martyrer!

Måste man rusa runt hela dagarna med skurkäppen i högsta hugg där storkok står spisputtrande och nybakt äppelkaka doftar under den nystrukna klorinrena kökshandduken för att i andras ögon vara en duglig fru?

Är man en dålig fru om man istället lägga en prio 1:a på saker som är fyllda av glädjeämnen?

Som att packa en picknickkorg där tisdagsmiddagen intas vid närliggande grillstuga eller framför tända ljus dela en mikropizza eller en sen hämtmiddag från McDonalds framför en hyrd film – klädd i olikfärgade sockar och makens stora tränings T-shirt eftersom tvättstugan är fylld till bristningsgränsen, på papperstallrikar då ingen orkat plockat ur diskmaskinen eller utomhus eftersom man inte kan se genom fönstren som inte är tvättade sedan våren vid inflyttningsdatumet och ingenting alls som man stoppar i munnen är i närheten av ekologiskt?

Jag prioriterar never ever städ framför glädjeämnen utan tar tag i mina måsten bara när jag just måste. Min make är betydligt bättre på allt vad att styra ett hushåll innebär och konstigt nog så klagar han aldrig på mig inför sina vänner.

Idag har jag bäddat sängen eller i alla fall dragit till täcket, buffat kuddarna och slängt ut överkastet på vädring – alltså nästan bäddat!