Julafton

Julen är en härlig tillställning där allt är förutbestämt och likasammadant år efter år. Inga konstiga överraskningar som förstör, upprör eller förvirrar.

Man behöver liksom inte fundera utan allt faller i sin ordning precis som tidigare år och året innan.

Man vet att vid Kalle Anka är glöggimman tät och strax efter väntar ett härligt långbord fylld med juldoftande läckerheter och gomkrull.

Man vet att när pappa ska inhandla tidningen så passar alltid tomten på att parkera renarna en bit bort och drar en historia om varför tomtemor och nissarna är kvar hemma i vattentornet. Tomten delar ut klappar, får en whiskey och skyndar sedan vidare till nästa hus.

Efter barnens klappar kokas riktigt julkaffe och de vuxnas jullek ”gissa klappen” fortsätter aftonen med glada julskratt.

Alltid är det sedan minst en klapp under kvällen som innehåller ett sällskapsspel som sysselsätter resten av aftonen med skratt och glada rop tills det är dags för julottan.

I år var det ingen klapp som innehöll ett sällskapsspel men som tur var så hade pappa dammat av sitt gamla hockeyspel som han för 30 år sedan hittat i en soptunna. Sargen var av trä och gubbarna av plåt men gammalt är pålitligt och spelet höll hela turneringen igenom trots att hockeyspelspryttlar sprutade över nattliga laxmackor och mikrovärmd Jansson. Att spelare lossnade från fästen när galna gästers revanschrop ljöd genom julnatten gjorde ingenting för kämparandan inte heller att pucken alltid vallade kylskåpsdörren innan den av någon konstig anledning alltid landade under kökssoffan.

Jag älskar julafton.

Kusinerna

Hockey